Zocke Zpekulerar: Bandyns framtid
TB Västerås på SvenskaFans/bandy prestenterar stolt det uppskattade bandyorakltet Zocke, som zpekulerar på TB Västerås hemsida. Nu bjuder han även på en gästzpekulation på SvenskaFans, där bandyns framtid står i centrum.
Hej alla luttrade, och för den delen nyvunna, bandyvänner. Dags för Zocke Zpekulerar att gå ”nations wide” och inte bara drabba de närmast sörjande som halkar in på TB Västerås eleganta (?) hemsida. Först och främst måste jag väl börja med lite egensmicker och konstatera nöjet att Västerås kan stoltsera med två lag i den Allsvenska serien! Synd bara att förbundet köpte resterna av Berlinmuren och återmonterade den på Rocklundas sköna isrektangel. Risk för att det ämnet kommer hamna under era pupiller senare i denna text.
Bandyklimatet = 1800-tal?
Eftersom jag inte tänkt vara så lagpatriotisk i denna första (och sista?) åsiktsskrivelse så kommer det handla om den inte allt för oviktiga frågan om bandyns framtid.
Man brukar säga att framtiden kan utläsas, och oftast lösas, om man kan sin historia. Jag skulle vilja påstå att bandyklimatet i dag kan jämföras med de svåra åren i mitten på 1800-talet. Pesten härjade och folk såg möjligheten till utvandring för ett drägligare liv, missväxten skördade sina offer och landet hade ett svagt styre.
Översatt; Bandyspelarna ser att de gröna ängarna ligger österut med rubel som belöning, föreningarna jobbar i motvind och har svårt att rekrytera de allt latare ungdomarna samtidigt som vi har ett förbund som inte är kapabelt att styra den kära bandyskutan!
Givetvis inga frågor som man kan lösa på en pisskvart. Å andra sidan måste man ju ta i beaktande att svåra frågor sällan, om aldrig, bara dyker upp som en ”småsusig” tomte på julafton. De problem som dyker upp har man oftast bäddat för själv. Likaså i detta fallet.
Stramare än Paris Hilton
Många av våra allsvenska klubbar brottas med en ekonomi stramare än midjemåttet på Paris Hilton. Anledningen är ofta överambitiösa styrelser som värvat och lovat mer än man kan hålla i jakten på sportsliga framgångar. När sedan Farbror Staten satt föreningslivet under luppen så man inte kan finansiera ryska skyttekungar genom korvkioskens digra vinster har det slagit undan benen på en del. För många klubbar, ingen nämnd ingen glömd, har ju detta ställt till det. Jag känner många spelare som blivit lovade det ena och det andra men som när säsongen är slut står tomhänta. Klubbar med hög spelaromsättning brukar ju oftast höra till den kategorin.
Jag efterlyser fler styrelseproffs till föreningarna som kan handskas med ekonomin och ser realistiskt på budgeten man lägger fram. Och som lockar spelare efter den. Istället för att locka med sedelbuntar tror jag att man i större utsträckning borde arbeta med att ”binda fast” spelarna i det sociala nätverket och jobba för en lösning där spelaren har framtiden säkrad genom arbete eller god utbildning. Förutsättningen för det är ju dock att spelarna inte har huvudet under armen och förstår vikten av att det kommer ett liv efter bandyn! Tyvärr är ju oftast det problemet.
För många slutar
Vad gäller ungdomsrekryteringen så inbillar jag mig att problemet inte ligger i att det är för få som börjar med bandy utan att det är för många som slutar. Lockade eller mer intresserade av andra sporter. (Hur man nu kan bli det?) Bandyskolorna brukar drälla av entusiastiska barn som visar kärleken till den ädla sporten bandy. Satsar man ordentligt på ungdomssektionen, istället för att se den som något nödvändigt ont, och dess ledare tror jag att ungdomarna håller fast vid krokkäppen istället för dosan till Play Station. Det finns eldsjälar som jobbar otroligt mycket, och ideellt, men som jag är tveksam till får den uppskattning dom förtjänar.
Nu till det mindre angenäma problemet med det svaga styre svensk bandy lider av idag! Grundregeln för att inte bli mobbad, utfryst och mindre omtyckt lärde man sig redan i grundskolans år. Var man representant i klassen beslutade man inte om extralektioner i biologi istället för idrott utan att stämma av läget i klassen. Om man ville överleva rasterna vill säga. I folkmun kallat sunt förnuft! Jag är i dagsläget skeptisk till att beslutsfattarna inom svensk bandy idag insupit denna lära…
Makalös prestation
Givetvis färgad av den makalösa prestationen där man särar på två lag från samma stad men först och främst över förfarandet. Hade någon berörd tänkt till hade man tagit upp dilemmat med serieindelning med representanter från föreningarna. Då hade man lugnt och sakligt, i samspråk, kunna diskutera de för- och nackdelar som fanns med de olika alternativen. Men icke! Först slänger man fram ett förslag och säger att så här är det! Sedan ändrar man sig för att, som pricken över i, gå tillbaka till det första. Hängde ni med?
Tyvärr blev det som det blev men med facit i hand hade man ju kunna skött det på ett betydligt bättre sätt. Varför, om det ska vara sportsligt rättvist, gjorde man inte en enda 16-lagsserie? Då om någon gång hade de 14 bästa blivit kvar. Detta hade lugnt kunnat ordnas om man gett fan i idén att spela detta tragiska evenemang varje år som kallas Bandy-VM…
Varför är fotbolls-VM så enormt stort? Jo, för det är ingenting du kan vara med i år efter år: ”Fan grabbar, vi torska finalen men vi tar dom nästa år…” Idioti är bara förnamnet.
Summa summarum; Om förbundet ska rädda någon som helst trovärdighet är det på tiden att man som beslutande organ lyssnar till föreningarna och deras åsikter. Sen kan ju alla givetvis inte gå till mötes men man har gjort sig besväret att lyssna på föreningarna och kanske kan se frågan ur fler infallsvinklar. Är Bandyförbundet den enda demokratiska (?) organisation där motioner och remisser lyser med sin frånvaro. Fortsätter det i den andan är jag rädd för att publiken kommer göra likaså. Oberoende av vilka förslag man lägger fram för att ”förbättra” spelet…
Till sist konstaterar vi att;
Lilla Paris rankade Allsvenskans mittfält efter den årliga kräftskivan, OrangeBlått har Sveriges flitigaste fingrar, Martin Franssons avslutande av bloggen fortfarande svider, hallen i Västerås kommer bli grym, Sirius fortfarande gråter efter annandagsförändringen, Pelle fortfarande är bäst i världen och att Sverige trots allt hämtade sig från dom svåra åren…
Vill ni så ses vi!
Glöm inte bort att fler alster finns på www.tillbergabandy.se.
