En liten reseberättelse från Liverpool 10/1.
Skall försöka fatta mig kort; Kan säga att det inte började direkt bra..
Hade bokat 10.20 flyget fredag 9/1 från Säve flygplats (GBG) och vi rullade ut på startbanan enligt schemat. Piloten börjar accelerera som man ska, men efter ca 300 m saktar planet helt plötsligt ned! Röklukt i kabinen bara att kliva av och vänta. Ingen lyckosam start men det fanns som tur var platser på nästa flight. Landar till slut i Stansted, dock 4-5 timmar senare än planerat, men med livet i behåll!
Tar tåget till Nuneaton byter till Liverpooltåget och är efter mycket om och men äntligen framme vid Lime Street. Fixar därefter boende på Mersey´s västra sida. Även kallat Woolybackland; Woolyback kan översättas sheepshagger...
Inte den vackraste stadsdelen jag varit i direkt. Milt sagt. Och för er som tror ni förstår engelska, vänta tills ni har hört en scouser! Det enda ord som man förstår till en början är ett visst F-ord.
Äntligen Lördag! Hyfsat väder, runt 10 grader och inget regn! Tar lokaltåget till Sandhill där man sedan tar en s.k soccerbus. Passerar ett antal fallfärdiga tegelkåkar varvid helt plötsligt Goodison Park dyker upp! Hyfsad arena men Anfield får ett högre betyg av mig. Anfield ligger dessutom inte mer än 5-10 min promenad ifrån Goodison. Tar lite bilder förstås bl a på Schankly-statyn utanför. Pratar med några Lfc-fans och dom verkar lite osäkra på hur det ska gå. De nämner att Big D alltid brukar gjöra livet surt för dom! Det bådade ju gott!
Måste naturligtvis ha nåt i magen och valet faller på en jumbo hotdog och en lager. Sen får man ju spela lite på Ladbrokes, mina vad var aningen för optimistiska denna gång; 1-0 till villa 1£, 3-2 till villa 1£, Angel första målskytt 1£ och Angel sista målskytt 1£. Tyvärr var han nästan helt osynlig. Typiskt. Inte så bra val av mig denna gång. Nåja avspark börjar närma sig och man hör inledningen på YNWA (you´ll never walk alone) och som på en given signal börjar alla sjunga! Får gåshud när jag skriver detta... Sen presenteras lagen och en viss Owen får mest applåder. Sen följer 90 min av tja, inte skönspel direkt, men jag trivs rätt bra ändå. Mycket kämpa och sparka och spring, tyvärr mestadels utan någon adress på bollarna.
Hade Stefan Moore gjort bättre av sin chans så hade jag varit helnöjd, men sånt e livet. Bara att ge sig av mot närmsta pub och dränka sorgerna i bitter, vilket inte var så svårt! Jag hade i alla fall varit på Anfield, och hade på mig världens vackraste fotbollströja! Lyckligtvis så gick hemresan som planerat, och trots den dåliga starten så är detta långt ifrån sista gången jag ser Villa live!!
