Tyskland runt med Wollin #15: Darmstadt 98
Följ med Filip Wollin på hans resa genom Tyskland i jakt på att besöka samtliga arenor i Bundesliga och 2. Bundesliga innan säsongen når sitt slut i maj.
”Varför existerar Darmstadt?”, minns jag att jag tänkte tio minuter efter att jag för första gången i livet satt min fot i den lilla staden belägen drygt tre mil söder om Frankfurt.
Det var en onsdag i slutet av januari och mörkret suddade sakta men säkert bort den askgråa himlen medan bilarna bildade långa köer på vägarna. Själv hade jag tagit pendeltåget under rusningstid tillsammans med kostymklädda affärsmän och studenter bärandes på den till synes obligatoriska Fjällräven-ryggsäcken.
Men till skillnad från mina reskamrater var jag inte på väg hem efter en lång dag framför skrivbordet alternativt skolbänken, utan i stället till Merck-Stadion am Böllenfalltor för matchen mellan Darmstadt 98 och 1. FC Kaiserslautern.
Avsparkstiden var satt till 18.30 – vilket inte är speciellt främjande för den genomsnittliga människan med fast jobb. Ändå var det lapp på luckan och under min promenad till arenan gick det att urskilja allt fler personer bärandes på halsdukar med antingen Darmstadt- eller Kaiserslautern-motiv på.
För att återgå till det stycke text som fick inleda den här skildringen anser jag bilden här ovanför gestalta vad jag åsyftar. För i ärlighetens namn ser det ut ungefär precis så överallt i Darmstadt, och då traskade jag mer eller mindre genom hela staden för att ta mig till arenan som ligger en bit bort från de centrala delarna.
När vi ändå är inne på arenan vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Det är för mig svårt att begripa hur den har kunnat husera en klubb i Bundesliga, och jag förstod snabbt varför DFB hade stora anmärkningar på den under den föregående säsongen när Darmstadt höll till i Bundesliga.
Sedan den här säsongen är man tillbaka i 2. Bundesliga och det är en mer passande division för Merck-Stadion am Böllenfalltor – som jag väljer att beskriva som ett enda stort rivningsobjekt.
Föreningen har stora planer på att bygga en ny arena och oavsett hur kult man anser den nuvarande vara går det inte att förneka att den sett sina bästa dagar. Om den nu ens haft några sådana.
Väl ute på läktaren visade det sig att geniet till presschef tilldelat mig en plats tillhörandes en säsongskortsinnehavare. Självfallet valde jag att inte ta någon diskussion med supportern då trogna fans är något jag verkligen högaktar här i världen, och fick i stället leta reda på en tom plats – vilket jag efter många om och men lyckades med trots att det var utsålt.
Gästande Kaiserslautern var förankrade som jumbo i tabellen men hade trots det ett stort och röststarkt följe som höll igång bra på den stora bortaläktaren. Hemmalagets anhängare ville inte vara sämre och till skillnad från arenan var stämningen inget att beklaga sig över.
Samma sak gäller Darmstadts hymn vid namn ”Die Sonne Scheint”. Utan tvekan en av de bästa i Tyskland och om du inte hört den rekommenderar jag dig varmt att göra det så fort det bara går.
Matchen då? Den var sannerligen inget att hurra över. Att båda klubbarna härjar i botten av tabellen var något som syntes klart och tydligt i form av lågt tempo och undermåligt spel.
Det Darmstadt som sensationellt nog tog sig från 3. Liga till Bundesliga under loppet av två säsonger finns det inte längre mycket kvar av. I stället är det ett sargat och söndergnagt manskap som inte lyckats anpassa sig till livet utan Sandro Wagner, Christian Mathenia och Jérôme Gondorf med flera som numera representerar ”Die Lilien”. Inte hade saken heller blivit bättre av att veteranen Hamit Altintop under vintern valt att riva sitt kontrakt för att flytta hem till Turkiet.
I slutändan skulle det dock inte spela någon roll huruvida spelet såg ut. Under halvtidsvilan drabbades nämligen Kaiserslauterns tränare Jeff Strasser av hjärtproblem och fick med ambulans föras till sjukhus. Förståeligt nog återupptogs inte matchen efter den hidösa incidenten och i stället fick folket snopet bege sig hemåt.
De tillresta Kaiserslautern-fansen skanderade sin tränares namn innan de bildade ett halsdukshav och tillsammans stämde upp i ”You’ll Never Walk Alone” som en hyllning till den 43-årige luxemburgaren.
Darmstadt är i mina ögon en intetsägande och personlighetslös stad. Men som alltid förmodar jag att den framstår som något mer behagfull när träden är gröna och himlen blå. Under vinterhalvåret gör den i alla fall ingen glad med sina gråa betongklossar till bostadshus och industrier längs med huvudgatorna.
Föreningen finns det en viss charm kring, men är som tidigare nämnt i stort behov av en ny arena. Som det ser ut i dagsläget kommer det dröja ett tag innan vi får se dem tillbaka i Bundesliga igen. Senast tog det 33 år mellan sejourerna i den högsta ligan och vill det sig illa får vi vänta lika länge innan vi återigen får höra deras underbara hymn spelas i samband med hemmamatcher mot klubbar som Bayern München och Hamburger SV.
Fakta och tips:
Grundades: 1898
Smeknamn: Die Lilien
Arena: Merck-Stadion am Böllenfalltor (17 400)
Maskot: Ingen
Tränare: Dirk Schuster
Så mycket kostar en öl: 4 € (Pfungstädter)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 14 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Specialinsatta bussar och spårvagnar går under matchdagar med jämn takt från Hauptbahnhof till arenan.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
5. RheinEnergieStadion, Köln
6. BayArena, Leverkusen
7. Vonovia Ruhrstadion, Bochum
8. Weserstadion, Bremen
9. Audi Sportpark, Ingolstadt
10. WWK-Arena, Augsburg
11. Olympiastadion, Berlin
12. HDI-Arena, Hannover
13. Millerntor-Stadion, Hamburg
14. Mercedes-Benz Arena, Stuttgart
15. Merck-Stadion am Böllenfalltor, Darmstadt
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig.
