3 Matcher 3 mål i varje och en lyra
Ett svep över Espanyols senaste framgångar
Tittar man tillbaka på de tre senaste matcherna som Espanyol spelat kan man bli glad eller ledsen beroende på hur man vill att fotboll skall spelas. I samtliga tre matcher har vi gjort tre mål och det är ju trevligt att vår måltorka är ett minne blott. Problemet är då de tre insläppta målen på de två föregående matcherna som något grumlar glädjen. För det är ju så att vill man vinna måste man göra fler mål än motståndaren; gör han inga gör du ett, gör han ett gör du två osv.
Tittar man på matchen mot Atletico Madrid där vi leder med 3 - 1 när det är fem minuter kvar kan man efteråt finna lite smolk i glädjebägaren. Det är ju så att tittar man på resultatet som sådant hade man varit nöjd med 3 - 3 men sättet det blir 3 - 3 på är något irriterande. Det försvar som trots vår prekära ligasituation varit ganska välfungerande tappade allt i slutet och vi fick bara med oss en pinne från huvudstaden.
Roligare var dock denna omgångens match mot Rayo och det verkar som huvudstadslag passar oss bra. Vi höll vårt snitt på tre gjorda och lyckades samtidigt hålla tätt bakåt och tur var väl detta för Toni hade nog ont i ryggen efter de senaste omgångarnas ryggböjningar.
Tittar man på inledningen av matchen kunde man verkligen betvivla att vi skulle åka hem med en poäng, för den första kvarten var Rayo helt klart bäst och snurrade friskt runt vårt straffområde. Detta fina liret styrdes effektivt av Rayos utmärkta Michel. Det finns dock en poäng som vi i botten känner igen och det är devisen "snyggt spel ger inga poäng" och det är väl där Espanyol nu ligger på plus; vi är inte alltid vackra men vi är effektiva. Förut har vi spelat snyggt men inte fått utdelning nu är vi lite stadigare och utnyttjar samtidigt de chanser vi får.
Det tog en halvtimme innan Milosevic som ersättare för den skadade hjälten Tamudo satte 1 - 0 till oss och då hände det som brukar hända med lag i motgång som Rayo just nu är. Det fina spel man visat upp fram till dess var helt plötsligt som bortblåst och Espanyol hade faktiskt fler chanser att trycka in en till innnan halvtid.
Andra halvlek hann knappt börja innan vi kunde jubla igen. Efter lite pingpongboll utanför straffområdet fick Savo återigen tag i bollen och 2 - 0 var ett faktum. Det var så att till och med jag kan känna en viss sorg över Rayo för det behövs klubbar som Rayo i Primeran och det är aldrig roligt att sparka ner ett annat lag när man själv har levt med den ångesten så länge. Men det bästa och det som riktigt lyfte denna matchen var det mål som några säkert sett i repris på Sportspegeln. En direktträff från Roger vid ett läge då Rayo mest rullade i sidled på ett första tillslag från egen planhalva som lobbade målvakten och fixade 3 - 0. Enligt rapporter skall till och med publiken på Vallecas ha applåderat och det är bara att bocka och tacka för en väl genomförd match av samtliga i Espanyol.
Till Rayo skänker jag en liten bön och hoppas att ni trots allt fixar detta och att er nya tränare snabbt får ordning på det hela.
RAYO 0 - ESPANYOL 3
Rayo Vallecano: Segura; Mauro, De Quintana (Corino 67), Quevedo, Graff; Peragón, Mora, Iriney (Bolo 83), Camuñas (Luis Cembranos 57); Michel, Bolic.
Espanyol: Toni; Marc Bertrán, Torricelli, Lopo, Soldevilla, David García; Domoraud, Maxi (Morales 80), Álex (Posse 59), Roger (De la Peña 70); Milosevic.
Målen : 0-1, m.36: Milosevic. 0-2, m.47: Milosevic. 0-3, m.55: Roger.
Gula kort :
Rayo : Graff, Iriney.
Espanyol : Lopo, Roger, Álex
källor : Marca, eurosport, viasat, uefa.com samt epanyol.com