Tottenham - Aston Villa
0 - 2

Tottenham - Aston Villa

Första PL matchen anno 2023 mellan Lilywhites och Claret and Blue om vi nu ser färgmässigt. Det är ”dagen efter” för de flesta men förhoppningsvis inte någon av aktörerna på planen. Så i stället för klassiska Ivanhoe så blir det match i tv-soffan. Men bjuds det på samma spänning och drama som i filmen?

Lagen
I Tottenham saknades oväntat Dejan och Bentancur vilket får anses som en rejäl försvagning. I Aston Villa fick världsmästaren Martinez starta på bänken samt att Cash fortsatt är utanför startelvan. Annars var det ett förväntat lag som ställdes mot ett ganska formsvagt hemmalag.
Matchen
Första halvlek är relativt intetsägande för alla som inte håller på Aston Villa. Ett bortalag som fokuserar på defensiven och låter i princip hemmalaget hålla bollen fast på behörigt avstånd. De få målchanser som uppkommer tillhör Aston Villa. Det känns om tiden bara tickar på och Tottenham ser inte alls ut som ett lag som slåss om CL-platser. En liten detalj som avslöjar Villas taktik är att samtliga tre mittbackar i Tottenham varnas i första halvlek. Tajt försvarsspel och sedan kontraslå. Dessa varningar tvingar kanske försvararna att vara lite mer försiktiga och det ger naturligtvis mer utrymme för anfallsspel. Domare John Brooks blåser av för första halvlek och det är mållöst.
I andra halvlek väntar de flesta på att Tottenham ska växla upp och rada upp målchanser. Men Villa fortsätter med att totalt neutralisera hemmalagets offensiv genom en kontrollerad och samspelt försvarsenhet. I stället kommer det utdelning i andra kassen. Minut 50 kommer ett långskott från Luiz, och en ganska dålig retur av Lloris snappas upp av Watkins som serverar Buendia ett öppet läge. Inga misstag av Argentinaren och 0-1 är ett faktum helt utan inväntan av VAR. Det känns otroligt skönt att det blir mål på chanser som skapas med tanke på alla sumpade chanser senast mot Pools. Att nu Tottenham släppte in första målet är ingen nyhet denna säsong och brukligt blir de alltid mycket bättre i underläge så denna glädje skulle förstås bli kortvarig. Men Conte mötte sin taktiska överman idag. För efter målet såg det likadant ut. Tottenham tilläts rulla runt och äga boll men skapade i princip ingenting. Visserligen fick Perisic ett öppet läge men det var på grund av en snedspark till rensning av McGinn. Så till minut 73 där Kamara gnuggar till sig bollen på mitten och spelar loss Luiz som i sin tur ”väggar” med McGinn till ett friläge och placerar behärskat in 0-2. Otroligt effektivt och snyggt så man gråter. Sedan hjälper det inte alls att Conte försöker byta och stuva om eller att John Brooks hittar VM-tillägg i 7 minuter. Emery gör sina motdrag och stänger ner matchen. Matchen tar slut och det var inte ens nervöst. En stabil seger borta mot tabellfyran.
Reflektioner
Om vi börjar längst bak i målet där Robin Olsen fick en rejäl upprättelse och tystade många kritiska röster genom att göra en helt felfri insats. Lugn och säker med bollen samt att samspelet med backlinjen verkligen såg ut att fungera. Men idag behövde han knappt anstränga sig då resten av laget såg till att hemmalaget knappt hade något skott på mål.
Vidare till backlinjen där Young fortsatt håller Cash utanför laget och man kan se varför. Digne gör en säker insats utan att briljera. Och i mitten bossar Mings och Konsa. Kane är totalt osynlig vilket ger högt betyg till det centrala mittlåset. På mittfältet är det lite blandat. Vi se vår dynamiska duo i Kamara och Luiz som likt Batman och Robin kämpar ner allt motstånd men också bidrar till offensiven. Luiz fick MOTM välförtjänt men vilken Gigant eller Titan Kamara är. Han ser ut att vara en meter längre och en halv meter bredare än sina motståndare i dueller, dessutom har han spelförståelse, teknik och ett iskallt lugn. McGinn kämpar och sliter, med direktiv från Emery så lägger han nu energi och löpningar på rätt ställe, inga tokrusningar och hamnar helt utanför position. En läcker assist också. Men trots mål från Buendia kan jag inte ge honom godkänt. Visst är arbetsinsatser bra men detta ska vara vår kreativa pjäs som ska få anfallsspelet att spraka. Men tyvärr får han inte alls mottagningar och passningar att fungera. Kanske behöver vi lite tålamod likt med Robin Olsen? Men han måste snabba på och leverera för snart är Ramsey tillbaka.
Framåt har Bailey en medioker match. Visst blir det en hel del fokus på försvarsspel vilket inte är hans absoluta styrka. Men han glimtar inte till när väl chanserna ges. Men möjligen är Emery nöjd med lite mer riskminimering och att ha speed i kontringar. Över till kollegan anfallskollegan Watkins. Han har också fått mycket negativ kritik för att sumpa målchanser. Men jösses vilket arbete han gör med ständiga löpningar som river stora hål i försvaret. Idag visar han även förmåga att servera en spelare i bättre läge trots att han själv har bollen i straffområdet. Detta är dock en genomgående trend som måste ändras för flera spelare. Men Watkins är totalt självskriven i mitt Villa och jag är övertygad om att Emerys taktik kommer gynna även Watkins som spelare.
Som helhet är detta en av de bästa genomförda matcherna på mycket länge. Inga fyrverkerier men en solid match som bara betas av och vidare till nästa. Det känns som vi är mycket bättre än positionen i tabellen visar.