La Celeste föll med flaggan i topp- förlust i semifinalen med 2-3.
Uruguay lämnade allting på planen men det räckte inte denna gång, Holland vann med 3-2 i en spännande, men kanske inte alltid så välspelad semifinal, inför drygt 62.000 åskådare i Green Point Stadium.
Matchen hade en avvaktande öppning. Man kunde tydligt se att båda lagen ville undvika misstag i matchens början. La Celeste spelade med låg press och var väldigt avvaktande under matchens första 20 minuter. Detta berodde delvis på motståndet men även på att La Celeste hade många nyckelspelare borta pga avstängningar och skador. Detta betydde att tränare Tabarez varit tvungen att vaska om rejält i startelvan. Diego Godin och Martin ” Pelado” Caceres var nya i backlinjen, jämfört med kvartsfinalen mot Ghana. Walter ” Mota” Gargano och Alvaro ” Palito” Pereira nya på mittfältet. Borta var Diego Lugano, Jorge Fucile och Luis Suarez. Caceres intog vänsterbackplatsen och hade uppgiften att stoppa Arjen Robben, vilket skulle visa sig var allt annat än en lätt uppgift.
Matchen började väldigt trevande. Holländarna tog kommando från start och ägde bollen överlägset. La Celeste låg rätt i positionerna och släppte till väldigt lite.
I 17:e minuten kom så matchens första mål. Uruguays försvar tappade fokus för ett ögonblick, det utnyttjade den holländske vänsterbacken Giovanni van Bronckhorst, som klev fram och laddade från 25 meter, otagbart via stolpen, i bortre krysset. Möjligtvis VM:s snyggaste mål. Efter målet reagerade La Celeste och man började nu flytta upp mer spelare i offensiven. Det skulle inte dröja länge innan kvitteringen skulle komma.
I 31:a minuten, efter ett perfekt instick från Mota Gargano dribblade Forlán upp Mathijsen på läktaren och laddade med stora kanonen från 25 meter. Skottet var hårt, skruvat, ett typisk Forlán skott. Maarten Stekelenburg i det holländska målet kunde inte avvärja skottet som borrade sig upp i nättaket. 1-1!!!!
Denna man är ett kapitel för sig. Den betydelse Forlán har för vårt kära landslag är det få spelare i världen som har. För mig är Forlán turneringens mest värdefulla spelare.
Mot Holland gjorde Forlán allt. Han försvarade, tacklade, lade hörnor, slog frisparkar, gjorde mål... och han gjorde det med en skadad hälsena. Det skulle förvåna mig mycket om inte ”Cachavacha” blir utsedd till VM:s MVP.
Efter målet tog Uruguay över matchen. Man satte in en hög press på Holland och störde dem i alla uppspelslägen. Det för dagen nykomponerade mittfältet slet som djur och visade samma ” garra” som tidigare.
Första halvlek slutade med ett oavgjort resultat. Uruguay visade under första halvlek att de inte skulle sälja sig lätt och skulle kämpa till sista droppen för att nå finalen.
Andra halvlek började på samma sätt som första halvleken slutade. Uruguay hade flyttat fram sina linjer och valde nu att pressa de spelskickliga holländarna på deras planhalva. Det var mycket imponerande att se den offervilja som samtliga ” charruas” visade. Trots att Holland ägde bollen mest, hade de väldigt svårt att skapa farligheter mot Uruguays mål.
Men så i den 70:e minuten, när Uruguay stabiliserat sitt spel, kontrar Holland och sätter 2-1. Holländsk ledning. Målskytt Wesley Sneijder.
Sneijder skjuter ett till synes ofarligt skott som med en touch på Maxi Pereira, ställer en skymd Muslera i Uruguay-målet och rullar lättretande in vid högra stolproten. 2 minuter senare var det dags igen. Vid ett inlägg hinner inte Godín med Arjen Robben som tämligen enkelt får fritt läge att nicka in Dirk Kuyts inlägg.
Matchen såg då ut att vara avgjord. Holland kontrollerade återigen matchen och Uruguay anföll mest på chans. Två minuter in på stopptiden kom Uruguay i en sista desperat offensiv. Efter en frisparksvariant kunde Maxi Pereira reducera till 2–3. Efter det skickade Maestro Tabarez upp alla spelare på offensiv planhalva, dock kom Uruguay inte närmare än ett skottläge som Sebastian Fernandez inte kunde förvalta. I 95 minuten blåste så domaren av matchen som innebar att Holland var klara för VM-final. Uruguay får nu möta Tyskland i matchen om bronspengen.
Slutsatser:
Trots att Uruguay inte gör en spelmässigt bra match visade laget en oerhörd kämparanda och vilja. Man visade den ökända ” garra” som uruguayanska landslag förknippas med kan ställa till problem mot vilket landslag som helst. Och trots att Uruguay möter ett förstklassigt motstånd visar man att det varken var tur eller fusk som fört laget till semifinal.
Igår fick omvärlden se att även La Celeste kan spela fotboll och kan mäta sig med de europeiska storlagen. Den gamla myten som funnits kring Uruguay, att de ska vara ett benknäckargäng, måste nu för alltid vara borta. En dag som denna går det inte att vara besviken. Alla uruguayaner bör istället vara stolta över vårt kära La Celeste Efter 40 år finns nu Uruguay återigen med i fotbollens absoluta finrum. Där vi hör hemma. Nu tar vi tyskarna på lördag och ta med oss bronset hem till Rio de la Plata.
VAMOS ARRIBA LA CELESTE!!!