En sommarkrönika
En sommarkrönika om allt märkligt som har hänt inom svensk bandy sedan serieavslutningen.
En sommarkrönika
Det har hänt så mycket inom bandyn så jag bestämde mig för att jag måste kommentera det hela. Det är svårt att bestämma sig var man ska börja men jag börjar mitt i hela soppan. För en soppa det är det verkligen.
Sparris, Villa BK:s starke man avgick efter många år i bandyns tjänst. Han blev intervjuad av Bandypuls efter sin avgång och slänger då ur sig en idé om att man borde minska ner Elitserien till tio lag. Ja, kära Sparris, varför inte skära ner till fyra lag, så kan de spela 14 gånger mot varandra och sedan köra en finalserie i bäst av 13 matcher. Det skulle väl vara kanon. Det är ju ändå fyra lag som bestämmer allt i svensk bandy. Villa, Edsbyn, Västerås och Sandviken. Dessa lag kan aldrig drabbas av att åka ur beroende på elitlicensen, det spelar ingen roll om man tar pengar från en barncancerfond eller lappar oegentligheter på annat sätt, ingen rör de fyras gäng. Sedan har de tre ”wannabe” som hänger med som en slags supporterklubb och dessa är förstås Hammarby, Vänersborg och Vetlanda. Resten är med på nåder. Sparris tänkte väl att det skulle vara just dessa lag och sedan fylla på med tre till som skulle känna sig utvalda och inte protestera mot något. Han kanske tyckte att man sedan kunde stänga serien och döda allt övrigt intresse för bandy i Sverige.
Orsaken till att han ville göra denna drastiska och förödande förändring för sporten var att han hade någon typ av idé att det skulle bli jämnare matcher. Som om det inte var jämna matcher i Elitserien idag. Att det springer iväg i vissa matcher hör ju bandysporten till, ett lag som förlorar med tvåsiffrigt i en match kan mycket väl vinna nästa gång mot samma motståndare. Vi, ÖSK supportrar har ju i ganska färsk minne, dubbelmötet mot KVBS för två säsonger sedan, när ÖSK förvisso vann med uddamålet i Katrineholm men det var verkligen med andan i halsen och matchen slutade med att KVBS hade en hörna som var ytters nära att resultera. I returmatchen ledde ÖSK med 13-0 redan i halvtid.
Det gladde mig att en krönikör på Bandypuls faktiskt svarade upp mot Sparris vansinnesförslag efter ett par dagar och tyckte att man ska gå åt andra hållet. Öka antalet lag i Elitserien i stället ”Bjud in fler till festen” skrev denna krönikör.
Pamparna inom bandy försöker av någon outgrundlig anledning att apa efter ishockeyn i så många avseenden som möjligt. En av de sjukaste förslagen på senare tid är väl att bollen ska vara svart. Hoppas att man kastar detta förslag i papperskorgen och bränner papperskorgen i ett stort bål.
I avseendet vad gäller den högsta seriens antal lag så är pamparna dock inte alls intresserade av att följa ishockeyns exempel. En gång i tiden var det bara tio lag i ishockeyns högsta serie. Sedan har man succesivt ökat antalet och nu tror jag att det är 16 lag i den högsta serien. Både handbollens och fotbollens senaste två förändringar vad gäller antalet lag i de högsta serierna har varit att fler lag ska spela där. Varför ska bandyn sticka ut där och gå i motsatt riktning mot alla andra? För övrigt måste man väl slå sig till ro och låta en längre tidsperiod gå istället för alla dessa ideliga förändringar av seriesystemets antal lag på olika nivåer. Sparrissoppan är lika motbjudande som den svarta bollen, häll ut den i slasken!
Vänersborg åkte ur Elitserien efter att ha förlorat kvalet. Hela bandysverige stod stilla. Vänersborg är ju inte ett av de fyras gäng, men de är ju en av ”wannabe” och de ska ju inte kunna åka ur. Spelare lämnade det sjunkande skeppet på löpande band och en av de ”stora” såg inte så stor ut längre. Vad händer då? Jo, just det året när en elefant har ramlat ur Elitserien så börjar det knaka i Motala. Sprickorna har synts och hörts länge men nu gick båten sönder och sjönk. Naturligtvis återfår då Vänersborg sin plats i Elitserien och ordningen är återställd. Låt det inte hända igen. Ett lag som är orörbart får ju så klart inte åka ur. Motala föll därför att de inte ansåg sig kunna spela i Elitserien utan hall. Det är tråkigt för dem att de har politiker som inte vill satsa på stadens flaggskepp sedan många år. Dock finns det många lag som spelar utomhus och klarar sig alldeles utmärkt i Elitserien. Motala hade dock målat in sig i ett hörn, kanske för att sätta press på de lokala politikerna. Man spelade ett högt spel och förlorade. Blir det inte ett beslut för en hall så kan vi inte fortsätta bedriva Elitverksamhet på högsta nivå, sa man. Politikernas svar blev – Nehe, då får ni väl sluta med det. Man hade hoppats på ett svar som löd – Oj, det vill vi inte vara med om, det är klart att ni ska få en hall.
