Historia
Historia
Uruguays landslag är kanske det landslag som i första hand förknippas med stolt historia, men kanske inte med en blomstrande nutid. Detta är väl till viss del sant, i den mån man tar in i beräkningen att senaste VM-guldet kom 1950. När La celeste dessutom har fyra stjärnor på emblemet då FIFA räknar OS-gulden 1924 och 1928 som VM-guld, förstärks bilden av ett folk som fastnat i gamla bedrifter. Men Uruguay status som stor fotbollsnation låter sig inte enkelt mätas av frekvent VM-deltagande. Snarare bör man ta ett vidare perspektiv när man gör sin bedömning av Uruguay. Det är detta vi på SvenskaFans Uruguay-redaktion vill hjälpa dig med i denna artikel.
VM-Slutspel
VM 1930 – Anordnar och vinner första VM
För den sakens skull behöver man inte heller vara blygsam med de bedrifter som La Celeste faktiskt gjort i VM-sammanhang. 1930 firade landet Uruguay 100 år av självständighet. Som en del i detta firande höll man det allra första världsmästerskapet i fotboll. De byggde en av dåtidens största och mest moderna stadions i Estadio Centenario (Centenario betyder just hundraårsjubileum). I finalen stod slaget mellan Uruguay och grannlandet Argentina. Lillebror slog storebror med 4-2 och Uruguay stod som världsmästare.
VM 1934-1938 - Bojkott och storpolitik
1934 deltog inte landet i VM i Italien. Officiella skrifter från FIFA brukar nämna att Uruguay avböjde inbjudan som hämnd för att många europeiska länder bojkottat Uruguay-VM (däribland England). Jag som har varit i Uruguay flera gånger har fått höra en annan förklaring, nämligen den att Uruguay inte åkte som en protest mot fascistregimen i Italien. Denna förklaring lyser med sin frånvaro i FIFA:s texter, som många gånger vill skilja idrotten från politiken. När så Frankrike valdes som värd för VM 1938, orsakade detta ytterligare rabalder. Uruguay ansåg att FIFA hade svikit löftet att alternera värdskapet mellan Europa och Sydamerika och hoppade av, av denna anledning. Detta innebar, med andra världskrigets utbrott, att det skulle dröja ända till 1950 innan Uruguay återigen deltog i VM.
VM 1950 – Maracanazo…andra VM-guldet
Fotbolls-VM 1950 gav oss den första matchen mellan Sverige och Uruguay. I finalgruppen möttes länderna i en match som Sverige ledde två gånger om, innan Miguez vände allt i 84:e minuten. Inför sista gruppmatchen krävdes det enbart en poäng av Brasilien för att ta hem pokalen på hemma plan. Inför runt 200 000 åskådare tog Brasilien ledningen och euforin var total. Efter två identiska anfall och mål av Milan-anfallaren Schiaffino respektive Alcides Ghiggia stod Uruguay återigen som världsmästare. Maracaná-stadion i Rio de Janeiro grät av sorg, de uruguayanska spelarna grät av lycka. Ett historiskt slag hade utspelat sig, som format miljoner av brasilianare och uruguayaner.
Vem vet hur många titlar som Uruguay hade kunnat vinna om de ställt upp 1934 och 1938, men 1954 var det dags för Uruguay att spela VM i Europa för första gången. Och det började bra. Uruguay seglade genom gruppspelet och tvålade till England i kvarten. I semifinalen mötte man ett Ungern i högform. Magyarernas vinst 4-2 blev Uruguays första förlust någonsin i VM-sammanhang. Chocken lade sig inte till bronsmatchen där Österrike vann. Uruguay fyra.
Nästa chock kom i kvalet till VM i Sverige 1958. Paraguay vann med 5-0 i Asuncion och Uruguay han aldrig återhämta de förlorade poängen. När man väl kvalade till VM i Chile 1962 åkte man ut i gruppen efter ett sovjetiskt mål i 89:e minuten i sista matchen. Men en liten uppåtgående trend kunde skönjas. 1966 nådde man kvartsfinalen men åkte ut mot Västtyskland. 1970 var det åter dags för Uruguay att rosa marknaden. I gruppspelet stod det mellan Uruguay och Sverige om kvartsfinalplatsen. Matchen dem emellan slutade 1-0 till Sverige efter mål av Ove Grahn i 90:e minuten. Men på grund av målskillnad hade Uruguay råd att förlora med just 1-0, och gick vidare. I kvartsfinalen vann man mot Sovjet och när man tog ledningen mot Brasilien i semifinalen verkade allt ljust igen. Denna gång var det dock brassarnas tur att vända och vinna med 3-1. Uruguay slutade fyra.
VM 1974-2006 – Utslagna och impopulära
Landslaget har sen dess haft en mer sporadisk medverkan i VM. 1974 slogs man ut i gruppen och nådastöten gav bland andra Ralf Edström i en med svenska ögon klassisk 3-0 match. VM ’78 och ’82 deltog man inte och efter 12 år var det äntligen dags i Mexiko 1986. Man nådde trots allt åttondelsfinal, där man föll med 1-0 mot blivande världsmästarna Argentina. Däremot domineras mediebilden av Uruguay denna årgång av 6-1 förlusten mot Danmark, och en uttalat ful match mot Skottland. Om detta säger mer om mediebilden än om Uruguays prestationer låter jag vara osagt, för jag var bara två år gammal. Den enda ljuspunkten i denna period var när man själv anordnade Copa de Oro. Turneringen hölls för att fira att det hade gått 50 år sen första VM. Alla som hade vunnit VM var inbjudna, och alla kom… förutom England då, som avböjde av någon anledning och Holland ersatte. Alldeles oavsett vann Uruguay allt och besegrade Brasilien i finalen.
