Portsmouth – Aston Villa 1-1
En match som vändes fullständigt upp och ner på grund av en tidig utvisning.
Som Villasupporter var denna match en pärs och ett lidande utan dess like. Att få en spelare utvisad är en sak, men att få honom utvisad redan efter 10 minuter är inget vidare roligt. Solano får ta en ordentlig titt på sig själv i spegeln efter detta. Nog för att det var en billig utvisning så får man bara inte vifta med armarna bakom sig. Nu satte det oss i en svår situation som dessbättre löstes på ett godkänt sätt. Kanske lite väl defensivt men i alla fall.
En som verkligen satte krut i kanonen var Lualua som hade en av de där 4-5 matcherna per år där han är väldens bästa fotbollsspelare. I dessa stunder är han helt omöjlig att få tag i men som tur var så mattades han i andra halvlek och Villa fick lite lugn och ro.
Matchen började i ett lagom tempo med Portsmouth som höll i bollen lite mer. Man vaskade också fram matchens första chans på en hörna av Robert. Lualua stod omarkerad i mitten och petade bollen rakt på Sörensen. I anfallet efter kommer situationen som skulle forma hela matchens karaktär. Solano driver bollen med Hughes i bakhasarna. Hughes drar Solano rejält i tröjan under en långstund och till slut viftar Solano bakom sig med armen och Hughes faller till marken som en perforerad strömming. Poll har redan dömt frispark till Villa för tröjdragningen men han hissar även röd flagg för Solano för hans eftersläng. Hårt dömt men jävligt klantigt av Nobby och jag hoppas han skäms!
Frisparken Villa fick i denna situation skulle visa sig vara lägligt dömd då den resulterade i mål. Barry slog den och Phillips uppvaktade Hughes intensivt och det slutade med att Hughes nickade bollen i eget mål. Målet kom väldigt lägligt och det gav Villa lite marginal att spela på. Portsmouth satte full gas direkt efter målet och man styrde första halvlek med en järnhand. Man hade många chanser och Villa stack bara upp ibland men man tappade betänkligt med en man mindre. Lualua och Robert var organisatörerna i Portsmouth och det var nära att resultera flera gånger. Lualua sköt en volley i burgaveln på ett fint inlägg från Viafara. Robert sköt ett långskott rakt på Sörensen. Även Phillips sköt ett långskott som plockades av Westerveld.
O’Leary bytte taktik och tog ut Phillips och satte in De La Cruz i stället för att stärka upp det sargade mittfältet som innehöll två ungtuppar i form av Davis och Whittingham. Det hjälpte föga när Lualua fick bollen till vänster och han vandrade in efter straffområdet och skickade upp en stänkare i målet utan chans för Sörensen.
Villa svarade nästan omgående på en frispark i bra läge. Whittingham stegade fram och drämde upp bollen i ribban. Nära där! Även Pompey var nära när Robert sköt i burgaveln på ett inspel från, ja just det Lualua.
Andra halvlek var inte lika dominerad av Portsmouth som den första och Villa kunde mycket väl ha tagit ledningen när Mellberg fick i stort sett öppet mål efter en hörna men han lyckades nicka utanför. Portsmouths största chanser föll till O’Neil som lyckades skjuta både över och utanför på två bra lägen. Även Hughes hade ett bra läge som lades utanför. Robert tvingade Sörensen till en bra räddning på sin sista chans men Villa lyckades hålla undan och rädda en pinne från denna match som såg förlorad ut redan efter 10 minuter. Jag är inte förtjust när domarnas bedömningar har så stor inverkan på spelet, men visst hör det till!
