Fulham - Aston Villa1 - 2
ANDRA RAKA BORTASEGERN!
Inför matchen handlade en stor del av förhandssnacket om Aston Villas skadehantering och utformning av startelvan. Oavsett vem som spelar vart så var den norska villasupportern Espen Strand väldigt säker på sin sak: För att vinna på Craven Cottage så krävs det att man underkastar sig en lojalitet gentemot en spelplan innehållande fyra nycklar. Fyra nycklar som blir denna rapports utgångspunkter.
STARTELVAN
Men vi ska ta det i rätt ordning. Vilka skulle få Emerys förtroende? Med skador på mittbackarna Mings, Konsa & Carlos så hade inte den spanska managern särskilt många alternativ kvar att välja på. Valet blev att spela en fyrbackslinje innehållande två vänsterfotade mittbackar i comebackande Pau Torres och den delvis ifrågasatte Clement Lenglet. Utöver det fick den spanska ytterbacken Alex Moreno utgå från en vänsterbacksposition som skulle visa sig vara lite mer framåtlutad och offensiv än den andra ytterbackspositionen som Matty Cash hade ansvar över. Även om Torres är spelskicklig och har ett spelsinne som är av den högre klassen så fanns det en oro över formen på grund av skadefrånvaron samt att han inte tillhör en av ligans snabbaste mittbackar. Den franska mittbacken Clement Lenglet har fungerat, utifrån förutsättningarna, godkänt i Torres frånvaro men hans brister har gjort sig tydliga vad gäller matcher med en högre nivå avseende tempo och intensitet.
Mittbacksproblemet var därmed ”fixat”. Då återstod det endast ett problem kvar. Vem ska fylla tomluckan efter Boubacar Kamara, som några dagar tidigare bekräftades vara så pass allvarligt skadad att han missar resterande del av denna framgångsrika säsong. Att ersätta en spelare av Kamaras egenskaper och kaliber är lättare sagt än gjort. Även om argumentationen på diverse sociala kanaler visade en tydlig önskan om att låta den unga mittfältstalangen Tim Iroegbunam få chansen från start så valde Emery att mönstra ett mer rutinerat mittfält centralt innehållande Douglas Luiz, Youri Tielemans och John McGinn, där belgaren gavs en större frihet offensivt medan Luiz och McGinn fick stå för arbetsmoralen och till stora delar av matchens duellspel med tanke på deras fysiska styrkor. Iroegbunam ska helt enkelt få vänta på sin chans, då Emery med stor tydlighet visar att ett större förtroende i nuläget finns för rutinerade centrala mittfältskort som Luiz, Tielemans och McGinn.
En offensiv trio med Watkins centralt och Ramsey och Bailey på kanterna kan vara effektiva och målfarliga mot vilket motstånd som helst i ligan. Ramsey har sedan skadan i U21-EM börjat att ”varva upp” ordentligt prestationsmässigt. Det finns ett annat driv i spelet vad gäller att ta bollen framåt i planen, leverera passningar i ett snabbare tempo samt springa sig till ytor och göra sig spelbar i områden där ”det händer”. Han påverkar spelet positivt vad gäller skapade målchanser, skott på mål och framspelningar. Om Ramsey har börjat att ”varva upp” så har Leon Bailey, med ett nytt kontrakt i hamn, varit produktivitetsmässigt glödhet. Bailey har helt enkelt konkurrerat ut Moussa Diaby för tillfället och det är svårt att tolka situationen på något annat sätt än att Bailey mår bra och spelar bra när konkurrenssituationen är hälsosam och tuff.
Således kan man säga att Aston Villa ställde upp i ett 4-1-4-1:
Martinez
Cash Lenglet Pau Moreno
Luiz
Bailey McGinn Tielemans Ramsey
Watkins
”EMERY RESER TILL LONDON FÖR ATT HÄMTA TRE POÄNG"
Den norska villasupportern Espen, med namnet @espenstrand på X (tidigare Twitter) och över 8 000 följare, menade att en seger på Craven Cottage kommer att lösas om Aston Villa, bortsett från att underkasta sig hårt arbete, följer en spelplan innehållandes fyra nycklar som kan betraktas som taktiskt, mentalitetsmässigt och praktiskt genomförbara.
