Rcd Espanyol - Valencia 2 - 1
Och himlen öppnade sig.
Det skulle bli en tuff söndag för det tätkännande laget från Valencia. Dels hade de ett hårt kämpande Espanyol mot sig. Ett Espanyol som skulle ge allt tvingade till att vinna på grund av den usla placering man har i ligan. För det andra hade gud röstat för ett udda underlag för en fotbollsmatch.
Det snöade en bra stund innan avspark och det fortsatte att göra det under i stort hela matchen. Hade inte Valencia haft sitt enormt fula bortaställ hade en orange boll använts. Detta prövades innan matchstart men befanns omöjligt av domaren då det blev helt omöjligt att skilja spelare och boll från varandra.
Jag vet inte om det var minusgraderna eller snön det låter jag vara osagt men enligt alla rapporter var vi briljanta i denna match. Vi startade starkt och sen fortsatte det bara att rulla på. Med tanke på underlaget trodde man att det skulle bli mycket kamp och lite skönspel men ack vad man bedrog sig där. Fredson med en numera som vanligt insats av högsta klass angav tonen på mitten. Stackars Sissoko och Baraja måste ha undrat vad det var som irrade runt deras ben under i stort hela matchen och förhindrade varje möjlighet till ordnat spel från deras sida.
Framåt gled Tamudo och De la Peña omkring som om snö och is var ett naturligt underlag för deras del. Espanyol hade ett antal bra chanser redan den första kvarten och man kan undra var Valencias stabila försvarsspel tagit vägen. Oftast var det så att Curro Torres hamnade galet i sitt positionsspel och Espanyol lyckades ta sig igenom ganska lätt på hans kant. Att det sedan dröjde ända till den 38:e minuten innan vi genom Tamudo efter fint förarbete av Fredson och De la Peña lyckades göra 1 - 0 har kanske sina orsaker. Jag tar snön som främsta orsak eftersom jag är en nöjd lite pippi idag annars kan även en viss oskärpa läggas till last för det sena målet.
Oskärpa måste också tillskrivas Aimar som faktiskt hade ett gyllene tillfälle att ge Valencia ledningen men skall vi räkna sådana chanser var Espanyol fortfarande makalöst överlägsna. Aimar var i stort sett det enda som Valencia kunde slänga emot oss i det offensiva spelet och han såg för det mesta oerhört ensam ut. Mista är förvisso den klippa som Valencia försöker använda för tillfället, en sorts murbräcka som skall bana väg för den lilla men ibland har detta inte fungerat speciellt bra. Den här matchen var ett lysande exempel på det och vi tackar för det. En ensam anfallare som inte är vidare snabb utan bara stark och bra på huvudet passar vår backlinje extremt bra. Han blir som en öde ö klämd mellan Lopo som tar duellen och Pochettino som täcker upp bakom.
Att sedan Valencias tränare Benitez inte ser det som borde vara uppenbart för de flesta gör mig lite betänksam. Jag inser att många av de framgångar som Valencia haft beror på det urstarka försvar man har haft och till viss del har men ändå. Att jämföra denna match med den utspelning Real bjöd oss på i förra veckan är som natt och dag. Någonstans känns det som att Valencia har svårt för att prägla matcherna åt sitt håll och det kunde vi utnyttja. Det borde nog knarras rejält i de Valenciska lägret över tränaren oförmåga att ställa upp något annat än det system Valencia använt i en evighet. Den taktiska torkan från Benitez sida motsvaras egentligen bara av den brist på ideer man faktiskt hade i anfallsspelet.
När den lilla möter den stora behöver han inspiration och lite tur i vanliga fall. I detta fall kom inspirationen av att vi kände redan efter fem minuter att det här kunde gå vägen. Att som Valencia börja en match mot ett av seriens bottengäng på det viset dom gjorde blir nästan kriminellt. De skall bara köra över oss men förmodligen frös de och hade glömt devisen "Han som springer mycket fryser litet". Bristen på rörelse och Sissokos oförmåga att få iväg bollen till något som liknade ett riktnummer nära en medspelar var påtaglig.
Att Espanyol hade lärt sig denna läxa är uppenbart och att vi på detta sätt förmodligen satte en spik i kistan på det som kallas toppstriden i den spanska ligan kan väl så vara. Till de som nu funderar på att skylla förlusten på snön kan jag bara säga, det snöade lika mycket på båda lagen. På de som vill skylla på domaren kan jag bara säga, han var långt över den normala spanska klassen. För de som tror att det var ett oinspirerat Valencia kan jag bara säga, jaså? Det var i så fall ovanligt korkat av dom för säsongen är fortfarande lång och så arg som Baraja såg ut med jämna mellanrum har man sällan sett honom.
Tyvärr så blev det trots att vi enkelt skulle knutit ihop den här matchen riktigt spännande framför datorn under söndagen. För Tamudo vem annars gjorde tvåan på beställning i den 75:e minuten och medan Espanyols spelare sprang omkring och jublade lyckades Mista reducera på en nick och den sista kvarten blev nervös. Inte så att Valencia hade fler målchanser men befinner man sig där vi gör måste man ständigt ha hjärtat i halsgropen.
Att domaren efter ett fullgott arbete blåser av matchen och spelarna kastar sig som Anja på planen gör att man får hopp precis som dom. Hoppet består i att vi nästa vecka åker för att möta ett Celta som har klara problem. Låt oss hoppas att de fortsätter även över nästa helg då de övriga resultaten inte riktigt gick vår väg denna söndag.
Espanyol :
Lemmens; Domoraud, Lopo, Pochettino,
David García ; Fredson, Morales (Àlex 88); Hadji (Maxi 82) , De la Peña, Wome (Jordi 81); Tamudo.
Valencia :
Cañizares; Curro Torres (Angulo 80), Ayala, Pellegrino, Garrido (Fabio Aurelio 58); Baraja, Sissoko,
Rufete, Aimar, Vicente (Xisco 68); Mista.
Mål :
1 - 0 Tamudo (38).
2 - 0 Tamudo (75).
2 - 1 Mista (77).
Gula kort: Lopo (41), Wome (60), Tamudo (91).
