Inför Espanyol - Alaves
"hälften springer till vänster, hälften till höger och resten stannar i mitten" ZZZZZ:å många sanningar
Inför Söndagens match kan man konstatera två saker. Att Sedan Clemente tog över har vi sakta men säkert klättrat uppåt med ett gnet spelsom får ovanstående citat att framstå som en instruktionsvideo för vårt anfallsspel. För Alaves har turen varit den omvända hur man än har vridit sig och kämpat har hissen konstant gått åt samma håll
det vill säga neråt.
Alaves har stora problem och har så haft ett bra tag. Man började sin resa ner mot våra trakter i den 23:e omgången då man förlorade mot Deportivo med 6 - 0. Efter detta har
de haft mycket svårt för att resa sig och är mycket långt från den form som en gång ledde dom till en UEFAcup final mot Liverpool. Denna final var förövrigt en av de roligaste i denna cups historia med en högdramatisk avslutning på övertid där Alaves försökte stå emot med en man mindre på banan och nästan lyckades.
Dagens Alaves är dock långt ifrån detta lag, visst finns det spelare kvar sedan denna tiden men någon större utvecklingsprocess har laget inte gått igenom sedan dess. Man kan ju här dra paraleller till oss själva då vi ochså en gång tog oss till final i denna turnering förlorade en final och har sedan dess fått titta ganska mycket neråt i tabellen. Det förefaller mig lite underligt att två klubbar så fullständigt har misslyckats med att förvalta en bra händelse. Istället har det blivit en belastning för både klubb, spelare och fans. Detta att ständigt jämföra dagens spelare med de och det som varit och jämföra bakåt istället för att titta framåt är något som ofta kan bli förödande för klubbar i vår storlek. Att i dagens fotbollsvärld inte ständigt vara på hugget inför de skiftningar som förekommer både vad det gäller ekonomi se TV-pengar samt en allt rörligare transfermarknad gör historiska tillbakablickar till en lyx för de riktigt stora. Man kan som supporter tycka vad man vill men inte är det två storklubbar som möts utan två små som bara sporadiskt har kunnat räkna
med framgångar både inhemska och utländska.
För våran del ser det riktigt bra ut, inte så många vinster men heller inga förluster. Vi har ju ett tag prövat den mittenväg som heter oavgjort och som sakta men säkert har fått oss upp över vattenytan. Till söndagens match her det kommit positiva rapporter om Fredson och förhoppningsvis låter Clemente honom spela vänster mittfältare från start. Roger har fått igång målskyttet och Maxi fortsätter att vara finurlig. Savo stångas vidare där framme och kommer i den här matchen att stöta på en gammal Barcelonabo i form av Abelardo den gamla mittbacken som Van Gaal gjorde sig av med vid starten av den här säsongen och ärligt talat är det väl inget styrkebesked att han är bofast i Alaves backlinje. Skall man dock diskutera sådant samtidigt som man är galen i Espanyol blir det som att kasta sten i glashus då vi har Torricelli på vänsterbackan och då kan man inte direkt prata föryngring eller hur.
Förhoppningsvis kan vi nu få igång ett offensivare spel om vi sedan spelar 4-5-1 eller 5-4-1 spelar mindre roll då detta bara är en lek med siffror och det är mera de direktiv man ger än vilka siffror men sätter på pappret som präglar spelet. Efter förra hemmamatchen var det många klagomål och tom herr Clemente var ovanligt tystlåten efteråt så förhoppningsvis har vi lärt oss läxan. Dock kan jag inte låta bli att höja ett varningens finger då Clemente klart uttalat att varje poäng är viktig vilket vissa elaka tungor tolkat som att han bara vill ha den ena poängen från varje match. Vi kan dock konstatera att vi är mycket kontanta för tillfället, släpper in få mål och lyckas ibland göra ett ochså vilket inte är att förakta. Det är ju så som en svensk fotbollstränare, av vissa Mff spelare påstådd som Sveriges sämsta sa "det finns inga järnvägar till framgång" och det, det har han alldeles rätt i.
Jag listar nedan två laguppställningar den för Alaves har vissa betänkligheter då jag förutsätter att den tidigare skadade Ilie nu är redo för en hel match och att Fredson får spela hos oss. Sägas skall ju att lyckas vi bara vinna denna match så kan hela Barcelona dra en lättnadens suck och se fram emot fler roliga derbyn nästa år med ett pånyttfött Espanyol.
Espanyol : Toni; Torricelli, Lopo, Soldevilla, Bertran; Fredson, Roger, Domoraud, David Garcia,
Maxi; Milosevic.
Alavés: Dutruel; Karmona, Abelardo, Téllez, Llorens; Astudillo, Helguera, Pablo, Iván Alonso;
Ilie, Rubén Navarro.