Reflektioner efter matchen
Stefan Sjöblom ger sin syn på gårdagens match.
Det var med stor spänning och förväntan man begav sig till Ullevi. Mötet med AIK har marknadsförts som "Årets Match" och visst är det en speciell stämning då lagen möts, det ska vi inte sticka under stolen med. Just idag hade jag dock ett lugn jag inte brukar ha annars, jag kände inte den oro som mötena med de svartgula annars brukar ge. Kanske var det för att vår inledning varit så stabil och AIKs den raka motsatsen? Kanske var det något helt annat.
Hursomhelst kom man snabbt in i hetluften, för så fort Andreas Andersson rörde bollen buades det. För att inte tala om då han ville ha straff. Igen. Ibland undrar jag om det inte är så att hatet är starkare än kärlek, kanske är jag lite väl negativ nu, men ibland undrar man vad det är som gör att den där lilla extra stämningen infinner sig.
Så till matchen; AIK hade de farligaste chanserna inledningsvis och kunde mycket väl ha gjort 1-0 då Daniel Tjernström sprang fri mot Bengt Andersson som lyckade få ut det för dagens extra långa benet. Det kanske är att ta i att säga att räddningen var matchavgörande, men ett ledningsmål här för de svartgula hade inneburit en annan matchbild. Nu var det istället våra kära kamrater som genom Håkan Mild dundrade in ledningsmålet bakom en chanslös Daniel Andersson. Milds nick var bra och inställning hundraprocentig men mannen bakom målet heter Jimmy Svensson. Hans inlägg var utmärkt och Håkan som klagat på för dåliga avslut under fjolåret kunde inte med att missa.
Målet kom tio minuter innan domare Fröjdfeldt blåste av för halvtids vila. Fröjdfeldt och hans kollegor på linjerna ska ha en eloge för en väl genomförd match. Det var kanske inte så hett och fult som det ibland är när dessa klubbar möts, men hans insats är inte att förakta för det.
I andra halvlek sjönk båda tempot och kvalitén på passningsspelet, till vår fördel, för det var AIK som framförallt skapade värre farliga chanser än innan. Trots ett förhållandevis stort bollinnehav. Blåvitt lyckades komma runt på kanterna bättre än sina motståndare och visar alltmer att de har ett varierat och bra kantspel. Något som det varit si och så med de senaste åren. Trots det fina kantspelet så tycker jag att matchen avgjordes mångt och mycket på grund av att vi har bättre spelare och bollvinnare centralt. Håkan Mild och Martin Ericsson visade fungerar bättre tillsammans än vad Martin Åslund och Daniel Tjernqvist gör. Ändå var Tjerna och Åslund inte dåliga, men det saknas en bit för att vara i den absoluta toppen i Allsvenskan anser jag. Thomas Lagerlöf fick chansen i andra halvlek och gjorde det han skulle, som alltid.
Glädjande besked hos vissa spelare i de blåvitrandiga tröjorna. Jonas Lundén såg pigg ut och vågade utmana. Fortfarande saknas det lite men han visade Höiland att han får en rejäl utmanare om platsen som högermittfältare. Just Höiland spelade upp sig betydligt om man jämför med den minst sagt tveksamma insatsen på Söderstadion. Höiland vågade använda sin vänsterfot mer idag vilket han tjänade tid på för han slapp vända upp. Dessvärre har han ingen naturlig vänsterfot och felprocenten var högre än vanligt för hans del. Steinar Pedersen ska också ha rosor. Han slet och kämpade enormt i defensiven och blir bättre och bättre i passningsspelet för varje avslutad kamp. Lägg där till Pontus Kåmark som snart är tillbaka från skada och fenomenala mittbackarna Karlsson/Erlingmark så har vi seriens bästa försvar.
Stabilt i defensiven alltså, men hur ser den offensiva delen ut då? Med Henriksson och Gustaf har vi två starka och löpvilliga anfallare som aldrig viker en tum. Tyvärr för Gustafs del har målskyttet inte riktigt lossnat i år men springer man så mycket så kommer strutarna för eller senare. Det vi alla. Kanske var faktumet att David Ljung saknades hos gästerna mer betydelsefullt än vad man kan tro. Teddy Lucic var förvisso duktig och följsam som alltid, men varken han eller Kibebe vann särskilt många luftdueller mot sina övermän Sebastian och Gustaf. Seb kunde gång på gång ta ner bollen utan att någon AIKare kunde hindra honom på ett effektivt sätt.
Att Nebojsa Novakovic äntrade planen istället för Erik Edman så tidigt var viktigt för AIKs del. Han var motorn i laget och den enda som stod för passningar med tanke bakom som jag ser det. Den gamle kan än med andra ord. Om nu Novakovic var bra så fanns det två gnagare i betydelsefulla positioner som inte var det. Varken Thylander eller Touma lyckade komma runt på kanterna på ett bra sätt. Det finns mycket mer att kräva av dessa herrar anser jag. Men varför klaga på att deras kantspel är nästintill obefintligt när vårt inte är det?
Sista kvarten innebar mycket boll men lite chanser för AIK. Något vi känner igen sedan tidigare och är många av de stora klubbarnas dilemma. Att kunna luckra upp ett lag vars försvar gör allt för att motståndarna inte ska göra mål istället för att man själva ska göra ett. AIK lyckades inte med det den här gången. Svårt att säga hur bra Blåvitt är på den punkten den här säsongen då vi nästan bara spelat mot lag i toppen inledningsvis.
Nu närmast väntar bortamatch mot Malmö FF på måndag. En tuff match där revansch är att utkräva efter förlusten i Svenska Cupen. Zlatan, ja ni vet väl vem han är vid det här laget, är avstängd. Ett avbräck för tränare Michael Andersson givetvis men i tanke på hur han uppträdde senast mot Häcken så är kanske vila just vad han behöver. Första trepoängaren på bortaplan ska i vilket fall hämtas hem.