Öppet brev till VLT
Under den senaste tiden har det i tidningar skapats stora rubriker kring Per Fosshaug. Tillbergaspelaren Tobias Johnsson - också känd som "Zocke" - skriver i ett öppet brev om sina känslor kring det som har inträffat.
Jag älskar sporten bandy. Det är det roligaste jag vet. Jag har spelat fotboll, innebandy, handboll och tennis men ingenting går upp mot bandy. Det är lirarnas sport med en överlägsen kombination av fart, taktik och teknik. Kärleken till sporten är ovillkorlig men nu börjar passionen avta.
Hade inte situationen varit som den är, där laget i mitt hjärta riskerar degradering från Allsvenskan, hade jag utan att blinka lagt skridskorna på hyllan idag. Det är med stor sorg som man, efter ännu en sömnlös natt, konstaterar att bandyn håller på att döda sig själv. Och det värsta av allt är att de som håller i taktpinnen kommer dela ut nådastöten.
Bandyn är den enda sport som lever och verkar i en ”skyddad verkstad”. Förbund och domarkår jobbar med strutsmentaliteten där ogenomtänkta beslut försvaras genom att stoppa huvudet i sanden. Man lyssnar inte på föreningarna och de aktiva, de som är hjärtat och pulsådern för hela verksamheten.
Med alla skriverier som varit i år gällande förbundets olika beslut kan jag inte minnas en enda artikel med positiv klang. Är det bra för ett förbund som skall jobba FÖR sporten? Detta är frågor som tärt båda mitt och andra aktivas tålamod. Men värre skulle det bli…
Det som varit ett genomgående tema i årets nyhetsrapportering från bandyns lilla värld är den nivå som domarkåren hållit i år. Man pratade om att göra bandyn till lirarnas sport genom att beivra spelförstörande moment. Det är ju jättebra! Synd bara att man missat att informera alla domare. Det som renderat i utvisning ena matchen har inte ens resulterat i frislag nästa match. När jag säger att nivån varit katastrof i år talar jag inte bara för mig själv utan för alla aktiva spelare. När då förbundet och domare i klassisk manér stoppar huvudet i sanden och säger att det funkat bra i år så blir man ju ledsen. Varför inte lyssna på oss som faktiskt utövar sporten…?
Den droppe som slutligen fått min bägare att rinna över är matchen mot Örebro. Vi aktiva tränar fyra dagar i veckan plus att vi spelar två till tre matcher. Vi lever och brinner för det här. På matchen i söndags glider det ut tre äldre, lätt överviktiga, gubbar utan något som helst engagemang på isen och ska avgöra två föreningars allsvenska existens. Till och med domarkontrollanten kritiserade deras engagemang på isen och det händer inte ofta kan jag säga. I den ”skyddade verkstad” som råder brukar man alltid klappa varandra om ryggen och konstatera att insatsen varit lysande.
Varför ställs det inte högre krav på våra rättsskipare? Jag är övertygad om att linjemännen i den berörda matchen inte klarar av att springa fem kilometer under halvtimmen. Detta leder till att dom inte hänger med. Detta brev skulle kunna avfärdas med motivationen att jag är en dålig förlorare men kritiken mot domarnas insats kommer från båda håll. I situationen som föranledde den sedvanliga häxjakten på Per så tar man en utvisning som ALLA i vårt lag protesterar mot. Även flertalet spelare och ledare i Örebro stämde in i klagosången! I denna kör av protester lyckas, naturligtvis, domaren hitta Pers röst. Att man sedan lyckas ge honom ett rött då han ropar till en medspelare bekräftar ju ännu en gång tesen om att domarna ser det som en skalp att utvisa honom.
Jag rättfärdigar dock inte hans beteende efter att han mottagit matchstraffet men jag avskyr det sätt som lägger grunden till det hela! Med denna händelse och kalabaliken på Studenternas i färskt minne, där domarna konstaterar ett matchavgörande regelbrott utan att påföra något straff, är mitt tålamod slut. Givetvis är vi alla mänskliga och kan göra felbeslut. Men då får man stå upp och förklara sig. Efter matchen i söndags vägrade domarna tala med våra ledare om de olika sekvenserna men man stod gladeligen och förklarade för pressen (!) hur det hela hade gått till. Vilka är det egentligen som ska ha huvudrollen på ett idrottsevenemang?
Slutligen kan jag bara konstatera att jag lägger otaliga timmar i veckan på bandy där familj och arbete blir lidande. Det är något jag själv valt. Men att då bli bortdömd av en oengagerad, otränad domare som tjänar mer pengar på två matcher än vad jag gör på en säsong får i alla fall mitt hjärta att brista…
Hur ska vi kunna locka publik och sponsorer till bandyn om det egna förbundet och domarkåren snart får de aktiva att sluta…
Tobias ”Zocke” Johnsson
Spelare Tillberga Bandy