Koncentration
Första nyckeln som nämndes i Espens inlägg på X var vikten av att vara fokuserad och att behålla koncentrationen under matchens alla 90 minuter plus tillägg. Man kan peka på en rad olika faktorer som på förhand inte skulle vara till Aston Villas fördel. Exempelvis skadesituationen och den spelmässiga formen ur ett resultatmässigt perspektiv med ”käftsmällar” mot Newcastle, Chelsea och Manchester United. Utifrån Espens första nyckel så kan det tolkas som att han åsyftar koncentration på det som laget kan påverka. Skador på lagkamrater kommer och går under en säsong. Resultatmässigt kommer det att bli en dikeskörning eller två och laget kan inte påverka det som redan har hänt. Rent koncentrations-och mentalitetsmässigt var det tydligt att Emery önskade att fler spelare skulle åta sig en större portion ansvar i och med frånvaron av duktiga fotbollsspelare som Ezri Konsa, Diego Carlos och Boubacar Kamara. Vad fick Emery, utifrån ovan nämnda nyckelbeskrivning?
En tydlig rollfördelning på samtliga positioner där spelarna åtog sig ansvaret att underkasta sig det arbetet som den fördelade rollen innebar och krävde. McGinn fick vara mer reserverad offensivt och i stället fokusera på att samarbeta med Douglas Luiz att vinna mittfältsduellen mot Cairney, Palhinha och Andreas Pereira. Matty Cash fick på samma sätt som McGinn fokusera på att ta ett större ansvar defensivt, vilket han gjorde med beröm godkänt i och med att Fulhams manager Marco Silva valde att byta ut Willian då Cash hade utmanövrerat honom, duellmässigt. I Torres och Konsas frånvaro har Lenglet varit den vänsterfotade mittbacken som innehavt rollen som den spelförande mittbacken men fick i matchen mot Fulham fungera som ett understödjande alternativ till både Pau Torres och Matty Cash och överlåta spelet med boll till mittbackskollegan. Således krävdes det en koncentrationsförmåga hos Lenglet som bäst beskrivs som prestigelös. Även om franska fotbollsspelare lite fördomsfullt ofta ses som arroganta och bekymmerslösa så visade Lenglet upp en beundransvärd ödmjukhet avseende sin rollacceptans.
Minska felprocenten
Aston Villa har ju en historik av spelare som har begått individuella misstag som har lett till både förluster och minnen som än idag sitter som en tagg i villahjärtat. Misstag händer titt som tätt, det handlar mest om i vilken storlek misstagen har och i vilken utsträckning det skadar laget. I Premier League straffas varje lag hårt vid ett tydligt misstag, så som en felpassning i speluppbyggnaden. På norska förklarade Espen nyckeln med ”Ikke store feil”, vilket inte är särskilt svårt att förstå tack vare den ytterst lilla språkbarriären som förekommer mellan det svenska och norska språket.
Visst förekom det misstag även i matchen mot Fulham, trots imponerande 85% i lyckad passningsprocent. Fulham saknade inte målchanser under matchens 90 minuter och man hade bland annat ett mål bortdömt för offside vid en fast situation.
Vad som inte såg ut som en farlig målchans var när ytterbacken Robinson i den andra halvleken sparkade in bollen mot straffområdet från sin vänsterkant där både Lenglet och Martinez befann sig och den brasilianska anfallaren Rodrigo Muniz hann emellan med en tå och bollen smet förbi och reduceringen var ett faktum. Som tidigare nämnt; man straffas vid misstag i den här ligan, även om koncentrationen och fokuset är frånvarande endast en kort sekund eller två.
Men vad som var tydligt under matchens 90 minuter var att misstagen inte var lika stora som tidigare, då Fulham endast mäktade med en farlig målchans enligt statistiksajten Sofa Score. Den stora farliga målchansen var i slutskedet av matchen när den tidigare Villaspelaren, och tillika muskelberget, Adama Traore blev frispelad av Fulhams bästa spelare för dagen, Rodrigo Muniz. Adama sprang sig fri när bollen smektes från Muniz fot mellan inbytte Lucas Digne och Pau Torres och klippte till på första touchen. Men Emi Martinez rusade ut och stod för ett målvaktsingripande av den högre skolan. De tillresta supportrarna sjöng ”The worlds number one, Emi Martinez, The worlds number one” med all rätta. En matchavgörande räddning som var skillnaden mellan 1 och 3 poäng.
