Krönika: Det var på tiden
För ett antal år sedan skrotades Västerås SK:s satsning på ett B–lag. Aros BK lades ned. Till denna säsong finns inte bara två elitserielag i Västerås, utan även två B-lag, nämligen Aros BK och Hubbo BK.
Västerås, Sveriges bandystad om du frågar invånarna i Västerås, nu har kanske Edsbyn tagit över lite av den klyschan, men många anser Västerås vara den stad där det pratades bandy på kafferasterna, folk bokade biljetter till finalerna redan i januari, om man nu kunde göra det redan då. Detta var på 90-talet då VSK verkligen levde upp till namnet ”Mesta Mästarna”. Jag började spela bandy när jag var 12-13, ganska sent. På idrottslektionerna, när klassen åkte skridskor, blev jag alltid grundlurad och fintad om och om igen. Folk brukar säga att jag hatar att förlora mer än vad jag tycker om att vinna. Den beskrivningen gäller nog för många idrottspersonligheter, såväl som för supportrar. Med det sagt, jag började spela bandy i VSK och blev bättre och bättre och upplevde allt från matchens lirare till att förlora seminfinaler i SM slutspel.
Västerås storhetstid
Det är såklart naturligt för mig att skriva om Västerås, det har varit min hemstad i 23 år och jag lever mig verkligen med i bandyns utveckling.
Låt mig komma tillbaka till berättelsen om biljettbokningen i januari. Mitt minne är inte det bästa, men VSK var i ett antal finaler till 2000 och det var självklart att laget jag spelade för som grabb skulle till final, och vad jag kommer ihåg betalade jag inte ett öre för min plats på studenternas när jag var liten, det kanske alla bingolottopengar gjorde, vad vet jag. Jag tycker det är ganska häftigt med alla profiler VSK hade.
Finalen på studenternas 1999, VSK – Falun 3-2. Som jag minns det stod det 2-2 när VSK fick en hörna. Johan Olsson, nuvarande tränare för TB Västerås kliver dit och sätter avgörande målet för VSK. Det står en kille bredvid mig, som jag inte känner, han är några år äldre än jag, som är 15 år. Båda två kollar på varandra med såna ögon Mats Sundin hade efter Sveriges 6-5 mål mot Finland i VM i hockey 2003, och vi båda kramar om varandra och studsar upp och ner. Det, det var en av de bästa upplevelser jag haft på en bandyfinal, eller bandymatch överhuvudtaget.
Verkligenheten kom ikapp oss
Någon brukar alltid säga att ”inget kan vara för alltid” och jag hatar verkligen varje gång jag hör det uttrycket, jag är en person som alltid har tyckt om saker som dem var, och vem skulle kunna våga säga emot mig, jag älskade bandy och kunde bara titta på när bandyn i Västerås sjönk till en nivå jag personligen inte trodde den skulle komma till.
Profilerna svek, eller flyttade och dem som blev kvar kunde inte ensamma bära upp laget igen. Den ena nyförvärvet efter den andra kunde inte matcha stadens förväntningar på framgång och flydde. Ungdomarna valde andra sporter och föreningar fick lov att lägga ner sin verksamhet etc.
En kedjereaktion bildades och istället för att prata om hur stolta alla var på fikarasterna fick nu samtalsämnena en bitter ton om vad bandyn är på väg någonstans.
Jag önskar att jag kunde sätta fingret på när saker verkligen började gå nerför och resa tillbaka och verkligen springa till den händelsen, liksom i slow motion, och kasta mig på den händelsen och stoppa den. Det finns såklart inte EN händelse som har gjort Västerås till den bandystad den är idag, nu är vi i alla fall på rätt håll med två Elitserielag med respektive B-lag, vilket jag tycker är ett enormt steg för utvecklingen i min hemstad. Själv kommer jag spela B-lagsbandy i Hubbo BK i vinter och ser verkligen fram emot att spela i ABB Arena, som inte än står färdig men som ser ut att bli helt magnifik. Det var verkligen på tiden att vi fick en ny arena, all kredit till alla fotbollssupportrar som jag vet även är bandysupportrar till både TB Västerås och VSK, men att det byggs en fotbollsarena tycker jag är ett otroligt skämt, fotbollen i Västerås har bevisat att den inte klarar av att attrahera rätt spelarmatriel såväl som kunnande, sponsorer för att vi ska få ett Allsvenskt lag även där. Men jag kan ha fel.
Avgörande ögonblicket
Jag skrev lite tidigare i denna krönika att jag önskade att jag kunde sätta fingret på vad som gjorde att bandyn i Västerås rasade, och jag tror fortfarande att det inte är EN händelse som bidrog till det hela men jag kan inte hjälpa att nämna en händelse som jag själv bevittnade 2004. I SM kvartsfinalen mellan VSK och Edsbyn klubbar VSK’s Per Fosshaug ner en Edsbynsspelare och slashar en annan i samma lag, det spelar ingen roll vad de två heter. Efter att ha sett under en längre tid hur bandyn har brutits ner står jag i supporterklacken och stirrar på händelsen och känner absolut ingenting, ingenting. Jag blundar, tänker att nu är det slut. Öppnar ögonen, blockar bort buropen och hatorden från klacken, säger hejdå till VSK och storhetstiden för att inrikta mig på Västerås framtid i mina ögon, TB Västerås, vars klack består av högstadieelever som tagit med sig eget tifo och skriker sig hesa för sina nya idoler som inte stavas Joneby, Östling, Andersson eller Körling utan Wetterqvist, Broberg, Väkiparta och självklart Fosshaug som förra säsongen verkligen bar TB Västerås på sina axlar, och som förr gjorde sig själv till åtlöje på bandyplan, men accepterade sitt ”straff” mot dem små grabbarna han skrämde utanför omklädningsrummet. Det, tycker jag är skillnaden då och nu, och känner verkligen förändringens vind.
”Inget kan vara för alltid”, som jag skrev tidigare. Och jag ser verkligen fram emot bandysäsongen 2007/2008.
