Martin O'Neill. En gästkrönika!
När Martin O'Neill tog över rollen som manager i Aston Villa 2006 hade man säsongen innan slutat på en 16:e plats (under David O'Leary). Snart köpte också amerikanen Randy Lerner klubben från Doug Ellis. Även om Lerner och O'Neill inte var någon Roman Abramovitch respektive José Mourinho, såg framtiden ljus ut, och Lerner pratade om att han ville se Villa tillbaka i toppen, såväl nationellt som i Europa.
Träningsanläggningen fräschades upp (jämför Villaspelarnas skadefrekvens före och efter Lerners tillträde) och O'Neill fick mycket pengar att röra sig med (sedan 2006 är det bara Tottenham och Manchester City som spenderat mer på spelare om man jämför övergångspengar in och ut). In kom John Carew, Curtis Davies, Nigel Reo-Coker, Steve Sidwell, Nicky Shorey, Luke Young, Richard Dunne, James Collins, Stiliyan Petrov, Shaun Maloney, Brad Friedel, Brad Guzan, Stephen Warnock, Habib Beye, Carlos Cuellar, Stewart Downing, Fabian Delph, Emile Heskey och inte minst Ashley Young och James Milner.
Som ni ser... så gott som hela truppen har bytts ut under MO'Ns ledning, övriga spelare är i stort sett egna produkter. Villa blev ett köpande lag, och när säljarna märkte detta kunde man ofta ta ut överpriser för spelarna. Och dyra spelare ska ha höga löner.
Källa
Martin O'Neill var inte glad över den långdragna Barry-Liverpool-affären och ville visa att man var ett lag med ambitioner som inte sålde sina största spelare (ungefär som Tottenhams Carrick-United-affär från några år tidigare), men Barry gjorde sig till slut omöjlig i klubben och när han förra sommaren lämnade för storsatsande Manchester City var det, trots prestationerna på planen, skönt för många av oss supportrar.
Trots en tidig sorti i europaspelet får säsongen som gick ses som ett steg i rätt riktning, final i ligacupen och semifinal i FA-cupen är inte kattpiss. Men när det kom till ligan ville O'Neill nå högre än tidigare sjätteplatser och när laget sackade efter lite runt nyår bad han (enligt ryktena) Lerner om mer pengar till spelare i Januari-fönstret. Ägaren sa då för första gången nej, och förklarade för MO'N att man i fortsättningen var tvungen att sälja av för att köpa nytt. Senare under våren, efter 7-1-förlusten mot Chelsea hotade O'Neill med att säga upp sig om han inte fick förstärka laget som han ville under sommaren. Enligt ryktena ska Lerner ha hållit på sin sälja-för-att-köpa-linje och O'Neill ska ha rättat in sig i ledet.
När så Barry-scenariot upprepat sig med Milner under sommaren och O'Neill, vad det verkar, inte fått fria tyglar med pengarna som verkar vara på väg in, fick nordirländaren nog. Det lär knappast heller ha hjälpt att såväl Ashley Young som Brad Friedel inom en snar framtid kan vara på väg bort.
Att O'Neill nu lämnat Aston Villa känns inte speciellt förvånande, vad som är förvånande är däremot tidpunkten. Med så kort tid kvar till såväl ligapremiären som Europa league-spel kunde det knappast ha kommit vid ett sämre tillfälle.
Så... vems är då felet?
Att Randy Lerner tagit ifrån O'Neill en stor del av kontrollen över vilka spelare som kommer och går, och gett chief executive Paul Faulkner större del av makten i klubben, kan man ju tycka vad man vill om, men samtidigt har O'Neill haft en rejäl kista att plocka övergångssummor ur under de senaste säsongerna. Att flera av spelarna (Beye, Davies, NRC, Sidwell, Shorey och L. Young i första hand) i stort sett fått värma bänk, trots dyra övergångssummor och höga löner ser givetvis inte bra ut om man vill ha mer pengar att lägga på spelarköp. Jag förstår absolut Randy Lerner om han inte ville ge MO'N mer pengar, men samtidigt förstår jag O'Neill. När O'Neill ser konkurrenterna Man City och Tottenham rusta för världsdominans respektive (antagligen) nå Champions league-spel vill han inte bli kvar på perrongen.
Så... vad hade kunnat göras annorlunda?
Inte så mycket som jag ser det. Man har satsat på unga brittiska spelare som förhoppningsvis är såväl utvecklingsbara (se bara på Milner och A. Young, och förhoppningsvis Delph när han kommer tillbaks från sin skada) som lojala mot klubben (där är det väl större frågetecken, men A. Young ska, enligt ryktena, tidigare i sommar ha bett om ett nytt fyraårskontrakt). Att O'Neill däremot verkat begränsad taktiskt (Villa har inte direkt varit skickliga på att försvara tidiga ledningsmål, och enligt rykten ska direktiven mest ha handlat om Spring! Ta bollen! Gör mål!) och inte velat rotera känns inte lika klockrent. Och att Davies och Cuellar använts fel råder det ingen tvekan om. Davies sågs, när han kom till klubben, som en blivande landslagsspelare, fick förra säsongen halverad av skador, men har efter skadeuppehållet inte varit nära en startelvaplats. Cuellar är en mycket bra mittback, som inte gjorde bort sig när Glasgow Rangers gick långt i UEFA-cupen för några år sedan, men har, nästan uteslutande, använts som högerback, samtidigt som man har såväl Luke Young som Habib Beye på bänken. Att varken L. Young, Nicky Shorey eller Beye (alla fd landslagsmän) heller fått någon egentlig chans sticker också i ögonen på många av oss supportrar (och antagligen även på Lerner).
Sammanfattningsvis kan man väl säga att O'Neill tagit laget så långt han kunnat. Givetvis hade vi hoppats på (och sett till pengarna som lagts kanske även kunnat kräva) mer än sjätteplatser och ligacupfinalen, men det handlar under den närmaste tiden om att minimera skadorna och försöka behålla, i första hand, Ashley Young. Milner ser jag som förlorad och gällande Brad Friedel kan det ändå vara dags att lämna över till yngre landsmannen såväl som namnen Guzan mellan stolparna.
Slutligen vill jag också tacka Martin O'Neill för tiden han givit oss, och för resultaten på fotbollsplanen samt önska honom all lycka i framtiden.
För oss supportrar är det bara blicka framåt som gäller. Det ska bli intressant att se om Villa kan behålla truppen intakt och i så fall vad en ny manager (låt oss hålla tummarna för att det blir USA:s Bob Bradley) kan göra med spelarmaterialet.
Up the Villa!
