St Louis - Dallas2 - 1
Spurs - Charlton 3 - 1
Propagandafotboll på hög nivå när Spurs visade att man minsann kan klara sig finfint med två smurfar på topp.
Det var ett inspirerat Spurs som på söndagen tog emot Charlton på White Hart Lane. Efter några väldigt tveksamma insatser så började man nästan misströsta över Egyptens framfart i Afrikanska mästerskapen, för utan Mido har det sett nattsvart ut offensivt. Men på söndagen visade hela laget att man inte bara klarar sig utan den kraftfulle egyptiern, man klarar sig även utan Davids, Lee och Dawson i startelvan, och man klarar sig jäkligt bra.
Äntligen spelade Spurs det spel man måste spela då firma Keane/Defoe huserar på topp. Man spelade med bra rörelse, snabbt passningsspel och framförallt så lät man bollen gå längs marken och inte i luften. Skönt var det också att se Defoe göra mål igen. 1-0 går väl inte till historien som det mest kliniska avslutet, men tack vare ett Charltonben, en handske och en välvillig ribba fick nog Defoe tillbaks lite av det så sargade självförtroende han lidit av i flera månader nu. Det är ofta så lite som behövs för att en målskytts "flyt" ska ta fart, ofta är det ett riktigt turmål som vänder en tråkig svit, se på t.ex. Peter Crouch i Liverpool.
I den här matchen var det bara ett lag på planen, Spurs med en i mina ögon lite oroväckande backlinje sattes egentligen inte på några tuffa prov alls. Jag räknade till 2 farliga avslut från Charlton, det ena var Marcus Bents kanon i ribban och det andra var målet som Jerome Thomas gjorde. I övrigt var det Spurs, Spurs och ytterligare lite mer Spurs. 1-0 var som sagt var lite turligt, 2-0 var en uppvisning i hur snabbt det här spelet kan gå. Även om Powell var lite tveksam i sitt ingripande mot Jenas så förtar det inte Spurs fina spel som ledde fram till att nämnde Jenas kunde trycka in sitt 4:e mål för säsongen bakom en chanslös Myhre.
Direkt i halvlek nummer två så var det dags för Defoe att presentera sig igen. Tom Huddlestone som gjorde hemmadebut smörpassade fram till en djupledslöpande Defoe som enkelt lyfte in 3-0 bakom Myhre. Spurs drog sen ned på tempot lite men fortsatte att spela fin fotboll och släppte egentligen aldrig in Charlton i matchen. Trots detta satte Jerome Thomas lite nerv i matchen med sitt 3-1 mål från ingenstans. Min lilla oro som spökade upp där var dock totalt onödig, för Spurs visade att man minsann är ett lag för toppen av Premier League, även utan Mido.
COYS
