Fulham - Aston Villa 0-0
När vårt kära Aston Villa stod på parkeringen utanför charmiga Craven Cottage i avsaknad av spelar tunnel och sedan entrar planen, så tänker jag som säkert många andra engelska fotbollsfantaster att: Det här är livet! En tät Londonarena, säsongspremier, en kall öl i handen och såklart vårt kära Aston Villa på plan, detta kan inte bli annat än bra, nu kör vi!
Villa inledde också piggt och hade enligt mig övertaget i matchupptakten utan att skapa några direkta chanser, vilket inte heller Fulham gjorde, nyförvärvet Riise hade den första halvan av matchens bästa möjlighet då han från bra läge, dundrade bollen precis över Givens ram, och ju längre halvleken led, ju mer kom Fulham in i matchen och tog så småningom också över densamma och skapade chanser genom främst Zamora och Johnson, chanser som oftast avslutades med avslut från nära håll som Given knep, vi var säkert fler än jag som var livrädda för ett sent mål i slutminuten alá Hangeland ifjol. Så blev dock inte fallet och första halvlek slutade 0-0 tillsynes rättvist.
Fulham rivstartade andra halvlek och pressade tillbaka Villa rätt så kraftigt och skapade lägen som kanske borde resulterat i mål, om inte villa i somras pungat ut med 3,5 miljoner pund för mannen i målet så kunde vi mycket väl legat under med både 1-0 och 2-0 under andra halvleks första hälft. Nu hade vi turligt nog Given i mål, och han bevisade att han mycket väl kan vara ligans bäste burväktare och kommer betyda oerhört mycket för Aston Villa framöver. Efter att Fulhams forcering i början av andra inte resulterade i mål, så tröttnade hemmalaget lite och Villa tog återigen tag i taktpinnen och avslutade starkt, som någon skrev på forumet så var man inte lika rädd för ett sent mål i baken, man satt snarare och hoppades på ett segermål. Ingetdera kom och matchen slutade rättvist 0-0 och det tycker inte jag är fy skam på Craven Cottage, att resa hem med en pinne, många topplag kommer få problem där i fortsättningen.
Reflektioner från matchen
Jag fick de svar jag ville ha angående vårt försvarsspel i premiären, Collins och Dunne verkar vara tillbaka i gammal god form, Warnock är så laddad att han tuggar fradga och fullföljer varje närkamp som om det vore hans sista, dessa tre herrar visade även prov på offervilja då de ofta slängde sig för att täcka Fulhamspelarnas skott. Petrov sliter så att svetten rinner från hans tröja och Given, vilken målvakt! Reflexstark, kung i luften, placeringssäker, han är en komplett målvakt! Och det är en skam att han behövt husera på citys bänk de senaste säsongerna. Fortsätter försvaret ladda genom att käka drivved till frukost som de uppenbarligen gjorde inför matchen, så kommer vi ligga i topp i minst insläppta mål när säsongen ska summeras.
Angående anfallsspelet så finns dock mer att önska. Emile ”Ivanhoe” Heskey gjorde sitt jobb, dvs. plockade ner och passade. Bent försökte göra sitt jobb, men blev stundtals frustrerad p.g.a. uteblivna passningar och brist på folk som följer med i anfallen. Ska vi spela kontringsfotboll på bortaplan så gäller det att vi kan fylla på med folk i omställningarna så att Bent inte blir helt ensam, för då blir det t.o.m. svårt för honom att göra mål. Sedan skulle jag gärna sett lite passningskreativitet i form av Barry Bannan komma in i andra halvlek, istället kom Albrighton in och gjorde det rätt bra och lyckades leverera en del inlägg, N’Zogbia så rostig ut men kommer att bli bättre. Nya tag nästa helg mot Blackburn, en match som vi bör vinna, och som jag tror vi vinner.
Startelva: Given, Young, Collins, Dunne, Warnock, Petrov, Delph, N’Zogbia, Heskey, Bent, Agbonlahor
Inbytta: Albrighton och Clark
Varningar: Agbonlahor, Heskey, Petrov, Dunne.
//Rheingold
//Rheingold
Erik Englund2011-08-14 17:13:31