Roma ett mode?

Anledningen att den här artikeln kommer är uppenbar. Är "Roma är ett mode"? Här kommer en del "fakta" som i så fall tyder på att Roma är ett mode som stått sig ända sedan klubbens bildande...

Jag startar med att gå tillbaka till 1929, två år efter Romas födsel,

Roma bildades genom en sammanslagning av populära Fortitudo, sportsligt starka Alba och rika Roman. När så den relativt nya klubben byggde sin första arena – Stadio Testaccio – så placerades den, som namnet skvallrar om, i området Testaccio. I en lokal i "arbetarkvarteret" och utlänningstäta Testaccio hade tidigare sammanslagningen klubbats igenom och då Testaccio dessutom ligger knappt ett stenkast från Fortitudo så blev flytten hemskt omtyckt. Men Roma var trots Roman´s pengar aldrig en rik klubb utan det var till stor del tack vare 60 000 privatpersoners ekonomiska uppoffring som den nya arena kunde byggas.
Roma var en populär klubb redan då alltså...

Ett "bevis" på Roma-supportrarnas numerära övertag i staden redan i historiens begynnelse ger mig dåtida "Il Littoriale" (numer: Correre Dello Sport) dagen efter det första derbyt mellan Roma och Lazio. En match som spelades med Lazio som det arrangerande laget (och flest supportrar om de hade haft tillräckligt...).

"Vi visste att de flesta människorna i Rom sympatiserade med Roma men vi trodde ändå att även de ljusblåa hade många anhängare. Men vi måste medge att vi hade fel, nio av tio av den högljudda publiken vinkade med gul-röda halsdukar i försök att stödja deras hjältar.
Vi kan helt riktigt påstå att Lazio spelade... en avlägsen bortamatch."

Nästa stoppet handlar om en säsong som sportsligt helst vill glömmas, nämligen tiden kring vår enda säsong i Serie B, 50/51.

Roma var en klubb i motvind och de senaste årens resultat var under alla kritik för en klubb som vill titulera sig som en "storklubb". Och säsongen 50/51 startade med tre raka förluster innan Juventus klarade av att vända en Romaledning med 2-0 till 2-7. I den sjätte matchen fortsatte motgångarna i och med en derbyförlust och den matchen följdes upp av en mindre smickrande 6-0-förlust mot Inter.

Men de stora problemen på planen till trots så grundades Romas (och Italiens?) första organiserade supporterklubb: A.T.F. (Associazione Tifosi Giallorossi). Första åtgärden var att försöka få tillbaka den gamle, populära (och faktiskt misslyckade) tränaren - tillika Romaikonen - Fulvio "Fuffo" Bernardini. Då han var låst med ett kontrakt i Reggina så gick dock planerna i stöpet...

När så domedagen kom – den sista omgången – så hade den gamle Romaspelaren, vid tillfället Napolispelare, Amadeo Amadei chansen att rädda sitt älskade Roma. Napoli mötte degraderingskandidaten Padova men Amadei skadade sig snabbt varpå han gick in till omklädningsrummet och följde Romas match via radion. När slutsignalen gick så låg han omplåstrad på en brits och grät...

Minuterna efter nåddes en av den aktuella tidpunktens större italienska skådespelare, Renato Rascel, av beskedet om Romas degradering under en paus under pågående teater. Med gråten i rösten gick han fram till scenkanten och sa: "Signori, da questo momento la Roma è in Serie B. Ma la Roma non si discute, si ama!" (Sv ungefär: Mina damer och herrar, fr.o.m. nu så är Roma i Serie B. Men Roma diskuteras inte, det älskas!) Den sista meningen används idag flitigt och tusentals halsdukar med samma fras har genom åren sålts.

Att Roma engagerar många är allmänt känt men den sista "kärleksförklaringen" som jag väljer att återge kommer från centrala Rom den 17 juni –51.

Det hela startade med att ett tiotal killar skrev en banderoll för att senare gå igenom stadens centrum. Under resans gång som startade strax intill Stadio Flaminio (och ett par hundra meter söder om Stadio Olimpico) så anslöt snart fler och fler. När centrala Rom nåddes innehöll det spontana demonstrationståget ett par tusen människor. Vad det stod på banderollen? "Roma är för alltid världens bästa lag!"

Något som f.ö. bekräftades exakt 50 år senare genom klubbens tredje Scudetti!

Tiden i Serie B blev en ett-årig sejour men trots degraderingen så fanns fansen kvar vid lagets sida. Faktumet är att Roma i Serie B hade fotbollsitaliens näst högsta publiksnitt, strax efter Milan...

Vidare till ett uttalande av den Englands-älskande Glenn Hysén efter ett möte mellan hans Göteborg och Roma –83: "Vi spelade i helvetet. Fansen sköter sig korrekt och det dånade i öronen när man spelade."

Och sen följer ett uttalande av Liverpools nedresta fans till Europa cup -finalen –84 i Rom:
"...Vi trodde helt felaktigt att vi var supportrarnas kungar. Vi har följt med runt hela Europa men vi har aldrig sett någonting sådant här. Av deras sånger, speciellt efter vår seger var säkrad (Liverpools vinst alltså, min anm.) så lärde vi oss mycket."

Sist ut är Bayern Munchens (som slog ut Roma i Cupvinnarcupen -85) spelare Lerby:
"Den här publiken har visat sig varit en av de världens vackraste. Jag kommer aldrig att glömma det här. Romarna är äkta supportrar och jag är stolt att ha fått spela och vunnit inför dem. Jag är avundsjuk på Romas spelare."

Roma ett mode eller livslång kärlek? Nog borde den texten Du just läst ge dig en uppfattning som lutar åt det senare för den trogna delen av Romasupportrarna även om Roma – precis som för Lazio för ett par år sedan – vunnit en del nya supportrar i och med framgångarna på planen.

"Unico Grande Amore" sjunger Antonello Vendetti om i hyllningshymnen "Roma Roma Roma" medan Renato Rascel menar att "Roma diskuteras inte, det älskas!" Vad ni väljer är upp till er, men nu har ni i alla fall läst "sanningen från andra sidan". Och det som här är skrivet är inte egna (vinklade) reflektioner utan händelser som kan läsas i ett välsorterat uppslagsverk!

Lars Sverin2002-03-07 19:00:00

Fler artiklar om Roma