Innan Uruguay återigen skulle stå utanför VM i tolv år, nådde man åttondelsfinalen i Italien-VM där man förlorade mot just Italien. Sedan skulle det dröja ända till 2002 innan vi åter fick se den ljusblåa tröjan tävla med de bästa. Kvalet, och play-off matcherna mot Australien är glada minnen för många uruguayaner. Chengue Morales avgörande mål och tårar i målfirandet är en bild som etsat fast sig hos mig. Cirkeln slöts dock när Chengue missade en klar målchans som hade inneburit 4-3 mot Senegal i VM 2002. Uruguay hade vid seger mött Sverige i åttondelen, nu blev det Senegal istället. Chengues tårar fick vi åter se i Sydney 2005, när straffarnas förbannelse sparkade ut oss från Tysklands-VM.
VM 2010 - Vägen tillbaka
VM i Sydafrika skulle bli början på Uruguays återkomst bland dom stora fotbollsnationerna. Dom hade tagit sig till turneringen som sista lag efter att med nöd och näppe slagit Costa Rica i ett play-off kval. Ingen trodde att Uruguay skulle göra mycket väsen ifrån sig, man gick in i turneringen som riktiga underdogs – precis som Uruguay vill ha det. Uruguay vann gruppen efter 0-0 mot Frankrike i öppningsmatchen, 3-0 mot värdarna Sydafrika och 1-0 mot Mexiko. I åttondelsfinalen väntade Sydkorea.
Det blev en jämn match men Uruguay tog hem segern tack vare två mål av Suárez, varav det andra var ett riktigt drömmål. Ghana väntade i kvartsfinalen och det skulle komma att bli den mest dramatiska matchen i hela VM. Matchen slutade 1-1 efter full tid och i den absolut sista förlängningsminuten räddade Luis Suárez Uruguay genom att stoppa ett skott som skulle gått i mål med händerna. Han blev utvisad och Ghana tilldömdes en straff, som Gyan sedan slog i ribban. Det fick bli straffläggning där Uruguay nu hade det psykologiska övertaget. Uruguays målvakt Fernando Muslera blev stor matchhjälte med sina två räddningar och Sebastian Abreu avgjorde med en numera klassisk Panenka straff. Uruguay var i semifinal för första gången sedan 1970 och stod som enda lag från Sydamerika bland dom fyra bästa nationerna i VM.
I semifinalen fick man möta ett Holland som var snäppet vassare än Uruguay, som saknade flera av sina stjärnor, och tog hem segern med 3-2. Uruguay förlorade sedan bronsfinalen med samma siffror mot Tyskland. Uruguay hade under dessa två matcher visat att dom kan mäta sig mot vilket lag som helst. En fjärdeplats i VM var en stor bedrift för landet, som nu var på väg tillbaka på allvar. Diego Forlán blev även utsedd till VM:s bästa spelare, något en Uruguayan aldrig blivit tidigare.
Copa America – Vår Pokal!
Det sydamerikanska mästerskapet är världens äldsta landslagsturnering. Det har anordnats 43 gånger sen 1916 och Uruguay står numera som den bästa nationen i turneringen efter att ha vunnit sin 15:e titel under 2011 års Copa América turnering i Argentina, som innan turneringen stod på samma siffra som Uruguay med 14 titlar. I och med Copa América vinsten befäste Uruguay positionen som kontinentens bästa lag efter att året tidigare nått semifinal i VM som enda laget från Sydamerika. Uruguay tar sig ofta långt i denna turnering och har under fem raka mästerskap tagit sig till semifinal. Innan Copa América 2011 hade man dessutom snöpligt gått miste om final två gånger i rad tack vare att man förlorat på straffsparkar mot Brasilien båda gångerna.
Klubblagsfotboll
Fotbollen har i Uruguay dominerats av två jättar i sammanhanget, Montevideoklubbarna Nacional och Peñarol. Dessa har mer eller mindre abonnerat på El Campeonato. Sedan proffsligans upprättande 1932 har de vunnit 36 (Peñarol) respektive 30 (Nacional) titlar. Detta har ju givetvis medfört flitigt internationellt tävlande. Båda lagen har vunnit Copa Libertadores, som är Sydamerikas motsvarighet till Champions League. Peñarol fem gånger och Nacional 3. Vid sex av dessa tillfällen har lagen gått vidare att vinna VM-titeln för klubblag. Skalperna har tagits mot Benfica, Real Madrid, Panathinaikos, Nottingham Forest, Aston Villa och PSV Eindhoven varav den sista togs 1989.
Strandfotboll och Futsal
Uruguay är ett litet land, men kustlinjen på 600 km består i mångt och mycket av kritvit strand. Med det sagt är det ingen överraskning att Uruguay har goda förutsättningar för strandfotboll. Strandfotbolls-VM har arrangerats varje år sen 1995 i Rio de Janeiro och Uruguay är en stormakt med tre silvermedaljer och fyra bronsmedaljer, varav den sista bronsmedaljen kom 2007. Med detta är Uruguay fjärde bästa nation genom tiderna.
Till skillnad från vad vissa amerikanska skotillverkare vill säga, uppfanns Futsal inte alls i Brasilien. I Montevideo utvecklades spelet av Juan Carlos Ceriani samtidigt med det första världsmästerskapet 1930. Reglerna föreskrev 5 spelare per lag och var tänkt som en fritidsaktivitet för unga som var aktiva i kyrkan. Spelet kallades då Futbol Sala. Dessvärre har inte Uruguay kunnat kapitalisera på detta historiska försprång. Den enda medaljen kom 1997 VM i Mexiko, då man kom tvåa.