Sedan tycker jag att IFK Motala borde ha fått spela i Allsvenskan vilket man ville, men där satte bandyförbundet stopp. Allsvenskan ska man kvalificera sig för och det hade inte Motala gjort. Men vänta nu, man hade ju kvalificerat sig för en högre serie och då borde man väl vara kvalificerad för Allsvenskan också. Ja, men så resonerade inte bandyförbundet.
Sedan har vi stackars Borlänge Bandy som inte tyckte sig kunna spela på Allsvensk nivå längre. De har länge haft problem med sin bandybana ute i Stora Tuna. Jag antar att det är samma problem där som i Motala, fast på en lite lägre nivå. Det var inte hall vi pratade om här utan nya bättre rör för utomhusspel. Nej, kalla handen från kommunen här också och laget begär sig ner allra längst ner i seriesystemet, d.v.s. till division 2. Inte ett öga tort, eller? Ja, nu är ju inte Borlänge någon publikmagnet direkt, men man har ju trots allt ett litet gäng som är intresserade och följer matcherna. Kan det vara så att problemet här är lite av Lesjöfors syndromet. Jag menar politikerna skiter väl i vad som händer ute i Stora tuna, ungefär som politikerna i Filipstad sket i om Lesjöfors skulle få en konstfrusen bandybana eller ej.
Det finns dock många bandyklubbar kvar i Dalarna och jag funderar på om någon annan klubb kan ta Borlänges plats och etablera sig som nummer tre i landskapet efter giganterna Rättvik och Falun. Vi får se, omöjligt är det väl inte.
Efter all denna turbulens så stod vi med en Bandyallsvenska med bara 14 lag. Vad ska man då göra? Kör med 14 var det några som föreslog, men bandyförbundet beslöt att följa sina tidigare beslut och satsa på 16 lag i år, även fast det ska skäras ner till 14 efter denna säsong. Det ena efter det andra laget på listan över tänkbara ersättare fick frågan men alla tackade nej. Till slut fick man dock ett napp. Gustavsberg från Stockholms skärgård slog till och ville ta steget upp efter att ha legat i division 1 några år. Sedan var det stopp. Motala hade kunnat bli nummer 16 men de fick inte frågan.
Ja, då var det bara att höra om Kalix verkligen ville ta sin plats eller inte. Många hoppades på inte, de som älskar bandy och vill att hela bandysverige ska leva hoppades på ett ja, från Kalix. Det blev ett ja.
Följden blev alltså att 15 lag ska spela i Allsvenskan 2024/25. Ett mycket svåradministrerat antal, med tanke på att man delar upp lagen i två pooler och där i par som resa tillsammans till bortamatcherna i den andra poolen. Man kan ju inte dela in lagen i par, med ett ojämnt antal. Man var tvungen att hitta på något annat. Det märkliga svaret blev tre pooler. Poolerna är ju geografiska och som det ser ut så blir styrkeförhållandena oerhört olika. Djurgården som satsat på att bli ett topplag hamnar i en pool med Gustavsberg, Tellus, Tillberga och Kalix. En pool där Djurgården nog kan gå rent.
ÖSK hamnar med Dalalagen Rättvik och Falun (som nu verkar kalasa på Borlänges spelare och dela upp dem rättvist mellan sig), Boltic som ju var topplag ifjol och KVBS som satsar hårt på att bli topplag i år. En mycket tuff grupp, där alla kan slå alla.
Södergruppen får väl räknas som mellansvår, med topplagen Kungälv och Nässjö och storsatsandes Tranås BOIS.
Alla lag har ju naturligtvis ett möte med lagen i de övriga grupperna, men man måste nog ändå säga att Djurgården har fått en riktig räkmacka att glida in på.
Hur ska nu förbundet bete sig angående Kalix. Att Kalix blir det lag som inte får någon Annandagsmatch det får man nog utgå ifrån och det räknar de nog själva med också. Däremot måste förbundet se till att de får fyra helger i södra Sverige där de spelar lördag, söndag. Det bör inte vara så svårt att administrera det.
Ett förslag som jag skickade till seriemakaren Amanda Bäverhag är att börja med att lägga ut Kalix matcher och sedan lägga ut resten. För två år sedan misslyckades ju seriemakarna totalt med dessa enkla uppgifter och Kalix såg sig tvingade att begära sig ner i division 1. Det får inte hända igen.
Till sist några positiva bandynyheter.
Unesco har tilldelat Sverige 13 nya immateriella kulturarv. D.v.s. företeelser som är typiskt svenska och som är värda att uppmärksammas, hyllas och stöttas. En av dessa kulturarv är Annandagsbandyn. Helt fantastiskt, tycker jag och jag tror att det är den enda idrottsföreteelsen som finns på listan.
Sedan vill jag också uppmärksamma att Indien satsar så hårt på bandy. Jag följer Indiens bandyförbunds sida på facebook och det är härligt att se bilder på alla dessa indiska ungdomar som tränar sommarbandy på rullskridskor och med riktiga bandyklubbor och bollar. När vintern börjar så kanske de äntligen kan komma med i den internationella spelet på riktig is och spela mot andra nationer. Bandyvärlden växer så det knakar.
/Robert Erickson
