Valladolid 3 - Espanyol 1
Inte konstigt vi förlorar, Valladolid hade ju Jesus på banan.
När vi arma själar från Barcelona lyckades ta oss in i en exklusiv klubb där ytterst få spanska lag befinner sig
slår Gud till. Klubben var den där de lag som gjort 3000 mål i primeran kan begära inträde och vi kom dit. Problemet
med allt sånt här är att om man är en syndare som spelar snålt bestraffar han dig. Han kan ibland skicka en ängel, ibland ett helgon. Nu är vi slamkryparna från Barcelona och då tog han i med hårdhandskarna, han drog till med Jesus.
Vad vi gjort för att förtjäna detta öde är för mig oklart. Det kan bero på vår ovilja att spela offensivt, det kan
bero på vår presidents högmod inför den här säsongen men min tanke är en helt annan. Torricelli är svaret. Torricelli
undrar du vad har den stackarn med saken att göra ? Tittar du på honom inser du faktum, han ser ut som Jesus fast en
riktigt härligt påtänd Jesus. Han ser ut som en Jesus som gick på en rejäl kur med LSD och aldrig haba landat som det heter.
Att gud därför skulle straffa oss ligger inte långt borta och när Jesus i den 10:e matchminuten sänker oss med Valladolids andra mål för dagen var förlusten skriven i himlen, predestinerad, ja vad du vill, förlora skulle vi. Vi hade redan i den tredje minuten lyckats totalbomma markeringen och att sju minuter senare släppa in 2 - 0 känns tungt. Att redan i den tionde minuten titta upp mot den spanska himlen och inse att Gud skaparen av allt gott på jorden gått emot en måste vara tungt för vilken katolik som helst. Att det skulle behövas ett genialt motdrag inser alla människor och vi hade det faktiskt.
Svaret kom i den 34:e minuten när vi skickade fram vår holländske kalvinist vid namn Bobson. Denne Bobson tryckte dit den boll vi förtjänade att få in. Sägas skall att katoliken Molina och Tamudo vid detta laget redan bränt sina chanser. Vi hade bland annat en trävirkesträff av det finaste slaget som håller ramen skakande fortfarande. Det bistra med oss just nu är att vi inte som förra spelar som en påse nötter, vi är friskare och starkare men gör misstag. Misstag som lett till obönhörlig bestraffning från motståndarna. Vi är inte illräckligt bestämda i det egna försvarsspelet slarvar i uppspelen och läcker betänkligt därbak. Framåt däremot är vi riktigt hyggliga i alla fall spelmässigt. Att det sedan inte blir mål i lika stor utsträckning det får man leva med då motståndarna ställer stolparna i vägen på ett mycket osjyst sätt hela tiden.
När jag klagade som mest på Espanyol förra säsongen var det just det tråkiga, träiga och fullständigt fantasilösa jag försökte racka nar på med hjälp av ironi. Nu spelar vi bättre med resultatet att vi inte vinner några matcher och detta gör mig lite nervös. Har Clemente rätt istället för jag, är det bättre att ta sina poäng (en hel rad ettor) eller skall man försöka anfalla ? Jag tror fortfarande att vi är på rätt väg att inte fortsätta på den inslagna vägen är två steg tillbaka. Hoppas vi på att någonsin kunna blicka lite uppåt i tabellen någon gång i framtiden måste man ha ett spel. Naturligtvis är vi långt ifrån Real Madrid, vi är inte dom och kommer aldrig att bli, vi kan gå i konkurs det kan inte dom och därför kan vi inte köpa spelare på samma sätt. därför får vi långsamt försöka oss på utveckling genom babysteppsmodellen.
Denna modellen innebär att man tar små små kliv framåt varje dag, vecka, månad och säsong. Det känns som att vi gör
just detta men att försvaret nu har det mycket svårare. Samtidigt skall detta ses mot bakgrund av att Soldevila är skadad och att vi försöker spela in fyra nya defensiva spelare i form av en vänsterback Wome, mittbacken Jarque samt de defensiva mittfältarna Tayfun och Bastia. Tro tusan att det ibland brister lite i kommunikationen i de bakre regionerna och här har vi ett Ess i rockärmen. Vår tränare Javier har haft som expertis att just fixa defensiva problem. Det var detta han gjorde när han kom till oss mitt under förra säsongen och att han inte skulle kunna fixa till det i år betecknar jag som skrattretande.
Det finns bara en väg för oss nu och det är framåt, uppåt och vidare låt oss hoppas att vi tar denna möjlighet redan i
nästa omgång.
Real Valladolid: Bizzarri;
Torres Gómez, Caminero, Julio César, Marcos (Losada 45);
Sales, Jesús, Ricchetti, Zapata; Oscar (Ciric 71), Makukula (Cardetti 57).
Espanyol: Lemmens; Torricelli, Lopo, Wome, Bastia (Morales 75),
Alex (Jordi Cruyff 54), Tayfun, Maxi, Bobson (Jarque 45); Raúl Molina; Tamudo.
Mål: 1-0: (3) Zapata. 2-0: (9) Jesús. 2-1: (34) Bobson. 3-1: (81) Ciric (straff).
Domare: Tristante Oliva
Gula kort:
Valladolid : Marcos, Ricchetti, Sales och tränaren Fernando Vázquez
Espanyol : Bastia, Wome och Lopo
Röda :Lopo (47), Torres Gómez (78).
Är du inte religiös finns här några anledningar att bli det:
Mff - Djurgården 2 - 1 Skoog två strutar
Tff - Forward 5 - 0 Haynes två strutar
Blind boys of Alabama :
"Oh lord stand by me/marching up to Zion"
Om han inte är med Valladolid är han i alla fall i maskopi med dessa.
jahlm@hotbrev.com
