Aston Villa - Bolton 1-1. Rapport från Birmingham
Aston Villa mot Jaaskelainen. Surt nog blev det bara kryss.
Så var det dag för en snabb tur till Brum för att kolla en match. Nåja, snabb och snabb, flyget gick via Amsterdam eftersom alla andra direktflyg var svindyra. Men men, man får klara sig ändå. Surt nog så åkte man på någon simpel maginfluensa eller dylikt så öl-konsumtionen blev lite lidande.
Matchdagen började med att jag och lillebror blev upphämtade på vårt hotell av Steve på VillaRadion för att åka till Villa Park. Jag skulle få se en radiostation från insidan, vajert. Vi släppte av Steves fru på puben först då hon inte är av den fotbollsälskande sorten. Radiopratet gick hyfsat smidigt och min "svengelska" fick regera en stund. Sen bar det av till övre Holte för att dricka lite gott och äta en "Balti". På Tv-skärmarna kunde man se Chelsea i praktiken lira hem titeln och det känns väl som en rättvis vinnare i år.
Sen var det dags att stega sig upp för alla trappor. Våra platser var sex trappsteg från toppen och nästan i mitten. Runt om oss låg en svag bris av brinnande gräs och en till förbannelse massa "chavs" i burberry-mössor. De ser inte kloka ut i det här landet. Bra stämning var det dock och alla tog i för full hals och sjöng. Lite för många anti-blånäsa-sånger för min smak dock.
Villa ställde upp men ett hyfsat väntat manskap. Glädjande var att Laursen var frisk nog att starta och det betydde att Barry gick tillbaka på sin ytterplats på mittfältet samtidigt som Samuel agerade vanlig vänsterback. Övriga Villans var Cruz på högerback, Delaney i mitten med Laursen. Solano given som höger mittfältare och i mitten ställdes Hitz och Davis. Hendrie var inte med och teorierna är många. Krogbesök igen? Framåt så var det Angel och Vassel som gällde.
Matchen spelades i ett högt tempo rakt igenom och det var Villa som höll i taktpinnen under den största delen av matchen. Bolton skapade lite oreda med Stelios i huvudrollen med Diouf som framspelare. För Villa var det Laursen som skapade den första chansen när han skjöt från långt håll. Inga större problem för Jaaskelainen. Fler räddningar för Finnen kom efter nick av Angel men på Solanos hörna kunde han inte göra något när Hierro mycket snyggt nickade in bollen i eget mål.
Vassell fick sedan ett gyllene läge att sätta tvåan när han tog bollen på mitten och kom fri mot mål. Han gjorde misstaget att skjuta istället för att driva förbi med bollen och Jaaskelainen kunde rädda den också. Det är i sådana lägen man känner på sig att detta inte ska bli ens egen dag. Samuel hade också ett läge som Jaaskelainen klarade.
I andra halvlek fortsatte Villa att skapa och Vassell lobbade fram bollen till den framrusande Davis men Jaaskelainen gjorde en ny räddning. Alla dessa missar var såklart ödesdigra och det blev Speed som fick göra sitt första mål för Bolton, på nick såklart. Det som var så typiskt i den situationen var att Delaney fick hjärnsläpp och lämnade sin innerbacksplats för att gå ut till spelaren som Samuel redan markerade. Detta lämnade luckan i mitten som Speed utnyttjade. Detta är Delaneys stora svaghet, taktiska beslut. Därför är jag så infernaliskt nervös när han spelar mittback.
De två sista chanserna fick Villa. Angel fick ett suveränt läge och nicken var bra men Jaaskelainen gjorde en idioträddning och han räddade även Davis skott när denne var fri. Sen skulle även Villa ha en straff när Cruz revs ner bakifrån. En väldigt underhållande match tog sedan slut. Surt nog fick vi nöja oss med 1-1 och med tanke på att vi inte heller fick en seger mot Charlton så tror jag europatåget gick den här veckan och vi står kvar på perrongen. Teoretiskt går det fortfarande men vi har det inte i egna händer.
Efter matchen var det bara att ge sig av till Ladypool Road för att berika sin mage på Europas bästa Cyrry och Balti gata. Dr.H vet vad jag talar om. Suveränt käk! Sedvanlig pubafton följde där ett par fina Mansfield sänktes.
