Hycklarna i FIFA och AFC
Vi har sett det många gånger förr. Att Gulfländerna fått en specialbehandling av FIFA och AFC som inte sällan blundat när dessa länders fotbollsförbund inte har gjort rätt för sig. Vi har oftast också accepterat det. Men hur länge till?
Det har länge varit känt att det har funnits en utbredd korruption inom FIFA och dess dotterförbund, framförallt AFC (asiatiska fotbollsförbundet) och CAF (afrikanska fotbollsförbundet).
Emellanåt har skandaler uppdagats och fått stort utrymme i media men allt som oftast väljer många att blunda för korruptionen eftersom den i princip har blivit en del av vardagen. Det är ju ingen hemlighet att medlemsländerna i dessa fotbollsförbund i sig dagligen brottas med alla de problem som korruption för med sig.
När det gäller just Irak så har FIFA tillsammans med AFC, med all rätt ska det väl sägas, ständigt varit snabba med att straffa landets fotbollsförbund när politiker varit direkt eller indirekt involverade i hur organisationen utfört sitt arbete.
Vi har nästan alltid accepterat FIFAs beslut och istället varit väldigt kritiska gentemot vårt eget förbund och våra egna politiker. För visst ska fotbollen inte ha någonting med politik och religion att göra?
Fråga bara de libanesiska fotbollssupportrarna vars lag, av tradition, nästan alltid varit bundna till någon politisk eller religiös rörelse. Straffet från FIFA och AFC har varit att dess lag fått genomföra sina ligamatcher under tomma läktare, vilket har skadat den libanesiska fotbollen på många sätt.
Så långt har väl FIFA och AFC gjort sitt jobb?
Men så kommer vi tillbaka till det där med korruption. Till att blunda för vissa saker samtidigt som man är högst aktiv när det gäller andra, inte helt olika saker.
Igår spelades den fjärde omgången i det asiatiska VM-kvalet. Irak skulle egentligen spelat på hemmaplan men FIFA hade tidigare, tillsammans med AFC, bestämt att Irak återigen inte får spela på irakisk mark på grund av säkerhetsskäl. Det blev ändå en viktig seger mot Kina som i princip garanterade en plats i slutspelet, vilket givetvis gladde irakier runtom i världen.
På annat håll spelade även Iraks grannland Iran en kvalmatch. Mot Bahrain i Manama, Bahrains huvudstad.
Det som har varit någorlunda uppmärksam på det politiska läget i Mellanöstern under det senaste året förstod nog på förhand hur spänt det skulle vara runtomkring just denna match men få hade nog förväntat sig det som skulle hända på läktaren under matchens gång.
Bahrain tog ledningen i slutet av den första halvleken till hemmasupportrarnas stora glädje. Ett mål som höll kvar bahrainarna kvar i VM-kvalet.
Supportrarna jublade. Men inte så som supportrar vanligen jublar. Utan istället med att vifta med bilder och plakat på den auktoritäre kungen Hamad bin Isa och hans släkting till premiärminister Khalifa bin Salman som ju båda, i allra högsta grad, varit i centrum under den arabiska våren.
Bahrainska supportrarna ägnade sig under stora delar av matchen åt att sjunga politiska ramsor som man antar inte bara var ämnade åt att psyka motståndarna för dagen utan också för att skicka ett meddelande till landets shiitiska majoritet.
Och det är inte första gången som det händer just i Bahrain. I en landskamp mot Qatar för inte särskilt längesen hördes, under matchens gång, en speakerröst som sjöng att ’’Folket vill ha Khalifa bin Salman’’.
Frågan är ju var rösten kom ifrån och huruvida supportrarna på plats själva hade med sig sina plakat och bilder eller om landets fotbollsförbund varit delaktiga i arrangemanget av klacken.
Ment tillbaka till matchen mot Iran.
Om ungefär 70 % av folket tillhör den shiitiska majoriteten samtidigt som en stor del av resterande är lojala gentemot kungen och hans familj kan man ju undra varför ca 100 % av de som såg matchen på plats i Manama endast visade sin lojalitet gentemot kungen och hans familj? Var fanns de andra?
Frågan är ju om detta överhuvudtaget kommer att utredas och framförallt om det bahrainska fotbollsförbundet kommer att stängas av från FIFA och AFC på samma sätt som Iraks fotbollsförbund har blivit ett flertal gånger under de senaste åren av mycket mindre betydelsefulla anledningar.
Eller bedömer AFC och FIFA det som att det bahrainska fotbollsförbundet inte har varit påverkat av landets beslutsfattare?
Vi har sett det många gånger förr. Att Gulfländerna fått en specialbehandling av FIFA och AFC som inte sällan blundat när dessa länders fotbollsförbund inte har gjort rätt för sig. Vi har oftast också accepterat det.
Inte för att det som jag skriver här kommer att göra någon skillnad men snart kommer vi att sitta där igen och man kan ju undra hur länge det här ska pågå? Hur länge vi ska acceptera det?
Till nästa gång vi blir avstängda samtidigt som qatarier och bahrainare får fortsätta lira fotboll som om inget har hänt?
