Del 1/13 - Historiens första världsmästare
1930 spelades VM för första gången och värdnationen Uruguay var de som fick jubla allra mest.
Fram tills VM i Qatar börjar kommer jag att skriva en krönika varje vecka om samtliga världsmästerskap som Uruguay har deltagit i.
1904 grundades FIFA och redan i organisationens linda stod ett världsmästerskap i fotboll högt uppe på agendan. Det skulle dock dröja 26 år innan denna idé blev verklighet, men 1930 skulle det första världsmästerskapet i fotboll anordnas. Flera länder från Europa anmälde sitt intresse för att vara värdland (Italien, Spanien, Ungern, Nederländerna och Sverige) vilket även Uruguay gjorde. Trots att FIFA:s dåvarande president, Jules Rimet, var fransman lockades han mest av det sydamerikanska anbudet. Uruguay var dels regerande OS-mästare i fotboll men 1930 var även ett jubileumsår då nationen detta år firade 100 år som självständigt land.
Detta VM är det enda där kvalspel inte spelades utan 16 nationer blev inbjudna att delta i turneringen. Valet av spelort gjorde dock att entusiasmen hos européerna var mycket låg till följd av den dyra kostnaden att resa till Uruguay samt den långa tid det skulle ta. Till slut tackade Frankrike, Belgien, Jugoslavien och Rumänien ja men antalet deltagande lag blev endast 13. Grupp A innehöll 4 lag medan resterande grupper innehöll 3 lag där enbart det bäst placerade laget tog sig vidare till slutspel.
Tanken inför mästerskapet var att samtliga matcher skulle spelas på den nybyggda arenan Estadio Centenario men på grund av kraftigt oväder inför mästerskapet blev inte arenan klar i tid vilket innebar att Nacionals stadion Gran Parque Central och den lilla arena Estadio Pocitos fick dela på värdskapet under halva gruppspelet innan den nya nationalarenan stod färdig.
Värdnationen ingick i grupp C där sällskapet var Peru samt Rumänien. Rumänerna vann gruppremiären mot Peru med 3-1 i en match där VM:s första röda kort delades ut till peruanen Plácido Galindo. Uruguay väntade med att spela sina första VM-match tills Estadio Centenario var färdig och inför 70 000 förväntansfulla fans var det dags för Uruguay att möta Peru. Hemmanationen spelade dock inget vidare men i matchminut 65 kunde lagkaptenen och mittbacksgeneralen José Nasazzi göra det enda målet i en jämn match. Mot Rumänien spelade man däremot mycket bättre och vann bekvämt med 4-0 efter mål av Pablo Dorado, Hector Scarone, Angel Romano och slutligen José Pedro Cea. Därmed var en semifinalplats mot Jugoslavien bokad.
Jugoslavien hade i sin grupp besegrat både Brasilien och Bolivia men trots detta blev man en enkel munsbit för Uruguay. Det var dock motståndarna som tog ledningen redan efter 4 minuter men i halvtid hade Uruguay vänt till 3-1 och i andra halvlek gjorde man ytterligare 3 mål och Pedro Cea fullbordade sitt hattrick. I den andra semifinalen vann även Argentina med 6-1 mot USA vilket innebar en drömfinal mellan två bittra rivaler.
Inför 93 000 spelades historiens första VM-final i fotboll och Uruguay fick en smakstart genom Dorado som gjorde matchens första mål efter 12 minuter. Argentina vände dock matchen och gick till halvtid med en 2-1-ledning. I andra halvlek attackerade Uruguay allt mer och Pedro Cea kvitterade i minut 57. 10 minuter senare gav Victoriano Santos Iriarte Uruguay ledningen och en minut innan fulltid avgjorde Hector Castro finalen och hemmanationen var således krönta som de första världsmästarna. Dagen efter fick samtliga medborgare ledigt och festen var total i det lilla landet.
29-åriga Pedro Cea blev lagets främsta målskytt med sina 5 mål vilket gav honom en andraplats i skytteligan bakom Argentinas Guillermo Stábile. Anfallaren Hector Castro är inte bara känd för att ha avgjort finalen utan även för att han under hela sin karriär spelade utan sin högerarm som han förlorade i en olycka när han var 13 år. Men det är dock främst tre andra spelare som Uruguay minns allra mest från detta mästerskap. Först ut är lagkaptenen José Nasazzi som enligt många historiker anses vara en av Sydamerikas bästa backar genom alla tider. Han var visserligen inte teknisk men beskrevs som stark, snabb, positionssäker och som en fenomenal ledare på planen. Utöver VM-guldet vann han även 2 OS-guld och fyra Copa América-guld. I sitt hemland är han legend i klubbarna Bella Vista samt Nacional och det råder inget tvivel om att han kanske var den allra viktigaste spelaren för Uruguay under denna gyllene era.
Den andra spelaren är den snabba och tekniska mittfältaren José Leandro Andrade som anses vara den första mörkhyade världsstjärnan inom fotboll. Han skördade stora framgångar i både Nacional och Peñarol, vann 2 OS-guld samt 3 Copa América-guld. Även om Andrade stod på toppen av sin karriär några år tidigare så var han ändock en väldigt tongivande spelare för världsmästarna. Tyvärr dog Andrade redan som 55 år ung till följd av alkoholism. Den tredje spelaren är målskytten Héctor Scarone som öste in mål genom sin karriär. I VM 1930 gjorde han visserligen bara 2 mål men var ändå högst bidragande till VM-guldet. Han är enligt många ansedd som den bästa anfallare i fotbollens tidiga historia och är Nacionals näst främsta målskytt genom alla tider. Scarone representerade även Barcelona, Inter och Palermo i sin karriär.
Uruguay var favorittippade inför mästerskapet och klarade av att bli historiska mästare. Av startspelarna i finalen var backen Ernesto Mascheroni den som dog sist, år 1984, men trots att det snart är 100 år sedan detta mästerskap gick av stapeln så är dessa hjältar ej bortglömda i sitt hemland. Så låt oss därför komma ihåg detta lag som framför ögonen på världen samt sin fotbollstokiga befolkning blev de första världsmästarna i fotboll någonsin och må dem samtliga vila i frid.