Felprocenten minskades i matchen mot Fulham, vilket var glädjande. Vad som var ännu mer glädjande var att felprocenten var högre hos hemmalaget. Ledningsmålet kom till efter ett inkast där den rutinerade mittfältaren Willian hamnade felpositionerad vid bollmottagandet, vilket Jacob Ramsey nyttjade genom att vinna sin duell och spela fram Ollie Watkins som med en läcker vändning rullade in sitt 12:e mål för säsongen. Även om Aston Villas felprocent var lägre för dagen jämfört med tidigare så var det även glädjande att se spelarnas ageranden och effektivitet avseende nyttjandet av misstagen hos motståndarna, vilket bör betraktas som minst lika viktigt.
Energi
Det hade varit stökiga tider för Aston Villa inför resan till London. Tre förluster senaste fyra matcherna och mängder av insläppta mål samt skadebekymmer på nyckelspelare. Det vore således inte särskilt märkligt, snarare mänskligt, om spelarna i truppen fått en kollektiv ”dipp” energimässigt. Men i matchen mot Fulham var det tydligt att energin höjdes tack vare den nya rollfördelningen i startelvan som tidigare nämnt, men framför allt tack vare Pau Torres återkomst. Den spanska mittbacken har en aura som doftar världsklass vad gäller ansvarstagande och ageranden med boll. Han har en vinnarmentalitet som är fundamental och ovärderlig för Aston Villa. Således naturligt att spelartruppen får en ”skjuts” av positivism av Torres närvaro.
Behålla den goda offensiva formen
Det har varit stort fokus på Aston Villas defensiv, med all rätta med tanke på hur laget har läckt. Inför lördagens match hade laget släppt in 8 mål på fyra matcher. Sådan statistik förknippas oftast med bottenlag, vilket är en farlig väg att gå för en klubb som Aston Villa som har gjort den ”resan” och upplevt den sortens ångest och oro. En stor prioritering bland fansen som gjorde sin röst hörd skriftligt på X var defensiven. Men Espen valde att se ljusglimtar ur offensiv synpunkt, när det defensiva hade sviktat sedan en tid tillbaka.
Mot Newcastle hade man 61% bollinnehav och 6 skott på mål. Mot Chelsea hade man totalt 15 skott mot mål och mot Manchester United hade man en xG på 2.77, vilket innebär att sett till målchanserna som skapades från Aston Villas sida i den enstaka matchen så borde man ha gjort 3 mål, om man avrundar den siffran uppåt. Således inget fel på den offensiva kraften, någonting som Espen menade på skulle vara en nyckel till framgång under lördagen. Må hända att defensiven för tillfället är lite sårbar, men Espen var noggrann med att offensiven inte bortprioriteras med tanke på alla målchanser som skapats på sistone. Således kunde man inför matchen mot Fulham komma till slutsatsen att det inte var den offensiva kreativiteten som felade för tillfället utan effektiviteten.
I matchen mot Fulham hade laget fyra bollar i nät. Dock bara två som var regelrätta. Ollie Watkins blev tjusigt framspelad av Tielemans efter drygt två minuter i den första halvleken, men dock lite för sent. Watkins var i en tydlig offsideposition och linjedomaren var ”spot on” gällande den bedömningen.
Efter ledningsmålet av Watkins så fick Alex Moreno ett mål bortdömt, också det för offside. En hörnvariant som skulle visa sig vara både snygg och kreativ, men efter VAR-granskning inte godkänt. Åsikterna kring det bortdömda målet går isär på diverse sociala kanaler och plattformar, men utifrån ett synsätt och inställning om att VAR-domare upprätthåller en rättvis och professionell bedömning så får man anta att det var korrekt dömt.
Även om Aston Villa hade två bortdömda mål under matchens första 45 minuter så tydde det på att Emery knappast hade bortprioriterat sitt lags offensiva kraft, kompetens och spets. Han fortsatte lika framåtlutat i den andra halvleken, vilket resulterade i en revansch för Tielemans som med en läcker tajming och precision frispelade Watkins som på kraft bokstavligt talat DUNKADE in Aston Villas andra mål för dagen.
Med en xG på 1.66 och 12 skott mot mål, varav en ribbträff i den första halvleken från Leon Baileys fina vänsterfot, så kan man kryssa i boxen att Espens nyckel avseende offensiv kreativitet uppfylldes med god marginal. Tack vare offensiv kraft och kreativitet, kollektiv lojalitet och rollacceptans och en matchavgörande räddning av ”The worlds number one” så kunde Unai Emery därmed åka till London och hämta tre poäng. I och med segern på Craven Cottage så gick man om och förbi Tottenham i kampen om fjärdeplatsen i tabellen då det vitklädda laget förlorade på hemmaplan mot Wolves med 1-2.
