Kan vi behålla perspektiven?
Cole Palmer har en svacka. Men om vi ska behålla perspektiven bör vi hålla oss från att sänka vår bästa spelare.
14 januari. Då kom Cole Palmers senaste mål för Chelsea. Faktumet att engelsmannen, fortfarande inte än 23 år fyllda, genomgår en svacka är tydligt. Frågorna haglade om Palmers ”goal drought” inför matchen mot Leicester och efteråt skrev Daily Mail en artikel om hans missade straff. Viaplaykommentatorn konstaterade att det hade varit så viktigt för Palmer att sätta den, för att stärka sitt självförtroende, komma upp på hästen igen, närma sig formen från fornstora dagar – den som nu är förlorad.
Behöver inte hetsa upp oss
Narrativet är att det är något att oroa sig över, att saker och ting inte står rätt till, att Palmer kanske ligger hemma och svettar sig till sömns, spelar om straffmissen för sitt inre öga om och om igen, mår dåligt på träningarna, får känsloutbrott, inte kan fokusera på sitt spel för att han är för upptagen med att tänka på nästa eventuella flytt till sommaren.
Och det är okej att det narrativet spelas upp, för det är medias jobb att rapportera om det som händer, och det som händer just nu är ju att vår utan tvekan bästa spelare de senaste två åren, vår kanske bästa offensiva pjäs sedan Eden Hazard, går igenom en svacka, både målmässigt och spelmässigt.
Grejen är bara att vi, fansen, inte behöver hetsa upp oss över det.
Om någon - så Palmer
Jag ska se bandet Kent ”återförenas” nu till helgen, och när de släppte nyheten om att de skulle spela igen, trots att de ju skulle lägga ner, stod där på tele2 arena 2016 och sade att ”Efter detta ses vi inte mer”, blev folk galna, och jag försvarade bandet gång på gång, för de hade ju i 20 år personifierat begreppet integritet. Då måste det vara okej att vara integritetslösa en gång.
Samma känner jag med Palmer. Om det är någon vars svacka vi inte ska stressa upp oss över, inte göra någon grej av, kanske inte ens fundera på, är det väl den spelare som inte haft en svacka överhuvudtaget sedan han anslöt?
Låt oss fokusera vårt supporterkänsloliv på det som är viktigt – som faktumet att vi tappade mittfältet helt sist och att Neto på något märkligt sätt fick springa själv mot fem Arsenalförsvarare, helt ounderstödd, gång på gång. Palmer har varit fantastisk sedan han anslöt, och kommer fortsätta vara det. Vänta lite bara.
