Dagen efter: Värsta släkten
Om fotbollsmatcher vore musiker så var gårdagens möte mellan Sunderland och Tottenham avkomman efter Pete Doherty och Amy Winehouse. Spännande men inte så vackert. Två straffmissar, ett straffmål, ett drömmål och en match i matchen mellan målvakt och anfallare resulterade i tre poäng till hemmalaget Sunderland. Razor Ruddock delar med sig av sina tankar om matchen där Darren Bent var värsta släktingen.
1. Förlust borta mot Sunderland är knappast något stort fiasko egentligen. Men ändå. Hur kunde det gå så fel?
- Det var ett riktigt spektakel där nästan allt gick fel för alla utom Heurelho Gomes som fick rädda två straffar och därmed leder den interna matchen mot Darren Bent med 3-1 (jag undrar vad de sa till varandra i paus när de pratade med varandra på väg ut till omklädningsrummen). Spurs hade uppförsbacke redan innan avspark i och med skadeläget, och hanterade det genom att släppa in ett mål efter en minut.
Därefter uppträdde laget utan harmoni och kom på efterkälken varenda gång det fanns ett läge att vinna bollen. Pressen var obefintlig på offensiv planhalva och det dröjde nog 10-15 meter innan det började pressas på egen planhalva. Det var långt mellan lagdelarna, och flera spelare lyckades med att underprestera. Det kunde egentligen bara sluta på ett sätt.
Spurs lyckades ändå skapa några farliga chanser, men då var Sunderlands målvakt Craig Gordon alert, och var matchens lirare i mina ögon. Inte heller en storspelande målvakt i motståndarmålet är en optimal förutsättning för att vinna en redan tuff bortamatch.
Mest frustrerande var att vi nog har drabbats av ännu fler skadeproblem (Palacios och Defoe). Själva poängtappet känns inte så kul, men det är väl ingen som trott att vi ska avsluta säsongen helt prickfritt? Själv hade jag kalkylerat med en poäng i den här matchen. Tar vi fyra poäng i matcherna mot Arsenal, Chelsea och Manchester United så blir det nog bra.
Saknades igår.
2. Många skador var det, ja. Men vem av alla som är borta är egentligen viktigast att få tillbaka?
- Vi har klarat oss rätt bra utan Aaron Lennon och Ledley King, trots att många olyckskorpar kraxat om just detta. Baserat på lördagens dåliga insats så tycker jag att Tom Huddlestone eller Michael Dawson är den som saknats mest. Det var inte för stora avstånd bara mellan lagdelarna, utan även försvaret drogs isär alldeles för mycket, och i det momentet tror jag att både Dawson och framförallt Huddlestone är viktiga.
Yttermera känns det viktigt att Palacios håller sig fri från både skador och avstängning i det här läget, vi hänger redan fast i tandskinnen, som de säger där borta.
Spurs måste nog leda med mer än ett mål när klockan närmar sig 90 minuter för att kunna hålla undan mot Arsenal när lagen möts senare denna månad.
3. De tre kommande ligamatcherna spelas mot Arsenal, Chelsea och Manchester United. Vad känns realistiskt?
- Poäng på Old Trafford känns helt logiskt som mest långsökt. Vi vann förvisso när Pedro Mendes sköt in en volley från halva plan för ett par år sedan, men det har blivit något fel i statistiken... Med Wayne Rooney skadad (om han inte är tillbaka då) så ökar Tottenhams små chanser till vinst, men alla vet hur det brukar se ut när Spurs möter storlagen på bortaplan.
På hemmaplan är det en annan kopp te. Skador eller inte, Spurs har alla möjligheter att ta poäng hemma mot både Chelsea och Arsenal. Lagets största fiende är laget självt. De måste göra sitt bästa under hela matchen. Inte halva, inte ens om de leder i paus. Det är 90+ som gäller. Möjligtvis låter detta självklart, men det är det inte. Spurs (och säkert andra lag) har en förmåga att drabbas av en kollektiv ångest i pressade lägen, som gör att de i valet mellan att "fäkta eller fly" väljer att "frysa".
Chelsea är naturligtvis bäst i England just nu, och det skulle kännas extremt värdefullt om både Michael Dawson och Tom Huddlestone var tillbaka till den matchen i ett försök att strypa passningsflödet till Didider Drogba. När det gäller Arsenal brukar skador inte spela någon roll. Det blir ofta jämna matcher (alldeles för ofta med utgången att Arsenal drar det längsta strået) på White Hart Lane oavsett om Arsenal kommer med sitt damlag eller absoluta förstauppställning.
Det är en sannslöst spännande period som närmar sig, och det vore kul om det kunde toppas med framgångar både i ligaspelet och FA-cupen.
