Inför Annandagens ENDA Derby
Det pratas ”derbyn” över hela Sverige. I Västerås utspelar sig det enda riktiga derbyt i ordets rätta bemärkelse. En kokhet drabbning mellan två kulturer fostrade i samma anda. En match mellan ett lag som riskerar att förlora sin identitet och ett som är på väg att bygga upp sin. 13.15 smäller det, Tillberga Bandy mot Västerås SK. ”Nästa Mästarna” mot ”Mesta Mästarna”.
Det är få människor som inte förknippar Västerås med bandy i allmänhet och Västerås SK i synnerhet. Det är ännu fler som känner till Per Magnus Fosshaug. Ikon, legend och en sjuhelvetes spelare. Tillberga gjorde genidraget och knöt upp Sveriges bästa spelare genom tiderna. Nu visste folk att det var på riktigt, att förortslaget till Västerås menade allvar med sin satsning. Men vi börjar några år tidigare.
År 2000. Klubben stod på ruinens brant då man varken hade spelare eller styrelse. Man samlade ihop vad Västerås hade att erbjuda i form av bandyspelare. Det var gamla hjältar, halvdassiga amatörer och unga killar. En samling som fick frågan om de ville spela bandy. Kravet var att denna brokiga samling människor kunde få ihop 15 stycken som skulle köra åtminstone två gånger i veckan. I sista stund räddade man verksamheten genom Peder Lönns engagemang.
Föreningen byggde vidare och började så småningom få med sig folk för att bygga upp organisationen. Främst människor med ett förflutet i klubben. Under några år byggde man mer ”vid sidan om” än på representationslaget. Devisen ”ett lag spelar inte bättre än dess styrelse” fick gälla.
Under denna period ställdes frågan till VSK om de ville driva Tillberga som ett farmarlag till deras talanger men dåvarande styrelse gav kalla handen. De ville inte ”ha med Tillberga att göra”.
Presskonferens. Tillberga hade nu byggt sig så starka att man utvecklat en tydlig strategi för hur man skulle gå vidare. Man hade tagit fram såväl kortsiktiga som långsiktiga mål. Inom fem år skulle Tillberga Bandy spela i landets högsta serie. Man bytte även färg på hela bandysektionen för att få en egen identitet och en grund för en marknadsmässig satsning. Folk skrattade åt målsättningen. Den införlivades inom 4 år. Ett år tidigare än beräknat.
Man hade då knutit upp spelare som Mattias ”Sura” Larsson, Jarno Väkiparta, Martin Mentell med flera.
Efter två år i högsta serien åkte man ur med uddamålet i sista omgången mot Sirius. Ett ”gupp på vägen” ansåg föreningen då man hela tiden haft bilden klar för sig; att skapa ett lag för den absoluta Sverigeeliten. Ironiskt nog, efter degraderingen, ringde samma person från dåvarande styrelse i VSK och erbjöd en hopslagning. Dög det inte förr så duger det inte nu resonerade man från Tillbergahåll.
Man jobbade vidare och efter ett misslyckat kval 2009 lyckades man åter ta sig till högsta serien. Denna gång hade man laddat och bestämt sig för vad man ville direkt. Andreas Bergwall, Anders Östling och Johan Kruse värvades för att ge stabilitet åt A-laget och möjligheten att hänga kvar.
Långsiktigt med dessa herrar? Då backar vi bandet igen. När man började bygga upp föreningen satsade man på ungdomsverksamheten. En satsning som genom fantastiska insatser från ungdomsleden nu börjar ge resultat. Tillberga har lag i nästan samtliga åldersgrupper och de som börjar närma sig senioråldern har flera spelare representerade i landslagen. Tre stycken spelar kontinuerligt med A-laget. Kortsiktig och långsiktig satsning!
Samtidigt har man byggt vidare på föreningens ”kärnvärden”. Man ska vara en klubb med högt till tak där gemenskapen, glädjen och vi-känslan är viktig att behålla. Kort och gott; Tillis är ett ”kompisgäng” fast i yttersta eliten.
Tillberga IK bildades 1930 och firar således 80 år i år. Vad vore då en bättre present än att köra över 106-åriga antagonisterna Västerås SK? Undan för ungdomen!!!
