McLeish väljer att starta med inprincip samma elva som mot Bristol Rovers förra helgen. De enda skillnaderna är att Given gör comeback i målet efter sin lårskada och att Gabby ersätter skadade Heskey uppe på topp. Inlånade Keane får alltså inleda sin Villakarriär på bänken. 

 

Villa står för en oerhört blek första halvlek och det är Everton som är det spelförande laget. Framförallt är det på det centrala mittfältet Villa har problem och gästernas nyförvärv Gibson får styra och ställa lite som han vill. Evertons spelövertag resulterar i tre riktigt farliga målchanser där Given på två av dom tvingas till högst kvalificerade parader. Vid den tredje situationen är det Saha som från nära håll ska skicka in bollen med skallen men han blir dragen i armen av Hutton vilket gör att fransmannen kommer fel till bollen och den åker ut till inkast istället för in i nät. Domare Clattenburg väljer att inte blåsa för straff vilket det nog bör ha varit. 

 

Efter dryga halvtimman går Villa över till att spela ett mer 4-2-3-1-liknande spel. Detta gör att man får bättre koll på det centrala mittfältet vilket i sin tur leder till att bollinnehavet och matchbilden jämnar ut sig. Man lyckas även skrapa fram en hyfsad chans genom Gabby vars skott från strax utanför straffområdet tippas ut till hörna av Howard i bortamålet. 

 

Efter pausvilan får vi se ett betydligt piggare hemmalag. Rörelsen och viljan att ha bollen är mer påtaglig än under de första 45 minuterna och Ireland, som startade matchen som vänstermittfältare, kommer mer till sin rätt i "hålet" mellan mittfält och anfall. 

 

Ireland är även delaktig i ledningsmålet som kommer dryga tio minuter in i andra halvlek. Ett inlägg från Albrighton dimper ner hos Ireland som skickar in bollen till Bent som via Nevilles fot stöter bollen i nät. 

 

Villa fortsätter att spela bra och man pressar tillbaka gästerna vilket gör att Anichebes kvittering 20 minuter från slutet kommer aningen oväntat. Donovan drar igång en spelvändning från vänsterkanten vilket slutar med att amerikanen hittar Anichebe med en stickare mellan Villas mittbackar. Nigerianen gör i sin tur inget misstag utan han placerar säkert in bollen till vänster om Given. Bra spelvändning av Everton men också dåligt försvarsspel av Albrighton som inte alls hänger med i Anichebes löpning.  

 

Villa går för ett segermål under matchens slutskede men man lyckas inte få till de där riktigt heta målchanserna och matchen slutar 1-1.

 

Det oavgjorda resultatet får ses som rättvist då lagen hade varsin halvlek. Känslan var dock att Everton var mer nöjda med en pinne än vad Villa var och även om resultatet var rättvist tycker jag Villa var laget som var närmast en seger.

 

I mina ögon blir det allt mer tydligt att 4-2-3-1 är den formation som fungerar allra bäst. När vi spelar 4-4-2 så förlorar vi ofta övertaget på det centrala mittfältet och vi har oerhört svårt att etablera ett anfallsspel och ta oss till målchanser. Spelet blir väldigt statiskt och passningsalternativen få vilket ofta slutar med att bollen rullas i sidled eller bak till backlinjen. Med tre man på det centrala mittfältet får vi en helt annan rörelse och fler alternativ i uppspelsfasen samtidigt som vi i det defensiva spelet har lättare att hantera motståndarnas innermittfältare. 

 

 

Mål

 

1-0 Bent (56), 1-1 Anichebe (69)

 

Plus och minus

 

+ Irelands andra halvlek.

+ Bent bättre än på länge.

+ Given. Guzan gjorde det bra när han fick vikariera men det går inte att komma ifrån att det är väldigt skönt att ha irländaren tillbaka i kassen.

 

- Den usla första halvleken.

- Oförmågan att vinna. Fem segrar efter 21 omgångar, det är inget vidare.

- Albrightons inlägg och hörnor. Visst, han är högst delaktig i målet med just ett inlägg men det är ändå alldeles för ofta som bollen inte når längre än till första försvarsspelaren. 

 

Villas laguppställning

 

Given

Hutton - Collins - Dunne - Warnock (Keane 81)

Albrighton - Petrov - Clark - Ireland

Bent - Agbonlahor