Roffes Fredagsgodis.
Här kommer ännu en fartfylld krönika, men massor av god läsning. Njut.
En vecka fylld av vackert väder, försenat inlämnande av deklarationer, fotboll på lokalnivå och ett alltmer ointressant skolarbetande. Grillen har varit framme och vårens första "ute-gin-o-tonic" har därmed intagits.
En vecka utan någon fotboll från Newcastles A-lag. Jag fick ändå glädjen att se vårt U17 besegra Manchester United på bortaplan i den första, av två, finalmatcher i slutspelet. Som jag skrev i matchrapporten var det en härlig kamp som vi lyckades vinna med 3-2. Lewis Guy satte två och Zola-Makonga ett. Returen spelas på St. James´s Park nu på måndag. Hoppas få komma med glädjande besked, det vill säga ett guld till klubben, i nästa matchreferat. Newcastle har revansch att utkräva efter förra årets finalförlust mot Ipswich (2-5 sammanlagt). Då åkte man på stryk borta i den första matchen med 5-0. Trots detta lockade returen nästan 10.000 åskådare till St. James´s!!
Jag har även haft nöjet att se Ross Gardner spela fin fotboll i Englands U17-lag under pågående EM-slutspel i Danmark. Vår unge mittfältare har skött sig utmärkt och är en väl bidragande orsak till sitt lands framgångar. Britterna slog Jugoslavien i kvarten men fick stryk mot Schweiz i semifinalen (0-3). I matchen om tredjepris idag på förmiddagen vann man mot Spanien med 4-1. Evertons Wayne Rooney svarade för ett hattrick efter det att Wayne Routledge, Crystal Palace, gjort 1-0 för England på en frispark.
Gardner kommer nu hem och kan medverka i returen mot Man United.
Annars är det väl rykten om spelarövergångar som tilldrar sig det största intresset för tillfället. Vi har i veckan varit inblandade i köp av Stam, Van Bommel, Hofland, Samuel, Cheyroy, Konchensky, Keown, Bramble, Emerton… med flera. Vilka, om ens någon eller några av dessa, som till slut hamnar hos oss ska bli intressant att se under sommaruppehållet.
Southampton på bortaplan är Newcastles sista ligamatch för säsongen. Enligt statistiken är detta en av de svåraste matcher vi har på resande fot. Vid vår vistelse i högsta ligan under 80-talet hann vi med sex möten på The Dell. Tre oavgjorda och tre förluster blev det då. Sedan återkomsten till Premier League har vi har varit där på besök åtta gånger, fått stryk i sju och oavgjort i en. Den där oavgjorda matchen har jag ett speciellt minne ifrån. Denna gång inte ett liveminne, då jag aldrig haft den äran att se The Saints på hemmaplan.
Nej, det här blir en TV-sänd historia ifrån säsongen 1996/97. För övrigt första matchen vi spelade med Kenny Dalglish som manager. Stora problem i laget och vi ställde upp utan fyra av våra landslagsspelare (Lee, Howey, Ginola och Asprilla).
Egentligen var detta bara "B-matchen" av TV-sändningen, som man kom in och visade snuttar ifrån i halvlek och när det var spelavbrott i huvudmatchen.
Det såg i alla fall mycket bra ut efter de glimtar man fått se. Båda lagen skapade ett flertal bra chanser och målvakterna i respektive lag (Shaka Hislop och Taylor) storspelade. Så småningom gav Newcastles spelövertag utdelning. 1-0 kom genom Les Ferdinand på ett välplacerat skott tätt intill stolpen. 2-0 efter att Lee Clarke utnyttjat sjabbel i Saintsförsvaret.
De sista 10 minuterna började nu visas "live" på TV då "A-matchen" slutat lite tidigare.
Spelet böljade fram och tillbaka med några halvchanser för båda lagen. Newcastle såg ut att ha full kontroll på det hela och matchuret stod nästan på fullt.
Kommentatorerna, som aldrig lär sig att en match varar i minst 90 minuter, höll som bäst på att summera dagen och hade redan räknat in Newcastles segerpoäng i tabellen.
Med minuten kvar tappade Hislop ett inlägg och hemmalagets Maddison höll sig framme och stötte in bollen. Domaren hade bestämt sig för att lägga till några minuter och matchen rullade på. Newcastle kontraslog genast. Efter ett snyggt anfall, iscensatt av Beardsley, sköt Les Ferdinand bollen i mål. Helt oförståendes blåste domaren bort målet för offside. Repriserna som rullades upp gång på gång efteråt visade att det inte ens var i närheten att kunna vara så. Mitt i värsta besvikelsen över detta ser man Southampton ta sig upp i ett sista anfallsförsök. Vem om inte den gamle Magpiesdödaren, Matt Le Tissier, får då drömträff med ett skott från 30 meter som borrar sig in i krysset. Rullgardinen ner och 2-2.
Jag, som inte hunnit lugna ner mig efter offsideavblåsningen på Ferdinand, blir, milt sagt, något förargad. Jag har vankat av och an i lägenheten under matchens sista minuter. Då kvitteringen kom drog jag näven i köksdörren.
En poäng, ett hål i dörrskivan och en spräckt knoge blev summan av denna lördagen…
Kanske kan denna förbannelse nu vara bruten i och med att The Dell äntligen är borta. Kan vi hålla tummarna för att så är fallet? Tänk om i stället St. Marys, som Southamptons nya arena heter, kunde vara början på något nytt. Något som ger mer än en poäng på 8 matcher…
Troligtvis en startelva med Harper i mål och några andra ändringar sen senast är att vänta. Jag hoppas även på att Chopra och McClen får visa sig en stund på plan. Med stor risk för att Newcastle har tagit ut semestern i förskott vågar jag mig ändå på en chansning. Jag vill, hoppas och tror att vi vinner. Hakar av köksdörren, gömmer den och tippar 2-1 till oss. Ett bra resultat att gurgla i sig sina Brown Ale till. Två mål av Shearer hade varit en trevlig avslutning på en säsong vilken, i alla fall jag, varit mycket nöjd med.
Keep On Belivin´ !
Howay The Lads!
