Den glömda reseberättelsen 2009 Del 2
Här kommer fortsättningen av den glömda reseberättelsen
Lördag
Efter frukost, det var många som hann upp i tid och några gjorde det inte så var det ett tjugotal som tog taxi ut till Bodymore Heath för att se akademilagets match mot Southampton. Väl ute på plats möttes gruppen av hård blåst.
Matchtiden var satt till kl 11.00, men när vi kom dit så var matchen framflyttad till 12.00. Enligt funktionären vid grinden på Bodymore så är det ganska vanligt att de ändrar matchstart i sista minuten.
Så alla utom Familjen Suckroar och McNåt drog i väg till en pub i ”hem till gården” miljö för att släcka törsten och undvika blåsten.
Några minuter innan match så samlades alla igen och genade över en av planerna, en vakt kom genast dit och sa till oss att vi fick gå mellan planerna i stället.
Eftersom matchen blev försenad så bestämde vi oss för att endast se en halvlek.
I Aston Villa spelade lovande Nathan Baker och Gary Gardner från start.
Ryan Simmonds gjorde 1-0 för Villa sedan kom en snabb replik från Southampton.
minuterna innan paus så fick Villa straff och Gary Gardner satte 2-1.
Under tiden som matchen spelades hade vi ganska roligt åt Antonio (Sucky Jr) som sprang in på ena planen och ställde sig i mål och lekte Friedel.
Genast kom samme vakt tillbaka och skrek till Antonio att gå ifrån målområdet, men Antonio hörde inget, efter ett par minuter så fick han kontakt med oss och vakten mumlade nåt på engelska medan han åter gick i väg...
Nu var det bara att ta taxin till Adventures för att förbereda sig inför Villa-West Ham.
Academy matchen slutade förresten 3-2 till Villa efter ännu ett mål av Gary Gardner.
De som inte valde att åka och se akademilaget så valde några att gå ut till Villa Park med diverse vätskestopp på vägen medans andra tog tåget, bussen eller en taxi. Uppladdningen skedde på olika platser, vissa valde Holte Suit, andra trängseln på Adventures, där personalen nickade vänkligt och tackade för gårdagen och andra bara strosade runt arenan för att känna på atmosfären och det berömda stekoset av lök och hamburgare som bara finns på engelska arenor. Några som valde Adventures fick höra att Villa Sweden återigen satt oss själva på kartan då vi slog kassarekord en fredagskväll på Adventures. Först tömmer vi hotellets bar på öl, sen slår vi kassarekord på en pub samma kväll. Vad ska man säga.
När klockan närmade sig matchstart så intog vi våra platser på Holte End Lower. När matchen blåstes i gång så kom frågan efter ett par minuter. Varför spelar vi i bortastället när vi har hemmamatch. Och varför har de inga namn på sina ryggar. Då frågan passades vidare till våra engelskavänner Marc med fru som valt att sitta med oss så var det för att West Hams bortaställ var för likt vårat hemmaställ. Till den andra halvleken så hade Villashopen lyckats trycka namnen på tröjorna och nu var det frid och fröjd igen.
Själva matchen slutade 1-1 och domaren berövade oss en solklar straff på övertid då en försvarare slog bort bollen från Big John med ett baggerslag inne i straffområdet. Men mer om matchen går att läsa på matchrapporten på hemsidan.
Efter matchen så valde Familjen Suckroar och Familjen Lindfors att gå till parkeringen bakom North Stand för att jaga autografer. Där ställde de flesta upp och skrev, men John Carew satte sig bara i bilen och drog i väg trots att han nickade mot oss som om han skulle komma.
Mycket dålig stil, Petrov hade till exempel en unge på armen medan han skrev autografer, det märks klart och tydligt vem som är diva och inte......
Behöver man nämna att inte Ashley Young eller Gareth Barry heller kom för att skriva till alla som stod och väntade!!!!
Vi andra gick till Holt Hotel där Alan Perrins som jobbar för klubben satt upp oss på gästlistan. Annars är det bara inbjudna gäster som kommer in där efter matcher. Där inne hittade alla snabbt till baren. Några valde att stå i baren och prata, andra intog ett par soffor för att följa en ligamatch som visades på teven. Inne i baren så kunde man träffa på storheter som Peter McParland, Des Bremner, Colin Gibson, Alan Evans, Chico Hamilton mm. Efter en ett par öl där så begav sig några av oss åter ner till Adventures för att möta de som gick dit direkt. Väl där så träffade vi på en gammal bekant från King Edwards, nämligen Sid Lightwood. Några som aldrig tidigare mött denne Sid fick höra ett och annat, samt ett och annat skämt som skulle få Benny Hill att gråta. Han visade även upp ett knä som mer liknade en badboll än en knä, för att sedan direkt ta upp fansmatchen som spelades på King Edwards gräsmatta på en medlemsresa. Han påstår fortfarande att England och King Edward vann matchen mot Villa Sweden överlägset. Sen begav han sig till baren för påfyllning av sitt glas med tomatjuice...
Efter någon timme så började de bli hungriga, så det blev färd mot hotellet och mat. Många av oss hamnade på italienaren på New Street. Där blev fortsatt prat med mat och dryck. Höjdpunkten kom när servitrisen kom fram till Månza och gav honom en röd ballong och viskade några ord i hans öra. Alla njöt i fulla drag. Månza själv tog det hela med ro och givetvis kom några hö hö hö hö fram medans han pikade herr Bosse Larsson som blev utan ballong.
