Vissa värvar en Beckham vissa tar en Bobson.
Med trehundra miljoner i prisskillnad tar man vad man får.
Medans vissa lag verkar kunna vältra sig i pengar får vi andra avundsjukt titta på och hoppas mellan tandgnisslandet att satsningen spricker. Efter att Espanyol nu räknat in sitt sista inköp för säsongen kan man skratta lite åt de skillnader som är uppenbara i dagens fotboll. Klubbar
som tidigare haft skulder upp över öronen har nu kunnat värva friskt. Klubbar som om de varit privatpersoner i det avlånga landet Sverige tillbringat större delen av dagarna hos kronofogden verkar helt plötsligt ha hur mycket pengar som helst.
Detta skulle från min sida kunna leda till en avundsjuka modell större. En avundsjuka av den sorten man hade när man var liten och insåg att bästa kompisens julklappar eller födelsedagspresenter var mycket bättre än ens egna. En sådan hatkänsla man hade när morsan tittade anklagande på en och man var tvungen att klämma ur sig ett "ja, jättefina" medans kompisen log i mjugg. Detta blandades alltid med den fantastiska känslan av att man själv skulle få vara med och dissekrera leksaken ett sorts grymt och intrikat, hat och kärleks förhållande modell Burton och Taylor.
Nu skall jag som den sanne älskaren av det lilla, det hemvävda be att få hälsa BObson hjärtligt välkommen till vår klubb. Förhoppningen är att flytten från Breda skall ge honom och oss en chans att utvecklas i en takt som passar oss båda. När detta är sagt kan jag lämna ironin åt sidan för i alla fall två rader.
Han är ingen Beckham trots att båda börjar på B, han är ingen Banks trots att han börjar på B, han är ingen Keegan trots att han heter Kevin. Han är bara en av dessa fotbollspelare som är hygglig och sliter i sitt anletes svett för att tjäna sig en hacka i en relativt hård värld. Han har ingen flickvän som heter Posh, han kommer inte i närheten av Claudia Schiffer eller Evangelista(herregud har ni sett en bild på honom) men vi är glada ändå. Sett ur vår synvinkel är det sådana här spelare som utgör ryggraden i vår trupp. Vi har ingen möjlighet att slänga upp pengar på något som spräcker vår redan prekära budget. Vi kan bara stå vid sidan och se på medans de stora förkovrar eller vältrar sig.
Vilken avundsjuk surkart säger du för dig själv, först en snäll liten inledning och sedan bara gnälls det. Gnäller gör
jag nog mindre på klubbarna och mer på de spanska skattemyndigheterna. Det är vida omtalat att dessa ser genom fingrarna och långt ut åt sidorna när det kommer till revision av de spanska klubbarna. Naturligtvis är det så att det är de stora som kommer undan mest och bäst men även en och annan liten klubb har fått silas igenom som om inget har hänt. Hör man sedan vår Katalanska grannklubbs president tala om att hans klubb skall vara i balans vid årets slut börjar man undra. Med ett underskott som byggts upp under en ganska lång tid skall det bli mycket roligt att se hur han lyckas med detta. Samtidigt kan man ju undra, var det inte denna man som blev president på att han skulle få en viss engelsk fotbollsspelare vid namn Beckham till klubben. Har man snackat skit en gång kan man göra det fler gånger men en sak är klar vi spelar vidare i vår helt egen dimension jämfört med dessa och inget fel i det.
Vad är då lösningen på våra problem med ekonomin. Skall vi köpa och hoppas på kvalifikation till UEFA-cupen eller skall vi fortsätta att försöka långsamt klättra uppåt med en budget i balans. Jag tror att jag har en bättre ide. Vi köper en japan och en korean låter dessa spela lite småmatcher i tex cupen odyl säljer en massa tröjor i Asien och tjänar pengar. Dessa pengar investerar vi sedan i Marcus Schenkenberg samt Dolph Lundgren, man får vara lite hemmakär ibland och sedan är vår lycka gjord. Stadion och liknande har vi redan byggplaner på och dessa behöver bara fixas till lite med Jacuzzi och tillhörande attiraljer i form av röda lampor gardiner i finaste rosa satin och så bara rullar vi på. Vägen ligger öppen för att sälja det Espanyolska
segertåget och går det skit med Marcus i kedjan kan vi i alla fall säga att vi är i balans på något sätt någonstans.