AFC Wimbledon 0 - 2 Portsmouth
Det blev den tredje raka segern med hållen nolla när Portsmouth genrepade mot Wimbledon i vad som kan ha varit klubbens sista match i sin nuvarande form. Skulle klubben gå i konkurs är Wimbledon en rollmodell att ta efter.
För första gången möttes AFC Wimbledon och Portsmouth. Portsmouth har stött på det gamla Wimbledon förstås, men inte det nya. Kommande säsong blir det spel mot Milton Keynes Dons, om det nu blir så att Portsmouth kommer till spel. Igår var det en känsla av att det verkligen kunde bli sista matchen för Portsmouth i sin nuvarande form. Nästa match skulle mycket väl kunna bli nästa försäsong och då med ett klubbnamn som lyder AFC Pompey.
Men än är vi inte riktigt där. Michael Appleton och spelarna förbereder sig fortfarande för en säsong i League 1, och man gör det ganska så bra. Återigen spelade Tal Ben-Haim och Liam Lawrence tillsammans med provspelare och en par juniorer. Ashley Harris och Adam Webster var de enda unga spelarna som fick chansen denna gång, men jag tror också att Appleton prioriterar att ta en titt på provspelarna istället.
Portsmouth inledde bäst och Harris fick matchens första chans när han nickade Liam Walkers inlägg mot mål, men Seb Brown i hemmamålet klarade. Minuterna senare kom dock 0-1 och det var efter en miss i hemmaförsvaret. Brown och backlinjen missförstod varandra på Jon Harleys långa boll och Luke Rodgers kunde promenera in bollen i mål.
Angus MacDonald, Southampton-supporter enligt uppgifter på Twitter, var ständigt ett horn i sidan på Portsmouths spelare. Mest som retsticka, men vid enstaka tillfällen också för saker han gjorde med bollen. Ett skott på frispark gick tätt utanför.
Men Portsmouth var bättre i första halvlek och fick ytterligare utdelning när Walker tog emot Lawrences passning i straffområdet och elegant lyfte in 0-2 i bortre krysset med vänsterfoten. Därefter testade MacDonald Glenn Morris med en nick innan Walker var nära att göra sitt andra mål. Waterlooville-sonen som flyttade till Gibraltar som barn är på god väg att spela till sig det kontrakt som han drömt om.
Innan halvleken var slut hann Stacy Brown pricka stolpen och för gästerna hann Brian Howard tvinga fram en bra räddning av Brown.
Simon Eastwood ersatte Morris i målet i pausen. Han kom att göra en riktigt bra halvlek när Wimbledon tog över mer och mer. Först en räddning på Luke Moores avslut från nära håll, därefter Jack Midsons avslut och sedan återigen ett avslut från Moore. Men Wimbledon saknade också en del skärpa. Brendan Kiernan och Byron Harrison missade målet i utmärkta lägen.
Efter matchen infann sig en känsla av hopplöshet. Ben-Haim var fortfarande kvar och textrapporteringen hade inte ingett något nytt hopp. Det kom dock idag. Nyheter om att Ben-Haim nu nått en kompromiss och att Portsmouths stadsråd beviljat ett lån för Pompey Supporters Trust är stora lyft för klubben. Om chansen att överleva var 50-50 för en vecka sedan är den åtminstone större nu. Lawrence kommer man att nå en kompromiss med senast imorgon och när det är gjort bör antingen Balram Chainrai eller Pompey Supporters Trust kunna ta över.
Tisdagens cupmatch mot Plymouth lär dock komma för tidigt för att Appleton ska hinna få in tillräckligt med spelare för att kunna ge den andra hamnstaden en match, men jag tror jag talar för alla Portsmouth-fans om jag säger att det skulle vara fantastiskt om matchen kommer att spelas. Det är en lång väg kvar att vandra, men Portsmouth FC andas morgonluft igen.