Någon timme senare så sågs många av oss uppe på O’Neills på Broad Street. Där skrällde det till ordentligt må jag säga när alla insåg att Bosse Larsson satt med en öl i handen och klockan var efter 21. Ett par timmar senare sågs enligt säkra källor samma man på samma ställe igen dock inte med samma öl. En annan glad man var Svenne som visade upp sina färdigheter. Hans kväll började sent men slutade långt senare....
Dock så blev Bosse Larssons kvällens skräll då han med ett glatt påpekande till alla som var på puben att kolla tiden på sina klockor.
Några av resenärena fortsatte partyt långt in på småtimmarna.
Söndag
Då man kom ner till frukosten aningen bakfull så blev man smått chockad när man såg fler som satt och intog dagens viktigaste mål. Den enda som var lite nervös även i dag var ”Pelle i Götet” som frågade alla om de sett Svenne då deras flyg hem skulle gå någon timme senare och han inte hade hört av sig från kvällen innan. Efter diverse påringningar så återförenades dessa herrar och deras hemresa var räddad.
För oss andra var söndagen en helt vanlig turistsöndag med bland annat shopping, sightseeing, utflykter till bland annat William Shakespeares hemby Stafford. Några tog tåget till Manchester för att se fotboll. Becker, Putte Norrland, bröderna Hawk, Big Dave som alla hade sett en inbjudan till lunchträff med ett par legender från 82-laget begav sig ut till Adventures där ägarna Paul och Tracey Stacey väntade. Sen blev det en avfärd till lunchträffen.
Själv hamnade jag på Prepareds favoritpub The Wellington med några törstiga herrar. Denna pub är känd för att de serverar över 3?000 olika sorters ale på ett år. Då vi tidigare tappat bort en person i sällskapet så fick rumskamrat Thomas guida honom till rätt pub när han ringde och frågade var vi var. När han klev in på puben så var han lika glad att se oss som vi var att se honom.
Som vanligt på söndagskvällar och Villa Sweden är på plats är det numera en tradition att ses på puben Walkabout på Broad Street. Nu blev vi ett gäng där även i år och när de stängde valde några törstiga personer med Månza och Uggla i spetsen att gå vidare.
Måndag
Denna dag var slutet på en rolig helg och som vanligt blev det en liten stirrig dag då alla skulle hinna med att köpa det man inte hunnit med tidigare innan bussen skulle avgå kl 13. När vi sedan gick ner mot bussen, så hade vi tappat två resenärer. Så det var bara upp till hotellet igen och där fann vi de två lika glada ändå.
På bussen till London så blev det lite skratt och lite prat om vad som hade hänt på resan.
Bosse Larsson och Månza intog snabbt sovställning längs bak i bussen. När vi sedan var framme vid Stansted blev det en O’Neills för lunch innan incheckning. Just incheckning i England kan ta lite tid. Fråga bara ”Kööping” som råkade ut för en person som tog sitt jobb på mer än fullaste allvar. Man undrade om gummihandskarna var på...
Medan alla andra hade åkte hem så fortsatte äventyret en dag till för Familjen Suckroar, McNåt (Världens snällaste norrlänning enligt Suckror jr) samt Tom och Ronja.
Reservlagsmatch mellan Aston Villa–Fulham på Villa Park var den sista anhalten.
Första gången man var på Villa Park kvällstid, En underbar upplevelse.
Aston Villa ställde bla upp med Moustapha Salifou och Nathan Delfouneso.
Moustapha Salifou var något av det bedrövligaste jag sett på en plan, hur mankan kalla honom för Togo’s Zinedine Zidane är en gåta. De måste ha missuppfattat det hela nåt enormt, Zidane ville ju ha boll hela tiden, medan Salifou knappt rörde bollen på hela matchen och detta i en reservlagsmatch där han ska gå in och dominera.
Tack och hej Salle, han har garanterat gjort sitt i Villa.
De som imponerade grymt i matchen var Marc Albrighton som var bäst på planen, där fick man en ny idol !!!!
Lika teknisk som Ashley Young och kämpades lika mycket som James Milner upp och ner.
Även Jonathan Hogg som defensiv mittfältare och mittbacken Ciaran Clark imponerade.
Aston Villa vann denna drabbning med 2–1 efter två otroligt vackra mål.
Gary Gardner gjorde 1–0 på frispark och Jonathan Hogg gjorde enligt Aston Villa’s officiella hemsida årets mål på Villa Park! när han dundrade in 2–1 från mycket långt håll uppe i klykan.
Kul att få uppleva en reservlagsmatch på plats och förmodligen så får väl 3–4 stycken a-lagskontrakt i år.
Tisdag
Kl 03.00 ringer klockan på hotellet, dax att ge sig av mot Birminghams flygplats.
Inget krångel med övervikt detta år, man var mer förberedd då man checkat in extra väskor denna gång.
Ännu en härlig medlemsresa var gjord och visst längtar man redan efter nästa, vem vet....kanske en derbymatch mot Birmingham eller Wolves ?
Ett par citat från resan
”Ingen kan nicka i division 6.”
/Kööping
”Dricker Sid bara tomatjuice.”
/Thomas
”Skatorna flyger i år.”
/Månza
”När man sa Bite! så bet hon.”
/Big Steffe om rottweilern inne på Adventures
Det var denna resa och ni som var med. Har ni något ni vill berätta så skriv en reseberättelse från vad du tyckte och tänkte.
Vid tangentbordet
/D. Geddis och Suckror
Tillbaka till Del 1
