Superkrafter stoppar skitsnack
I tider när fotbollens transferfönster öppnas dyker allehanda människor under anonymiteter upp med påstådd insyn i ens fotbollsklubb och namnger tillsammans oftast inte mindre än dussintalet tilltänkta nyförvärv. I slutänden är det möjligtvis en eller två mindre spektakulära spelare som tillkommer och några väntade lämnar, för gott, eller till låns en kortare tid, med några få undantag. Detta är ryktenas tid.
ITK (in the know) – sådant du egentligen inte behöver känna till
För en tid sedan, rättare sagt förra sommaren, kunde jag inte motstå frestelsen att läsa allehanda information som handlade om den klubb jag följer; Tottenham Hotspur. Twitter, bloggar, forum, facebook, dagstidningar och andra mer eller mindre bortglömda källor. Jag serverade mig själv frikostigt allt detta tillsammans med morgonkaffet. Med moderniteter i våra händer - iphone, Xperia och allt vad de digitala trollstavarna heter - har man informationsflödet i sin hand, eller som man ännu på min tid sjöng i lågstadiet anförda av en entusiastisk skolfröken innan man fick lov att gå och äta skollunch: ”He’s got the whole world in his hand”. Det är lite så man känner när man har tillgång till allt som skrivs om den fotbollsklubb man av olika skäl valt att följa, och det i sin hand.
Däremot är det betydligt svårare att motstå och ifrågasätta värdet av den information som vi villigt tar del av och ofrånkomligt sprider vidare, där ens förhoppningar obetänksamt ersatt sunt förnuft och källgranskning. De flesta supportrar är villiga att tro att den där toppanfallaren äntligen ska lämna sin nuvarande klubb i vilken spelaren åtnjutit stor framgång för att ta ett karriärssteg till supporterns val av klubb. Skillnaderna mellan klubbarna är minimal, även om de så kallade storklubbarna har fler anhängare och därmed fler som gör anspråk på att ha anknytning till klubben och följaktligen bidrar till den ökade ryktesspridningen.
Blå och gul eller bara båg och kul?
I somras gick det inte en timme på dygnet som jag inte hade läst och spridit vidare alla de rykten jag kommit över. Och inte behövde jag leta någon nämnvärt för att dagligen ha halvdussinet rykten att ta ställning till, för eller emot. Allt var så tillgängligt, tillgivet och tillgjort för att väcka uppmärksamhet. Vad sägs om den ansedda Phantom of the Lane som anses ha hög trovärdighet av de som följer Tottenham, som tidigt under sommaren skrev orden: Blue and Yellow (Blå och Gul). Detta syftade på en anfallare som Tottenham ville värva. Färgerna blå och gul skulle ge en indikation på vem denne anfallare skulle vara och samtidigt verka för att inte avslöja Phantom of the Lanes identitet eller egentliga anknytning till Tottenham och dess ledning.
Phantom of the Lane lyckades bevara sin hemliga identitet samtidigt som någon anfallare med någon slags representation i färgerna blått och gult aldrig dök upp hos Tottenham. Om man nu inte tänker på fotbollsskor, pyjamas eller tatueringar – för då kan nog 90 % av världens alla anfallare på ett eller flera sätt kopplas ihop med dessa två vanliga färger – så stod det klart att sommarens snackis nog bara var skitsnack. Det finns en sevärd animation som beskriver hela Blue and Yellow-dramat från i somras.
Rykten eller är det på riktigt?
Det går inte att låta bli att fundera vad det är som driver dessa herrar, jag utgår från att det är mest män som ägnar sig åt denna uppmärksammade bisyssla. Att söka uppmärksamhet genom att vilja avslöja känsliga inofficiella handlingar om sin fotbollsklubb som när allt kommer omkring faktiskt kan skada den egna klubben tyder på tydligt självcentererat behov av få vara i rampljuset, om så även under en välkänd anonymitet. Läckage av viktig information när det gäller ekonomiska affärer, allt från lukrativa kontrakt till förhandlingar mellan en eller flera intressenter, kan i händerna på fel personer påverka en klubb negativt mer än bara ekonomiskt. På vilket sätt kan då dessa ”ryktes-kändisar” vinna någon fördel för sin klubb när deras uppsåt slutligen hamnar i tidningarna och ledningen tvingas lämna förhandlingsborden för att bemöta medias bevakning och frågor?
För varje spelare som ryktas vara på ingång till en klubb, ryktas en befintlig vara på väg att lämna, eller ha önskemål om att lämna. Hur kan denna ryktesspridning gagna den egna klubben när den befintliga spelartruppen oroas över sin framtid, förtroende och förutsättningar? I somras ryktades Real Madrids mittfältare Lassana Diarra vara klara för Tottenham – flera itk-källor ordade om denna övertygelse, men spelaren har själv kommenterat det i efterhand som skitsnack. När Diarra, och många med honom ryktades vara på väg in, oroades flera Tottenhamspelare (och supportrar) och det kom galna rykten om att viktiga kuggar på Tottenhams mittfält var på väg bort, däribland några av supportrarnas favoriter Aaron Lennon och Tom Huddlestone. Lägg därtill Luka Modric-såpan där itk-källorna delas in i två läger: några påstod att han skulle stanna, och lika många påstod att han var förlorad. Itk-källorna har säkerligen gjort mer skada än nytta.
Superkrafter och skitsnack
Om nu någon missat söndagens bidrag till humorn så kan jag varmt rekommendera An idiot Abroad (en idiot på resa) där Ricky Gervais (känd från The Office) och Stephen Merchant (känd som... Gervais kompanjon) skickar iväg deras trångsynte vän Karl Pilkington på galna upptåg bland kända platser och bortglömda hörn i världen. I säsongsavslutningen fick Pilkington frågan vilken superkraft han skulle ha önskat sig. Pilkington funderade och svarade sedan bestämt: förmågan att flyga runt när folk skitsnackar och avbryta dem och säga: skitsnack!
Karl Pilkington tycker folk ägnar för stor del av sina liv åt skitsnack och att det skulle vara skönt att förhindra detta. Och visst kan man tycka att itk-källorna under fotbollens transferfönster bidrar till detta i allra högsta grad. Vi har alla möjligheten att välja att tro eller att låta bli. Det är inte alltid så lätt när man går omkring med hela världen i sin hand.
