Atletico Madrid - Rcd espanyol 2 - 0
Mer av samma sak var inte vad vi behövde.
Att åka till Madrid kan som det heter i sagan vara underbart, fantastiskt och helt enkelt underbart. Heter man Espanyol och kommer från Barcelona skall man dit för att spela fotboll. Ovanstående ramsa får då ändras till den mer deprimerande versionen av askungen då hon inser att dit kommer hon inte i första taget. Vi kom dit men något resultat bjöd inte kavaljeren vid namn Madrid på.
Förvisso kan man alltid diskutera det tragiska i denna vår uppvisning men det är så sant som det är sagt. Vi får kämpa, slita och bråka för allting. Inget är oss givet och definitivt inte gratis. Visst kan man tycka att det är en horribel miss domaren gör när Tamudo rivs ner men för oss Espanyolare är det samma sak om igen.
Vi har inte precis haft domaren med oss i de senaste matcherna detta är ett faktum som läsaren av mina krönikor bör ha noterat. Samtidigt skall man ha klart för sig att domaren var långt från händelsen, vi var på bortaplan och sist men inte minst filmningar. I dagens fotboll har det blivit så vanligt med filmningar att det måste vara mycket tungt att vara domare. Spelare slänger sig hit och dit. Beter sig som småbarn och gnäller i stort sett hela matchen på den svarte mannen. Visst kan man argumentera att det är rött på den karismatiske Burgos men vi har inte den turen och då får jag säga att domaren i detta fall är konsekvent. Han ger Tamudo ett gult istället för protester och matchen rullade vidare.
Konsekvensen från domaren sviktar enligt min mening istället på en annan front och här riskerar jag förmodligen att bli avrättad av Atletico supportrar stora som små. Torres, maken till gnällspik har jag sällan sett. Om Tamudos gula skall sättas i proportion så skall det göras mot denne mans gnällande över allt och lite till. Konsekvensen över detta bör ju bli att även han då bör belönas med en varning men här tar konsekvensen slut.
Visst är det så att Atletico var det bättre laget inte tu tal om det. De var främst i första halvlek klart mycket alertare i de områden som räknas och på en fotbollsplan finns det bara två områden som räknas. Ditt eget straffområde och motståndaren dito. Visst spelade vi emellanåt riktigt prydligt men framför mål är vi totalt impotenta och i behov av Viagra samt en hel drös med andra potenshöjande medel och det är det som räknas. Tamudo är totalt ensam om att utgöra något som helst hot för motståndarlaget och då blir det såhär. Att sedan Domoraud hjälper till att upphäva offsiden på Torres så att han enkelt kan göra 1 - 0 bevisar bara min tes. Offensivt hoppas alla att man kan få loss Zalayeta från Juve inom en snar framtid han skulle fylla ett viktigt hål i vår uppställning.En tung tank som kan hålla i bollen på motståndarnas planhalva för att fördela bollar till rättvända mittfältare samt ge oss lite andrum vid behov i försvarsarbetet.
Andra halvlek var en upprepning av det vi tidigare sett så mycket av denna säsong. Espanyol försökte, bytte spelare rev och slet men fick ingen utdelning och då sker det som det ofta gör. En snabb omställning från Madridlaget Rodrigo rinner igenom och Soldevilla hamnar i en löpduell han inte klarar av. Straff som "gnällTorris" förvaltar på ett snyggt och säkert sätt och matchen är i stort över för vår del.
Problemet ligger inte i det dåliga försvarsarbetet allena som jag ser det. Spelarna sinsemellan verkar inte vara överens om hur man skall spela och det är mer oroande. De la Peña och Tamudo försökte ofta vinka upp de andra i laget för att sätta press på Atleticos tröga backlinje med den mycket osäkre Simeone. Problemet med sådan press är att alla måste vara överens om den annars blir det en meningslös kvadratenövning för de stackarna längst fram. Man bör som lag ha ganska klart för sig hur man skall spela och de få gånger man verkligen lyckades skapa chanser var det just genom tryck på de röd-vitas bakre regioner och inte genom egen skicklighet.
Det blir nu bara för spelarna att ta bussen hem och börja ladda då prestigemöte nummer ett börjar närma sig. På söndag väntar Barcelona på hemmaplan och förhoppningsvis har spelarna hunnit snacka ihop sig till denna helgen om hur man skall spela.
Sämst just nu: Ännu en i raden av förluster.
Bäst just nu: Vi fick inte en enda spelare utvisad något rätt hade domaren i alla fall.
Atletico Madrid: Burgos; Gaspar, Simeone, Lequi, Sergi; De Los Santos, Novo, Ibagaza (Nano 86), Rodrigo (Javi Moreno 79); Paunovic (Jorge 61), Torres.
Espanyol (5-4-1): Toni; Jarque, Domoraud, Soldevilla, Wome (Raul Molina 69), Tayfun,; Morales, Maxi (Jordi Cruyff 69), Alex (Toni Velamazán 79), De la Peña; Tamudo.
Mål:1-0: Fernando Torres (21),
2-0: Fernando Torres (74) straff
Domare: Alberto Undiano Mallenco
Gula Kort:
Atletico Madrid: Simeone, De los Santos.
Espanyol: Tamudo, Soldevilla, Maxi, De la Peña, Jarque.