FRAMTIDEN ÄR TILLÄGNAD CLARET AND BLUE
Lite funderingar om säsongen som gått. Den har precis slutat och redan längtar man till nästa.
Efter att ha slängt några blickar i anteckningsblocket från försäsongen undrar man vad som gick galet. Lyriska formuleringar om ett nyförvärv från Kroatien gjorde de största rubrikerna. John Gregory ville se denne kroat själv innan köp trots lovord från hela scoutkåren. Det blev en resa, det blev ett köp och därmed höga förväntningar åtminstone från mig.
Bosko Balaban hade ensam skjutit moderlandet till VM och vad kunde hindra honom från att lyckas i Villa? Han fick inte ens chansen, på hela säsongen. Och visst hade vi förväntat oss ett plats betydligt bättre än var vi hamnade?
Någon måste vara jävligt otrevlig i omklädningsrummet. Det är tankar som slagit mig. Eller så tillhör Birmingham något mörkt och dystert som tillochmed får f.d krigszonen Zagreb att framstå som paradiset. För det måste väl vara miljön som gör att Balaban inte lyckas? Att Angel, vår frälsare, vill lämna oss. Att Boateng inte längre vill tillhöra The Lions. Det rör sig om otroligt små marginaler bland dessa elitspelare. Skillnaden mellan framgång och misslyckande kan mycket väl hänga på omgivningen eller på,... en turk. Samtidigt har jag svårt att se en oskulldsfull svensk göra uttalande efter uttalande om att allting är bra om så inte är fallet. En svensk tordes vara den första eller åtminstone andra att fatta misstycke men det är kanske individuellt. Annars har Olof gjort en strålande säsong och tänk vad han har ställt upp för oss.
Skulle Alpay fått vara skadefri skulle den positva trend som Villa hade i inledningen hållit i sig, om inte hela vägen så längre. Villa var oerhört starka men tappade allt.
Nu får vi se framåt och denna period är tillägnad Claret and Blue. Vi har ett ungdomslag som är bland de bättre i landet. Vi har Hitzlsperger, Vassel och Barry. De förstnämda är tillräckligt bra för att utgöra en stomme. En grund att stå på när det blåser. Inte ens Doug Ellis kan förstöra detta, så länge spelarna trivs. En nyckel är att behålla Vassel. Han kommer att vara eftertraktad, lyckas han inte i detta VM så kommer det förr eller senare, man behöver inte vara Svennis för att inse det.
Dock måste en lyckad säsong vara den som följer. Framgång föder framgång och här kan en stor förklaring till vantrivsel ligga. Förhoppnings vis är det den enda förklaringen. För inget är så enkelt att lösa, inte för oss. Vi har talangen men saknar möjligvis bredden. Det ska vi be till högre makter att vi får. Lyckas laget blir det lättare att investera. Ungdomarna inspireras och glädjen smittar av sig. Lyckas vi inte denna säsong kanske spelarförlusterna blir för stora. När kontinuteten försvann förra säsongen rasade vi i tabellen. Det blev oroligt och även om förstaplatsen var överambitiös kunde vi stannat där uppe. George Graham lämnade oss och allting hamnade på noll.
Nu har vi Graham Taylor och även om han haft stora svårigheter att få spelarna att prestera har vi spelat mer offensiv fotboll. Han har öppnat dörren till ungomarna, och slagit igen den för de äldre, allt för framtiden.
VillafansSweden ska till Birmingham. För den som inte visste så är det paradiset, kom ihåg det Angel
