Kommer 1950-spöket leva vidare?
En förlust någonsin på hemmaplan för Brasilien är det bästa facit någonsin för en fotbollsnation. För ett annat land fokuseras det också på en enda förlust, fast från en annan synvinkel.
1950 var året Uruguay vände upp och ner på Brasilien och hela fotbollsvärlden. Trots att man bara ställt upp i ett världsmästerskap tidigare, det första då man vann på hemmaplan 1930, sågs man inte som någon favorit. Istället var det hemmanationen som väntades ta hem VM utan några större problem.
Självsäkerheten var stor från hemmanationens sida. Inför den avgörande matchen mellan de två nationerna hade brassarna redan ordnat för fest med en stor karneval ute på Rio da Jaineros gator. Men festen uteblev, och historien kan ni säkert redan.
I sommar, 64 år efter dunderfiaskot 1950, är det nu dags igen för Brasilien att stå värd för ett världsmästerskap fotboll. Ännu en gång ses brassarna som den stora favoriten att ta hem VM-titeln. Och pressen blir inte mindre efter fjolårets Confederations Cup-seger mot Spanien.
Få är det som ser Uruguay som en kandidat att stjäla guldet framför ögonen på det brasilianska folket igen. Det är egentligen bara de cirka tre miljoner överoptimistiska uruguayanerna som tror på ett mirakel en andra gång i historien.
Men formmässigt sätt har Uruguay stora chanser att gå långt i sommarens VM-slutspel. Den preliminära truppen släpptes under veckan och en trolig startelva kan se ut så här:
Fernando Muslera (om hans skada inte stoppar honom)
Maxi Perira – Lugano – Godín – Caceres
Cebolla Rodriguez – Arevalo Rios – Pérez
Ramirez/Stuani – Suárez – Cavani
Det här är absolut inte en elva som kommer starta varje VM-match i sommar, men det har sätt ut liknande genom kvalet. Oavsett hur Oscar Tabarez väljer att ställa upp kommer Uruguays elva innehålla spelare i Europas främsta ligor och lag.
I mål är ju Fernando Mulsera en viktiga kugge för Galatasaray.
Försvararna Maxi Pereira, Godín och Cacerers har alla varit tongivande i sina respektive lag, Lugano får ses som en frågetecken även om han har stor rutin från stora mästerkskap.
Cebolla Rodriguez får inte spela 90 minuter i Atlético Madrid men han har ändå varit med i Cholos lagbygge den här säsongen. Arevalo Rios och Pérez har inte VM 2010-formen inne, men precis som hos Lugano så finns rutinen och erfarenheten där.
Anfallet är i toppklass. Suárez och Cavani behöver inte analyseras medan Ramirez och Stuani håller till i Southampton respektive Espanyol. Dock vore det oerhört roligt om Tabarez gav Palermos Abel Hernandez chansen i någon match.
Efter att ha tagit en på Uruguays trupp och troliga startelva, och låter hjärnan avgöra istället för hjärtat, så kanske inte en VM-titel är troligast. Truppen kan vara lite för ojämn. Men de som följt Uruguay de senaste åren vet att det är en lagmaskin som mycket väl kan gå långt. Jag säger åtminstone en kvartsfinalplats. Det känns rimligt med tanke på att la Celestes fyra mästerskap slutat med minst semifinalplats.
Men vad tror ni? Kanske får vi se Lugano och CO lyfta buckan ändå inför chockade brassar? Låt oss hoppas att 1950-spöket är med oss.
