Lille - Aston Villa
5 - 5

Martinez regisserade sin egen paradroll

Det kunde naturligtvis inte sluta på något annat sätt. Den mest hatade argentinaren i Frankrike blev straffhjälte - Emi Martinez’ perfekta scenario. Logiskt, men ändå ologiskt. Lille var det bättre laget, men Aston Villa hittade ett sätt att avancera.

Så stod han där än en gång, den mäktige “Dibu”. En orkan av burop i ryggen, några straffläggare i mentalt underläge framför sig. Dueller man mot man för att avgöra allt. Kungen av “mind games” gjorde som han brukar: provocerade, retades och räddade. Dessutom lyckades han med bravaden att få två gula kort - utan att bli utvisad! Det gula han fick för maskning under ordinarie matchtid ströks innan han drog på sig ett nytt - på något oklara grunder - under straffläggningen. Två räddningar gjorde han också under straffdramat. Det räckte. Han inledde med att lura Nabil Bentaleb i första omgången, släppte sedan in tre bollar för att bygga upp dramatiken inför den ultimata hjälteinsatsen. Ledning med ett mål för Villa när Lille skickade fram sin femte straffläggare, kaptenen Benjamin André. Måhända var det ett mentalt underläge mot världens bäste målvakt som fick André att slå en riktigt dålig straff som Martinez kunde rädda med benen. Lite juckande mot hemmapubliken och därefter en euforisk segerrusning ner mot Villa-klacken. Det perfekta avslutet på en torsdagskväll!
Men att Aston Villa nu är klart för semifinal går inte in under logikens lagar. Lille var det klart bättre laget, precis som i första mötet. När franska ben gick som trumpinnar stapplade de engelska som stabilt mastmaterial till engelska flottan. Det franska fotbollsförbundets beslut att låta egna ligan vila under helgen för att lagen skulle kunna förbereda sig för Europa såg ut som ett vinnande koncept. Målen kom också. Svenske Gabriel Gudmundsson drog ett fint inspel från vänsterkanten till Yusuf Yazici som avslutade så behärskat att man anade att han hade studerat McGinn från förra veckan. 1-0 i 15:e minuten. Villa klamrade sig sedan fast länge vid ett förlängningsläge, men sedan slog Lille till mot vår Akilles-häl. Försvara på hörnor klarar vi tydligen inte längre. Benjamin André hade redan haft två giftiga avslut där Villa-försvaret inte klarade att plocka upp sin gubbe. Tredje gången gillt blev det i 67:e minuten. Hörna och skarvnick vid främre stolpen, precis som i första matchen. André målskytt den här gången. Lilles lagkapten var i det läget sitt lags stora hjälte. Han skulle sluta som syndabocken. Sådan är också fotbollens logik ibland…
Men hur gick det till? Ja, säg det. Villa lyckades i alla fall krampaktigt närma sig offensivt straffområde några gånger. Inbytte Leon Bailey satte lite snurr på anfallsspelet och när Jhon Duran kom in i 80:e minuten blev det lite mer tyngd framför mål. Det visade sig avgörande. Duran utmanade i en luftduell mot målvakten. Bentaleb försökte screena bort colombianen, men gjorde istället livet surt för sin egen målvakt Lucas Chevalier som tappade bollen. Duran högg och drog på ett skott som blockades, men returen nådde slutligen Matty Cash som bombade in 2-1. 87 minuter på matchklockan och förlängningsläge.

Efter denna änglalika räddningsaktion fick Villa lite luft under vingarna och var det bättre laget under 30 extraminuter. Bailey mörsade på rejält och på returen från Chevalier var händerna uppe i luften för måljubel, men nicken från Douglas Luiz lyckades den franske målmannen på något vis skopa över ribban. I slutminuten fick sedan Duran ännu en chans efter bra förarbete av Morgan Rogers, men Chevalier benparerade. Gissningsvis log Emi Martinez nere på sin planhalva åt den missen. Säg mig den som längtar efter en straffläggning mer än “Dibu”!
Han fick förstås sitt efterlängtade slut. Med god hjälp av sina vänner. Säkra straffar av Youri Tielemans, Ollie Watkins, Matty Cash och Douglas Luiz, låt vara en miss av Bailey, bäddade för den slutliga duellen mot Benjamin André. Alla som har sett Martinez i Copa América och VM vet hur en sådan slutar. Det kan inte gå på annat sätt. Martinez har ett mentalt övertag på alla - och han visade det igen.

I all Villa-glädje var det lätt att känna in besvikelsen hos Lille-spelarna och -fansen. Framme i sin första kvartsfinal i Europa någonsin och spelmässigt det klart bättre laget över två matcher. Inte konstigt att det gräts floder uppe på läktarna och nere på planen.
Nere i Villa-hörnan hade fansen haft svårt att höras under matchen, men nu ljöd det i toner med claret and blue nyans, en sång i dur där allt annars går i moll för England i Europa just nu.
Smaka på den här: Aston Villa klara för första semifinalen i Europa sedan 1982. Vi vet ju alla hur det slutade. Ett dubbelmöte i semi står nu mellan Villa och en final i Atén, där Unai Emery kan boka sin plats på Olympen - eller som staty utanför Villa Park.