Säsongen som gick. Villas berg och dal bana! Del 1
Tegis flummar till det igen. Läs och begrunda.
Hade någon slängt ut en krok, betad med en sjätte plats i höstas så hade jag huggit den och tagit krok, drag, tafs, lina, spö, rulle, fiskare, båt, motor och ankare med mig i euforin. Det är värt att tänka på då man sitter här i bedrövelsen över en missad Europaplats på målskillnad. FAN! Det var nära.
Säsongen började med ett tränarbyte då Taylor fick nog av Ellis (enligt honom själv) och sa upp sig. Arbetet med att hitta en ny manager tog inte lång tid och strax därefter presenterades David O'Leary som ny manager för Aston Villa. Nyheten togs emot med blandade känslor då många trodde att han var en "money-manager". O'Leary omgav sig själv genast med sina egna män i form av Roy Aitken, Steve McGregor och Ian Broomfield. Detta betydde att John Deehan och Stuart Gray fick lämna skeppet.
Vi svenska Villans fick chansen att stifta närmare bekantskap med laget då de hade förlagt sitt träningsläger i Byske, en bit från Boden. Det var under denna tid som O'Leary gjorde sina första två värvningar på spelarfronten. Gavin McCann och Thomas Sörensen inhandlades från nyligen nerflyttade Sunderland. Ingen visste riktigt vad de skulle tycka och man bestämde snabbt att det var deras spel på planen som fick vara dömande. Så ska det ju i och för sig alltid vara men ändå. Matcherna i Sverige lektes igenom snabbt och inga direkta svar gavs då motståndet var för dåligt.
Ligaspelet startades med en chock! Mellberg var petad till förmån för Alpay och Johnsen då O'Leary tyckte att de båda visat framfötterna mer än vad Mellberg gjort. Att det gick åt pipan är bara förnamnet och Mellberg var tillbaka redan nästa match, som kapten dessutom. Matchandet fortsatte mot Liverpool och Arsenal. Även om vi kammade noll så gav det en liten fingervisning om att det fanns ett spel bakom truppen vilket inte existerade året innan. Säsongens första trepoängare bärgades mot ett svagt Leicester. Det var ingen klang och jubelföreställning men ändå. Nu började dock spelet gå åt pipan och det var lätt att räkna poängen som trillade in. Det enda som gladde var att cupspelet fungerade.
Villa låg i december på nedflyttningsplats och man skådade inga större ljusglimtar förutom att man såg att spelet fanns där någonstans. Då kom tre matcher i mitten av månaden som skulle förändra säsongen. Jag talar om derbyt mot Wolves, Cupkvarten mot Chelsea och bortamatchen mot Blackburn.
Wolvesmatchen var den första matchen då det verkligen gick våran väg. Det var bottenmöte och vi gjorde 3 mål och vann matchen med ett nödrop. Detta var moraliskt mycket viktigt inför drabbningen med Ranieris mannar i cupen. Ahh, denna cupmatch var suverän. Vi spelade som ett lag och vann som ett lag. Dock var det Juan Pablo Angels dag. Han var outstanding i denna match. Kämpade, slet, sprang, hoppade och gjorde mål. Villa vann med 2-1 mycket tack vare McCann som mosade in bollen till slut. Det andra nyförvärvet, Sörensen visade också sina tvivlare att han var den målis vi hoppades att han skulle vara. Den tredje matchen denna månad var Blackburn och det skulle visa sig bli Villas första bortavinst på 15 försök. Året innan vann vi faktiskt bara en.
Nu hade spelarna fått tillbaka tron på sig själva och det var en fröjd att skåda. De bra prestationerna avlöste varandra och man började även hoppas på en tripp till Cardiff då vi förhoppningsvis skulle slå Bolton i semin. Det visade sig bli en stor missräkning då vi torskade första mötet med 5-2 efter en stor Okocha show. Det visade sig vara för svårt att vända det resultatet, särskilt då McCann i returen blev klantigt utvisad och därmed försvårade våra chanser att gå vidare. 2-0 blev det i returen ändå och Bolton kom undan med blotta förskräckelsen. Vi var stolta över vårt lag som aldrig gav upp trots det svåra utgångsläget.
I denna veva gjorde O'Leary sin tredje värvning för säsongen då han på något alldeles enastående konstigt sätt lyckades lura till sig Nolberto Solano från Newcastle för, hör och häpna, 1.5 miljoner pund. Rena rånet enligt mig och alla som håller på Newcastle. De var inte glada!
DEL 2 Klicka här!
