Santander - Espanyol 5-2
Riv bort resultatskylten från arenan. Någon, snälla gör mig den tjänsten.
Spelar man sist i omgången har man ibland vissa fördelar. Dessa fördelar kan ibland utnyttjas till ens fördel. Ibland gör man som vi och kollapsar efterhand som resultaten lyser upp skärmen.
Innan söndagens match hade startat var våra chanser att sjunka ner från Primeran blivit i det närmaste obefintliga. Vid matchstart hade samtliga resultat gått "vår" väg och ett nytt kontrakt var säkrat. Efter att i hela säsongen levt med kniven på strupen fanns där nu en chans och utmaning. Denna kan man se i det faktum att vi kunde gå ut och ha roligt på banan leka lite och äntligen äntligen spela ut.
Med spela ut menade jag förstås inte att alla skulle låta Santander spela ut i vårt straffområde men Espanyolspelarna måste ha missförstått mina direktiv. Det var en hönsgård utan like enligt alla källor och det som skulle varit en fest förvandlades till tragik. Santander snurrade som vilda hästar runt vårt straffområde och vi var det redan rökta hamburgerköttet. Att det bara stod två noll i halvtid är ett resultat som Espanyol måste vara mycket nöjda med.
Andra halvlek var tjugo minuter gammal när vi magiskt fick en reducering till skänks via Milosevic och helt plötsligt var det mátch igen. Piterman den underbare blev galen och fick sätta sig på läktaren och medans vi stod och gapflabbade insåg Lopo att han behövde vara pappaledig nästa helg så han hängde med Piterman ut efter två gula kort. Vår förmåga att fokusera testades nu och befanns vara sämre än killen som pratade i mobilen medans klaffbron höjde sig under honom. Vi gjorde absolut inget rätt och Santander nu med Munitis utbytt visade att första halvleks överlägsenhet inte var ett undantag.
Tre gånger till var Toni tvungen att vittja maskorna i nätet och han lär väl också slippa undan nästa helg på grund av ryggproblem. Tycker man att det slutliga resultatet fem mot två låter som en storförlust kan man bara tillägga att förlusten kunde blivit ändå större. Att vi reducerar i slutet via Maxi visar bara på vilken kalkon till fotbollsmatch det var.
I söndags beträdde jag en idrottsplats för att se en match i division fe´m sydvästar som det fint heter. I det ena laget fanns en hel del bra ungdomar i det andra fanns det gamla storheter från Malmö FF och Norrköping. Matchen som sådan finns det inte så mycket att orda om från den cafelucka jag såg den från medans jag spottade ut kaffe och korv till de närmsta lidande. Poängen ligger i stället i momentet kamp. Kamp är viktigt och kamp blir det bara om det gäller något. Jag är inte typen som ser uppvidningsmatcher jag är inte typen som njuter av betydelselösa matcher där spelare skrattár och skakar hand fler gånger på en halvlek än vad en normal säljare gör på ett år. Därmed inte sagt att jag är typen som försvarar kapningar och andra dumheter men fotboll är bäst när den gäller något, inte när spelarna är rykande överens om att resultatet är oviktigt. Ser man till matchen i femman så var det det som var behållningen, spelarnas vilja att vinna. Ibland var den tom. större än kunnandet men ändå det var match på riktigt.
För Espanyols del övergår säsongen nu i omorganisering räfst och rättarting. Ut med det gamla och in med det nya och kan vi bara börja säsongen med tolv matcher utan förlust kan det nog bli roligare nästa år än vad det varit i år. Med Clemente vid rodret har vi blivit bättre tagit fler poäng men samtidigt spelat snålare. Till nästa år skall även vår nya arena börja skyfflas igång om en tidplan som bestämts kan hålla. Att en tidsplan skulle hålla i Barcelona förefaller mig omöjligt men så länge det finns liv finns det hopp dock ber jag personer med gott minne att komma ihåg invigningen av arenan. Det var vid OS i Barcelona och man kunde se hur de höll på att måla under timmarna uppp till ceremonin så det kan bli roligt och jag lovar att hålla nyfikna uppdaterade.
Vad det gäller trupp, tränare, organisation och dylikt skall jag göra mitt bästa för att stilla er nyfikenhet under sommaren för som vi alla vet "det finns inga järnvägar till framgång" väl mött nästa vecka.
Racing Santander: Ceballos; Bakhar, Pablo Casar, Juanma, Neru; Diego Mateo, Nafti; Munitis (Pablo Lago 64) Javi Guerrero, Benayoun; Bodipo (Regueiro 47).
Espanyol: Toni; Torricelli, Lopo, Soldevilla, David García; Domoraud (Posse 57); Maxi, De la Peña, Fredson (Álex Fernández 70), Óscar (Toni Velamazán 57); Milosevic
Mål : 1-0, 7 Bodipo. 2-0, 40 Bodipo. 2-1, 64 Milosevic. 3-1, 76 Javi Guerrero. 4-1, 79. Pablo Casar. 5-1, 82 Pablo Casar. 5-2, 86 Maxi
Kort :
Santander : Pablo Lago, Nafti (gula)
Espanyol : Álex Fernández, Soldevilla, Lopo (2st).
