Sheffield Wednesdays historia del 3a
BROWNS GYLLENE ERA 1920-1935
Med tanke på katastrofsäsongen 1919/20 kom det inte som en överraskning att The Wednesday gjorde radikal förändring av ledningen för laget. Framtill nu hade en liten kommitté under ledning av klubbsekreteraren skött om laguttagningen Arthur Dickinson , men efter 29 år drog han sig tillbaka. Det gjorde det möjligt att anställa en manager för laget som bara hade ansvaret för att sköta det som rörde fotbollen.
Bob Brown anställdes ursprungligen som talangscout år 1900 och var under en tid Dickinsons högra hand. Men det var som manager för Portsmouth som han fick ett erkännande inom yrket. Hans återkomst till Hillsborough gav inte utdelning direkt, men när väl hans personlighet och arbetssätt framgångsrikt slagit genom i laget så kom resultaten.
En division 2 titel, en semifinal i FA-Cupen, två seriesegrar i division 1 och fem placeringar bland de tre främsta under de följande 13 åren visade med eftertryck det kloka i styrelsens beslut att anställa Brown.
Browns första säsong vid rodret blev däremot inte det förväntade återvändandet till toppserien utan en tionde plats i division 2. Detta efter att laget ett tag såg ut att riskera nedflyttning till division 3 efter det att laget under en period av 11 matcher från oktober till januari alarmerande nog inte gjorde ett enda mål i nio av dessa. En avslutning med nio segrar av 14 gjorde att laget kunde undvika en andra nedflyttning på raken.
Fast säsongen 1921/22 var återigen the Wednesday i botten av tabellen när halva serien spelats och det var bara värvningarna av Arthur Lowdell och Jimmy Trotter mitt i säsongen som lyckades inspirera laget till en slutspurt som ledde till säker mark.
Införskaffande av detta par tillsammans med den gradvisa introduktionen av Jack Brown, Ernest Blenkinsop, Tony Leach, Fred Kean och Billy Marsden alla blivande landslagspelare för England, hjälpte Owls att göra en stadig om än inte imponerande förbättring genom att sluta på en åttonde plats två år i rad i division 2. Med detta i åtanke så blev säsongen 1924/25 med sin iögonfallande frånvaro av uppflyttningsmöjligheter en riktig antiklimax.
Året hade annars börjat lysande med att laget spöade Portsmouth rejält med 5-2. Samtliga Owls mål gjordes av Jimmy Trotter och klev med det in i SWFCs rekordböcker som den förste att göra fem mål i samma match. Men endast tre segrar på de följande 16 matcherna, i vilka en förlust mot Sheffield United i FA-Cupen inräknas, under vintern och tidig vår så väcktes återigen farhågorna om nedflyttning. Dessa tankar förvisades först i näst sista matchen då en övertygande seger med 5-0 mot Hull City räddade kontraktet.
Det var också under denna säsong som Sheffield Wednesday Cricket Club, som ju ursprungligen födde fram SWFC, gick i graven på grund av sviktande stöd.
När säsongen 1925/26 inleddes positivt och Trotter upprepade sin bedrift med fem mål i samma matchen. Denna gång i demoleringen av Stockport County med 6-2 i september.
( Noterbart är att de fyra första fullträffarna inom loppet av 5 minuter!)
Optimismen bland fansen var trots det i bästa fall avvaktande överskuggad av den bekanta känslan av Dèjá vu. Men den här gången föll inte The Wednesday ihop. Tempot kunde bibehållas och när det vanliga fumlandet över julhelgerna ersattes av nio segrar på tio matcher, då började ett återvändande till division 1 att börja bli tänkbart. Uppflyttningen blev verklighet efter det att Trotter gjorde två mål borta mot Southampton och seriesegern i division 2 blev klar veckan efter på Hillsborough när Blackpool besegrades med 2-0. Återtåget hade inletts.
Som kunde förväntas blev första året tillbaka i toppen säsongen 1928/29 innebar den en konsolidering av ställningarna. Trotters 39 mål var en starkt bidragande orsak till att the Wednesday överlevde och Trotter blev även skyttekung i ligan detta år. Besvikelsen över två derbyförluster satte djupa spår. men trots allt var den övervägande känslan den att man gjort ett gott jobb.
Värvandet under säsongen av Alf Strange från Port Vale ( som kom att göra 20 landskamper för England under sin vistelse på Hillsborough) Mark Hooper från Darlington, (senare känd som den bäste yttern utanför landslaget) Brentfords inner Jack Allen och en fräck värvning under sommaren av Tottenhams förre Englandsstjärna Jimmy Seed framkallade mer hopp inför framtiden.
Fasat den mardrömslika starten av den följande säsongen antydde att ett sånt hopp var malplacerat. En enda seger på de inledande tolv matcherna gjorde att the Owls låg fast förankrade i botten av tabellen. I ett försök att sparka liv i säsongen igen vräkte klubben ut pengar och införskaffade Tranmere Rovers ytter Elis Rimmer och sloggällande transferrekord genom att spendera £4 000 på att skaffa in Blackburn Rovers tillika engelska landslagets center Ted Harper. Harper gjorde omgående två mål i 6-4 segern över Derby County, men såna erövringar var det lång emellan och i mitten av mars höll The Wednesday fortfarande sistaplatsen, sju poäng efter näst sista lag och med bara tio matcher kvar att spela.
Men 1927/28 är ingraverat i Hillsboroughs folklore som “ The Great Escape” av en anledning. I en extraordinär omsvängning så lyckades Browns lag ta 17 poäng av 20 möjliga i de avslutande matcherna., inklusive en dubbel över nedflyttningsrivalen Spurs. Vid båda tillfällena var det White Hart Lane avfällingen Seed målskytt. Fastän man fortfarande låg sist hade en inspirerad uppvakning gett sex vinster och två oavgjorda och återupplivat de snabbt bortflyende hoppet om att kunna undvika nedflyttning. och med Seeds nick i sista minuten blev det oavgjort 1-1 på Highbury och Owls lämnade nedflyttningsplatserna. På säsongens finaldag var det hela tio lag som teoretiskt riskerade nedflyttning, men Browns karlar visste at en seger över Aston Villa skulle säkerställa deras mirakulösa räddning från nedflyttning. Något som hade sett helt omöjligt ut sex veckor tidigare.
Allen och Trotter såg till att bjuda på målen i 2-0 segern som gjorde att firandet höll på långt in på natten.Inte ens den mest optimistiske av Wednesdayanhängare hade knappast kunnat drömma om det som nu blev.
Källa: Sheffield Wednesdays officiella hemsida
