En härlig storseger i Lidköping och ett bengalminne
Storseger i Lidköping och ett gammalt minne från Svampens sista bortamatch med bengaler.
En härlig storseger i Lidköping
Så blev det bortamatch en vardagskväll igen. Inte något som lockar de flesta svampar precis. Eller lockar och lockar, det är svårt att få ihop det vardagliga livet helt enkelt. Vi var i alla fall fem glada svampar som trängde ihop oss i en bil och gav oss iväg. Själva resan är ju en fantastiskt rolig del av det hela. Har man bara några kalla öl och lite god musik så är det ju väldigt trevligt. Goda vänner har man ju nära inpå sig och när man sitter hoptryckta i en bil så kan ju alla delta i samtalen. Det slog oss att det faktiskt var ett tag sedan vi åkte på vägen ner till Lidköping, annars en väg som man har åkt bra många gånger i bandysammanhang.
Någon pub innan matchen hans inte med, men i stället kom vi i väldigt god tid till arenan och kunde sätta upp våra läktarflaggor. ÖSK har knappast plusstatistik på LAIK borta, många tunga förluster har det blivit, framför allt på gamla IP, men även i hallen. Jag mins att vi hade bengaler med oss ner en gång för länge sedan. Det här var långt innan bengaler började bli vanliga i idrottssammanhang och vi övergick till bengaler efter att tidigare haft raketer som vi skickade upp när de gulsvarta kom in och efter matchen om de hade vunnit. Efter en incident med raketer som kunde ha gått mycket illa men som tur var gick bra (det var i Lesjöfors det hände), så slutade vi med raketer och övergick till det som vi tyckte mycket säkrare bengalerna. Det var en typisk höstkväll i Lidköping och det var ett par plusgrader och lite disigt i luften. Vi drog igång våra bengaler när ÖSK:arna kom in på isen. Det var säkert ett vackert skådespel för våra gulsvarta hjältar men konsekvensen blev att hela idrottsplatsen indränktes i rena Lutzendimman. Domarna var tvungna att beordra spelarna att åka tillbaka in i omklädningsrummen och matchen blev 10 minuter försenad. Lidköpings ledarna undrade lite vad de där örebroarna nu hade hittat på för konstigheter och vi skämdes för att vi hade skadat matcharrangemanget vilket inte var meningen. Det känns verkligen som en annan tid och det var det ju, kanske 25 år sedan. Konsekvensen blev att vi slutade med bengaler. Bengaler är ju väldigt vackert en mörk vinterkväll, men det krävs ju att alla som håller i dem tar sitt ansvar och håller avstånd och håller dem högt, istället för att många supporterklubbar framförallt i fotboll använder bengaler som ett vapen. Bengalernas tid var hur som helst över i Svampen redan innan de hade börjat på andra håll.
Matchen mot LAIK började på sämsta tänkbara sätt. 1-0 i baken direkt. ÖSK kom dock igen och vände matchen, men LAIK bet sig kvar och kvitterade två gånger ÖSK:s ledningar. Riktigt dålig första halvlek var det och man började bli rädd för att det vi såg mot Kungälv i lördags var en parantes istället för en vändning för Guslsvart. Nu kom dock ÖSK ut i andra halvlek som ett helt nytt lag, det var fart och fläkt och hörnorna som hade resulterat två gånger i första halvlek bara susade in bakom en maktlös Sandsjö i LAIK målet. På slutet kändes det som om LAIK spelarna inte orkade hänga med i ÖSK:s uppskruvade tempo och de fick agera koner i ÖSK:s klapp, klapp spel. Härligt att se och jag hoppas att det här fina spelet fortsätter in i nästa år.
Efter matchen sa vi till ledarstaben att vi ville att Nico Nevalainen och Alex Adeheimer skulle stanna kvar på isen. Det var ju Finlands nationaldag och vi ville fira våra finska stjärnor lite extra. Hela Svampen gänget, Svampens medlem Hannes Ryding som numera bor i Vänersborg var också med. Vi tog med oss vår finska flagga och stod på isen och tillsammans med Nico och Adis så sjöng vi finska nationalsången, som vi hade övat på men kanske hade behövt öva på lite mer. Roligt blev det i alla fall och jag hoppas att våra finska landslagsspelare var glada åt vår lilla manifestation.
