Dom kallar oss fansskribenter
Jennifer Wegerup rörde på fredagen upp känslorna genom en ironiattack mot det hon kallar fansskribenter. Tydligen är journalister objektiva och kritiskt granskande medan fansskribenter inte kan äga trovärdighet. Men är inte hela debatten ganska märklig egentligen, är det inte istället så att den traditionella sportjournalistiken och Svenska Fans i själva verket kompletterar varandra?
Av någon anledning har Marcus Birro blivit någon slags företrädare för oss fansskribenter. Vi har inget emot Birro, snarare tvärtom. Han är en kille som i grunden har vettiga tankar och som dessutom kan en hel del om fotboll. Så oss stör det inte att han nuförtiden agerar försvarsadvokat inte bara för den italienska fotbollen utan även åt fansskribenterna. Egentligen tycker vi oss inte känna någon större samhörighet med denna poet och författare bara för att vi alla är en del av den stora gruppen fansskribenter, men det betyder i sammanhanget ingenting. Det pågår nämligen en öppen konflikt mellan Birro och Jennifer Wegerup på Sportbladet, och av någon anledning blir vi och våra medskribenter på White at Hart mitt i allt stämplade som icke trovärdiga.
Kan en fansskribent aldrig äga trovärdighet?
Wegerup berättar under fredagen i en krönika att Sportbladets anställda tänker mindre på profiten än vad några få men väldigt högljudda fansskribenter vill göra gällande. Ett viktigt inslag i texten är den ironiska inledning där hon målar upp en ganska orealistisk bild av hur arbetet på Sportbladets redaktion går till.
Men det här med ironi är, som hon är inne på, ganska svårt. Inte ens då det i samma text påtalas att en viss del var ironisk undanröjs själva problematiken. I textens avslutning, efter den uttalat ironiska delen, slår Wegerup fast ett antal sanningar om journalistiken för att utbilda oss fansskribenter. När Wegerup skriver att ingen skulle tycka att en skribent för Ung Vänster eller Muf ägde trovärdighet som politisk reporter vet vi inte om hon är ironisk eller om hon med jämförelsen faktiskt menar att ingen fansskribent kan äga trovärdighet i det han eller hon skriver om sitt lag. Vi får inte en krona för att skriva här, och man kan väl säga att vi drivs av passion. Denna passion som enligt Wegerup står i motsatsförhållande till den objektiva och kritiskt granskande journalistiken vilket gör det vi skriver till något icke trovärdigt.
Förutom att det ska bli intressant att se om Sportbladet under sommarens EM kommer klara att hålla en objektiv linje som med beröm godkänt skulle klara en granskning av en forskare är det även i övrigt ett fascinerande ställningstagande.
Peter Wennman utnämnde en gång i höstas Tottenhams ordförande Daniel Levy till dagens Dumle. Detta för att han ska ha visat upp ett hånleende på läktaren när Spurs förlorade under Martin Jols sista tid som tränare i klubben. Wennman skiljde sig inte från vad de engelska tidningarna basunerade ut och en hel del av Spurs egna fans gick, möjligtvis påverkade av skriverierna runt detta, på samma linje. Vi och en hel del andra menade dock att det handlade om en pressad mans frustrerade ansiktsuttryck och alltså inte om en ondsint ordförande som hånlog när det egna laget förlorade. Men eftersom Wennman och hans engelska journalistkollegor har tolkningsföreträde måste det alltså betyda att Levy faktiskt hånlog trots allt. Den objektiva och kritiskt granskande journalistiken har nämligen sagt sitt.
Lite gulligt faktiskt. Surt sa räven...
Eller är Wegerup fortfarande ironisk? En annan sanning som hon för fram är nämligen att det är korsord och tv-bilagor med mera som säljer lösnummer. Det må vara sant att folk känner för att lösa korsord när de är lediga, och att många av någon outgrundlig anledning fortfarande är villiga att betala för tv-bilagor. Men nu när Aftonbladet till följd av ett antal barnamord åtminstone tillfälligt har fått hejd på det enorma upplageraset väljer Wegerup att lyfta fram korsord och tv-bilagor som sådant som säljer tidningar. Säg, är det inte ironiskt att nämna just korsord och tv-bilagor när vi de senaste veckorna har nåtts av inofficiella uppgifter som säger att Aftonbladets lösnummerförsäljning vissa dagar ökade med 50 000-100 000 exemplar i samband med mordet på Engla?
Samtidigt har förstås Wegerup till viss del rätt. Vi som skriver på Svenska Fans har inte som mål att skriva objektiva artiklar, vårt uppdrag är att vara skrivande fans till det laget som ligger oss närmast om hjärtat. Vi skriver matchrapporter, krönikor och artiklar utifrån ett hängivet fans ögon. Med hjärtan stora som fotbollar lider och älskar vi mer än vad som är lämpligt för den professionella och kyligt objektiva journalisten. Kvaliteten på vad som skrivs på Svenska Fans är också kraftigt varierande och även om vi tycker att det ofta är fascinerande hög nivå på vad som skrivs, finns såklart inte samma krav här för den som vill skriva som hos Wegerups arbetsgivare.
Komplement, inte konkurrenter
Det är nog mycket få av oss ”fansskribenter” som riktigt förstår vad meningen med den här debatten är. På något vis är det smickrande att sportjournalister verkar se på oss som något slags hot, men samtidigt känns det väldigt onödigt. Vi är inte konkurrenter, snarare kompletterar den traditionella sportjournalistiken och Svenska Fans varandra alldeles ypperligt. Vi skriver inte samma artiklar och jag är övertygad om att våra läsare är flitigare läsare av Sportbladet och deras riktiga konkurrenter än riksgenomsnittet. Därför finns det säkert också en massa åsikter och kritik från vårt håll, men det hoppas vi att Wegerup & co tycker är något bra? Engagerade läsare måste väl vara precis vad de vill ha?
Utan att ställa oss på alltför höga piedestaler tycker vi att Svenska Fans är något alldeles fantastiskt bra. Supportrar till allsköns klubbar i dito idrotter möts och diskuterar och läser artiklar som penetrerar det som händer i klubbarna på ett vis som den traditionella journalistiken vare sig kan eller bör göra, eftersom det vida går utanför allmänintresset.
På många av redaktionerna anstränger man sig också seriöst för att hålla en hög nivå och trovärdighet vilket bara kan generera i ett större intresse för idrotten, vilket är till gagn även för den etablerade pressen. Samtidigt är vi partiska, vilket vi är säkra på att våra läsare är kloka nog att förstå. Det betyder dock inte alls att vi är okritiska mot våra klubbar, förmodligen förekommer det beskare kritik här än någon annanstans. Supportrar är inte kända för att inte ställa krav och ha förhoppningar.
___________
Läs även:
Jennifer Wegerup (Aftonbladet 9/5)
Marcus Birro (SF Italien 9/5)
Tomas Johansson (SF Sverige 9/5)
