- -
Manchester United - Aston Villa 0-1
Villa utklassade United i en klang och jubelföreställning på Old Trafford med klara siffror och överlägset spel.
Finn fel i ingressen någon? Jag kollade bollinnehavet efter matchen och det var 68-32. Jag har inte i mitt liv som supporter av min klubb sett oss ha så lite boll och ändå lyckas ta full pott. Villa var uppenbart defensiva i uppträdande, även om spelarna på plan till vardags är offensivt lagda. Det ger oss fördelen, om defensiven fungerar, att vara otroligt giftiga på kontringar. För vem ser mittfältet med Young, Milner, Petrov och Downing som en defensiv uppställning?
Vi börjar bakifrån med den gamle och nätet, Brad Friedel. Han visar varför en så suverän målvakt, som Guzan faktiskt är, att han inte tänkt lämna över denna säsong i alla fall. Säker på skotten och inga onödiga utflykter.
Backlinjen fortsätter att imponera och trots att Collins var återställd så håller Cuellar sin plats. För första gången på många år är jag inte nervös för avstängningar i mitten, och det kommer. Vi har 3 suveräna val där, plus ett sparkapital i den nu skadade Curtis Davies. Idag var Dunne och Cuellar i det närmaste felfria och Warnock och Young spelar klockers trots enorma smällar under matchen. Smällen Young får i kollisionen med Park skulle sänka oss vanliga dödliga till onsdag.
På mitten görs den största arbetsinsatsen, personifierad av mannen med sju lungor, en viss James Milner. Att han får duglig hjälp av Young, Petrov och Downing (som rätar ut vartenda frågetecken till ett utropstecken) ska vi så klart inte heller glömma. Petrov gick inte in i väggen denna match och det var lovande. Young gjorde som vi är vana från tidigare år. Han får bollen av Agbonlahor och söker kantspelet medan Agbonlahor gör en rusning mot målet. Inlägget är perfekt och Agbonlahor kan i full fart (jävligt full) nicka in bollen bredvid Kuszczak. Åh, javisst ja, Heskey var ju med också och var alla tiders. Bästa matchen för i år.
Villas kontringsspel och Uniteds bollinnehav såg egentligen likadant ut hela matchen. Spelet var inte vändande och förutom att pressen vart lite väl stor så var det en klockren defensiv insats idag. Old Trafford är vår skräckarena nummer ett med en vinstfri svit sedan 1983. Det spottar man inte på och man får ödmjukt ta seden därefter.
Kvällens näst roligaste efter segern, Fergusons totala psykbryt när han inte fick sin sedvanliga Fergietime av samma domare som matchen igenom dömt till Uniteds fördel ganska tydligt, om än inte avgörande. Det var kristyren på kakan denna oerhört gosiga kväll.
Denna rapport är lite mindre detaljerad och saklig än brukligt och jag ber om ursäkt för det. Eller nä, det gör jag fan inte!
Skål kamrater, ÄNTLIGEN!
