Kampen mot den moderna fotbollen
Ledda av Johan Cruijff kämpar Ajax idealistiskt emot den moderna fotbollen. I kölvattnet av segern över den moderna fotbollens flaggskepp Manchester City berättar den här texten om vägen dit.
“Vad vet Cruijff om modern fotboll?”
Citatet är från Mino Raiola, fotbollsvärldens mest ökända och i Amsterdam mest hatande agent. Modern fotboll är ett begrepp som i princip betyder pengastyrd fotboll. Klubbarna som har mest pengar och är villiga att betala störst transfersummor blir de största klubbarna. Mino Raiola gillar modern fotboll. Johan Cruijff gillar det inte. Raiola gillar inte Cruijff, och Cruijff gillar inte Raiola. Realisten Raiola ser Cruijff som en naiv idealist, eller för att använda hans egna ord “senil jävel”.
Ajax, ledda av Cruijffs visioner har gått emot modern fotboll. Man har stått emot när agenter som Raiola trissat upp transfersummor och löner. I somras gick Ajax miste om två Heerenveen-yttrar som båda var på god väg till klubben. Luciano Narsingh och Oussama Assaidi. Den sistnämnde poserade till och med i Ajax-tröja innan förhandlingarna, men hamnade snabbt i Liverpool när de blandade sig i. Den förstnämnde, som en tid spelade i Ajaxs pojklag, hamnade i en lång följetong där hans agent, Raiola (vem annars), drog in Ajax i ett budkrig med PSV, samtidigt som han trissade upp lönekraven för Narsingh. Tillslut sa Ajax nej, man hade bestämt sig för hur mycket man kunde tänka sig betala för Narsingh, och priset steg över det. PSV köpte tillslut honom för 4.1 miljoner euro. Ajax köpte istället Tobias Sana för 400.00 euro.
2008 var Uri Coronel ordförande i Ajax, och Marco van Basten hade just tagit över som ny tränare, tillsammans med Cruijff skulle han ta Ajax ur krisen, fem titellösa år skulle ta slut. Men Cruijff och hans stora adept van Basten hamnade i bråk när Cruijff ville göra flera drastiska ändringar inom fotbollssektionen, och van Basten inte ville gå med på alla punkter direkt. Cruijff, vår obstinate maestro, vände på klacken och hoppade av sin roll. Några månader senare värvade Ajax Miralem Sulejmani från just Heerenveen för 16.25 miljoner euro och satte därmed transferrekord i Holland. Serben gjorde en bra debutsäsong under van Basten, men denne lämnade tränarposten efter säsongen och Martin Jol tog över. Sulejmani kom aldrig överens med Jol, och var på vippen att säljas till West Ham, men han fick inget arbetstillstånd. Han fick en nytändning under Frank de Boer och var en bidragande orsak till de dubbla ligatitlarna. Men nu sitter han på ett utgående kontrakt, och kommer inte överens med klubbledningen om ett nytt. Han kommer förmodligen gå som bosman i sommar, klubbens dyraste värvning någonsin.
2011 återvände Cruijff igen till Ajax. Han blev en del av styrelsen tillsammans med Edgar Davids, Paul Römer, Marjan Olfers och Steven ten Have. Cruijff gick återigen in för att omstrukturera fotbollssektionen, han hade en tydlig vision om hur den skulle fungera och vilka han ville ha på ledarposter. Cruijff är känd för sina aforismer, en av dem är att en fotbollsklubb ska drivas av fotbollsmänniskor. Han ville ha personer som kunde Ajax utan och innan och som trodde på systemet. Frank de Boer var en, Dennis Bergkamp en annan och Wim Jonk en tredje. de Boer blev tränare, Bergkamp hans högra hand och Jonk chef över ungdomssektionen, som Cruijff ser som den viktigaste delen av klubben. Det som saknades för Cruijff var en sportchef av samma virke. Han gick igenom flera alternativ, bland annat Frank Rijkaard, som dock ville fortsätta som tränare, Marc Overmars, som var sportchef i Go Ahead (Eerste Divisie-klubb) men inte kände sig redo för den rollen i Ajax, och van Basten, som han lappat ihop relationen med. Men han fastnade istället för Tscheu La Ling. La Ling hade en bakgrund som spelare i Ajax under sena 70-talet och tidiga 80-talet och hade haft en liknande roll i tjeckiska Trencin. Cruijff gjorde research om honom och i princip scoutade honom för att se att han var en bra kandidat. När han föreslog honom till de övriga i styrelsen kollade bara två av dem (ten Have och Olfers) upp honom, och förkastade förslaget.
