Intervju med förre IFK Göteborgaren Christopher Mbamba
Det är inte ofta svenska spelare får chansen att spela i Port Vale, men nu har Christopher Mbamba fått chansen att dra på sig Port Vales legendariska tröja. Tidigare har Janne Jansson, Ville Viljanen och Tobias Martinsson spelar för Port Vale. Vi tog därför chansen att göra en intervju med honom.
Det är inte ofta svenska spelare får chansen att spela i Port Vale, men nu har Christopher Mbamba fått chansen att dra på sig Port Vales legendariska tröja. Tidigare har Janne Jansson, Ville Viljanen och Tobias Martinsson spelar för Port Vale.
Christopher är född i Zimbabwe 1992 och har Hellas FC som moderklubb. Han blev upptagen i IFK Göteborgs ungdomsakademi 2009 och gjorde någon match för a-laget, men lyckades inte ta en ordinarie plats i laget. 2012 gick han vidare till Qviding där det blev 3 mål på 35 matcher innan han flyttade till Norge där han spelat de senaste säsongerna för lite olika klubbar. Han har spelat för Alta bland annat.
Vi tog därför chansen att göra en intervju med honom. Här följer den.
”-Du är född i Zimbwawe 1992 ?”
Pappa är från Namibia och flyttade till Sverige på 60-talet och min mamma är från Kenya. Vi bodde i Zimbabwe på grund av pappas jobb för FN, men spenderade en god del av min bardom i Sverige på grund av familjekopplingen. Sedan 16 års ålder har jag bott i Sverige.
”-Hur kom det sig att du hamnade i Port Vale ?”
Jag hade spelat 3 år i Norge och ville prova på något annat och det berättade jag för min agent. Port Vale sökte sedan en spelartyp som liknade min och så blev det Port Vale. Jag hade inte hört om Port Vale då min agent ringde, men jag har alltid haft ambitionen att spela i England så det var givetvis intressant för mig.
De första månaderna bodde jag på Holiday Inn i Stafford några mil om Stoke-on-Trent, men nu har jag fått ett hus här i ett lugnt område i staden. Jag trivs jättebra här i England och klubben.
”-Du hade nyligen en svår skada också ?”
Jag blev korsbandsskadad i juli ifjol och var borta i 8 månader, men nu är jag helt återställd. Det är sköt att kunna spela fotboll igen.
”-Bästa spelaren som du spelat med ?”
Det är nog Sam Larsson som idag är proffs i Holland. (Sam Larsson gjorde mål direkt i sin debut i a-landslaget i förra veckan i landsmapen mot Ungern reds anm)
”-Bästa spelaren du mött ?
Isco skulle jag säga. Vi möttes i en ungdomsturnering i Holland och Idag spelar han i Real Madrid. (Han har även spelat 12 landskamper för Spanien reds anm).
”-Du har även varit på träningsläger tillsammans med U17 landslaget. Är det några kända namn som du kommer ihåg därifrån ?”
Det kommer alltid vara ett fint minne. Tyvärr blev jag skadad då det var dags för att spela riktiga landskamper och var aldrig aktuell igen efter det. Med på träningslägren var många duktiga 92or bland annat Issac Kiese-Thelin, Joseph Baffo, Oscar Hiljemark och Simon Thern bland annat.
”-Bästa tränaren som du har haft ?”
IFK Göteborgs Eilert Björkman har betytt mycket för mig under mina första år i IFK Göteborg. Han är en god vän och vi håller fortfarande kontakt med varandra och han ger mig fortsätta råd i karriären. Vill även lyfta fram Rune Repvik och Thomas Johanesson i Alta IF.
”-Förebilder som spelare ?”
Ronaldinho såklart på grund av glädjen han gav sporten. Sen har man Cristiano Ronaldo och Steven Gerrard, inte bara därför att de är bra fotbollsspelare utan de är även bra förebilder som tränat hårt för komma till där dom är idag.
”-Största matchen i din karriär ?”
Jag får säga att det var matchen mot Bolton i slutet av oktober månad där jag kom in som avbytare. Klassiskt lag på en fullsatt arena med fin atmosfär. Precis som man sett under barndomen. Vad kan bli bättre ?
”-Vilka är dina favorit lag ?”
Liverpool som jag älskade som barn och vilket som lag som Ronaldinho spelade i. Givetvis följer jag IFK Göteborg och får med mig matcherna när jag kan. Sedan följer jag många av lagen som mina vänner spelar i.
”-Hur är Bruno Rebeiro som tränare ?”
Manager rollen i England och Huvudtränarrollen i Skandinavien är lite annorlunda. I England är managern lite mer av en blandning mellan sportchef och huvudtränare. En chef som har ett övergripande ansvar för truppen, spelarköp, träningsupplägg bland annat. Man har en First Team Coach här i England som är mer lik Huvudtränarens roll i Sverige.
Bruno tar inte så aktiv del av träningarna utan det är de assisterande tränarna Andy Smith och Maykel Moreira som sköter de dagliga träningarna. Bruno brukar komma ned och övervaka träningarna och sedan berätta om hur han vill att laget ska spela och med vilken taktik. Det är sedan de andra tränarna som utför träningarna som han vill.
Det är en god stämning på träningarna, men det kan vara lite tufft ibland då det är 37 spelare som slåss om en plats i laguppställningen. Bruno vill att vi ska spela bollen efter marken och det gillar jag. Det är inte så mycket långbollande som är vanligt i England utan jag är glatt överraskad över att man försöker spela riktigt fotboll i League One.
Det är verkligen en dröm som gått i uppfyllelse nu när jag spelar här i England. Ett år sen var jag korsbandsskadad i Norge och nu är jag här. Jag vet att ingenting är omöjligt nu. Jag njuter av varje minut här och fortsätter att jobba hårt för att ta steg så jag kan få ut det bästa av min potential.
”-Favoritrestaurang i Stoke ?”
Nandos i Hanley.
”-Har du sett på annan fotboll i England ?”
Jag har sett en del andra matcher. Assisterande managern Michael Brown brukar fixa biljetter åt oss. Jag har sett både Manchester City-Barcelona och Manchester City-Mönchengladbach i Champions League bland annat.
”-Vi vill passa på och önska dig lycka till i Port Vale och kanske vi ses vid matchen mot Northampton den 10 december då ett antal skandinaviska supportrar kommer till Vale Park.”
Tack