Det gillade inte Cruijff, att bara hälften av de andra kollade upp hans förslag, men ändå alla förkastade det. Han fick ingen närmre förklaring än att det fanns en “skönhetsfläck” på La Ling. Cruijff gjorde ännu mer research men hittade inget. Efter det, när Cruijff var bortrest, gick de övriga i styrelsen bakom ryggen på honom och utsåg Louis van Gaal, Cruijffs nemesis (se nästa stycke), till sportchef. Då bröt inbördeskrig ut i Ajax. Cruijff samlade sina trupper, allt fotbollsfolk i klubben, med de Boer, Bergkamp och Jonk som löjtnanter. På andra sidan stod övriga styrelsen, med van Gaal och Danny Blind (som utsetts till tillfällig sportchef i väntan på att van Gaal kunde ta över) och mycket av den administrativa sidan av klubben. Cruijff tog det hela till domstol, där han tillslut vann då domaren förkunnade att utnämningen av van Gaal och Blind var felaktiga och inte gällande. Man kom överens om att hela styrelsen, inklusive Cruijff, skulle avgå och en ny tillsättas. Cruijff hade vunnit, för van Gaal var helt ute ur bilden, och ten Have & co hade inte alls samma makt utan sina officiella roller, till skillnad från Cruijff. Den nya styrelsen utnämndes, och den fylldes av Cruijff-supporters, mest tydligt Tonnie Bruins Slot, som var Cruijffs assisterande när han tränade Ajax och Barcelona, och Dick Schoenaker, mittfältare i Ajax under Cruijffs tränartid. Hennie Heinrichs blev ny ordförande och har uttryckt sitt stöd för Cruijffs vision. I somras utnämndes Overmars till ny sportchef i Ajax, och så var Cruijffs revolution i Ajax komplett, med hans folk i alla betydande roller inom klubben. Han sade efter domstolsbeslutet: “Nu är klubben i fotbollspelares händer, precis som en fotbollsklubb ska vara”.
van Gaal blev Cruijffs nemesis helt enkelt för att de har olika syn på hur fotboll ska spelas, även om många kan tycka att deras spelsystem är relativt lika. Men det finns vissa skillnader angående spelet på planen, och fler i hur ungdomsutveckling ska fungera. van Gaal tycker man ska anpassa taktiken efter spelarna, Cruijff att man ska anpassa spelarna efter taktiken (centralt för Cruijff är därav till exempel att alla ungdomslag utbildas i samma spelsystem som a-laget). Lägg därtill deras radikalt olika personligheter, den karismatiske Cruijff mot den bistre van Gaal. Trots van Gaals succé med Ajax under 90-talet har han aldrig blivit särskilt omtyckt i Amsterdam. Deras olika synsätt har präglat hela Hollands fotboll, man talar om gaalianer och cruijffianer, beroende på vems filosofi man bejakar. Ett exempel på en gaaliansk tränare är Bert van Marwijk. En cruijffiansk dito är Pep Guardiola. Det har även delat Ajax, som skrivet stod Davids och Blind, två nyckelspelare i van Gaals lag på hans sida, medans de Boer, Bergkamp, Jonk med flera som också spelade under van Gaal står på Cruijffs sida. Blind som för övrigt hade en kort sejour som tränare för Ajax under 00-talet, och då ett tag övergav 4-3-3 för 4-4-2. En dödssynd om han vore en Cruijffian.
Cruijffs inflytande i klubben har alltid varit på olika nivåer. Men när det varit starkt har klubben alltid haft storhetstider. Först hans tid som spelare under tidigt 70-tal vilket genererade i tre raka Europacup-titlar, sedan hans återkomst som först spelare och strax därefter tränare på 80-talet, då han fostrade en av Hollands bästa generationer. (Det var under Cruijff spelare som van Basten, Bergkamp, Ronald Koeman, Frank Rijkaard, Aron Winter och många fler slog igenom), och man vann Cupvinnarcupen. Under 90-talet minskade hans inflytande då han var upptagen som manager för Barcelona. Det var van Gaal-eran, vilket resulterade i en Champions League-titel 1995, och året därpå finalförlust i straffläggningen mot Juventus. Sen kom Bosman-regeln och lagbyggets slets isär. Efter några tuffa år kom Ajax tillbaka till framgångar med en av Cruijffs absoluta favoritspelare, Ronald Koeman, som tränare. Två raka ligatitlar och kvartsfinal i Champions League. Men så tog det stopp, Koeman avgick och under de följande åren avlöste den ena tränaren den andra, och spelaromsättningen blev större och debutanterna från ungdomsakademin färre.
Nu när Cruijffs inflytande är stort igen går klubben bra igen och vi kan se en tydlig skillnad. Två raka ligatitlar, ekonomin går plus, Sulejmani har tappat sin plats i startelvan till Sana, som kostade en bråkdel av Sulejmanis pris. Mot Manchester City startade sju egna produkter (dessutom ska det påpekas att Niklas Moisander spenderade några år i Ajaxs ungdomsakademi med), och en till byttes in. Ajaxs startelva kostade runt fyra miljoner euro, medans Citys var uppemot nästan 200 miljoner. Men 3-1 blev resultatet. Ajax hade besegrat den moderna fotbollen. På läktaren höll ultras-gruppen VAK410 upp en banderoll med texten “AGAINST MODERN FOOTBALL”. Raiola har rätt, Cruijff vet inte mycket om modern fotboll. Men, som han själv sade “Jag vet mycket om fotboll”.
Jag vet att en match inte ändrar hur fotbollsvärlden fungerar, men belackarna som menar på att Ajax och Cruijff är naiva som vill ta sig tillbaka till toppen på sitt “gammalmodiga” vis av att satsa pengarna på ungdomarna istället för stjärnorna kan få äta upp sina ord. Cruijff och de Boer är bara i början på vad som kan bli en ny storhetstid, på vilken skala får framtiden visa.
“Jag är fortfarande övertygad om att mitt sätt att göra det på är rätt sätt, annars skulle jag inte göra det.”
- Johan Cruijff
Källor: Voetbal International, Transfermarkt.de, Het Parool, Algemeen Dagblaad, De Telegraaf, Play Up Football, Den Nya Världsfotbollen (Erik Niva), Ajax Barcelona Cruijff (Frits Barend & Henk van Dorp).
