100 år av profiler: Sebastian Eriksson — Den grinige jäveln
Under Allsvenskans 100 år har det vimlat av profiler av olika slag i ligan. Spelare, tränare, supportrar, pampar med flera. Under året kommer vi uppmärksamma allsvenska profiler vi minns. Idag är turen kommen till en Allsvensk profil som älskas av sina egna men hatas av resten. Arvid Larsson på IFK Göteborg-redaktionen hyllar Sebastian Eriksson, den griniga jäveln som bara älskar IFK Göteborg.
“Jag kan säga så för att jag bryr mig om dig. Jag ömmar för dig. Märker att du inte mår speciellt bra. Och mitt egna mående påverkas närmast enbart efter om du vinner på söndagen eller ej. För du är mitt livs kärlek. Mitt liv.
Åh vilken ynnest det har varit att få representera dig så många gånger som just jag fått. Att få känna mig så levande. Att sparka ner en ljusblå efter 15 sekunder. Jaga någon jävel så mjölksyran sprutar i benen. Att i med och motgång få tampas i dina färger. Att få stå där i tunneln. Höra din sång. Höra dina änglar sjunga. ”
Sebastian Eriksson på Instagram, 14 september 2021.
Tre dagar har gått sedan IFK Göteborg förlorade derbyt mot Gais, det första i Allsvenskan på tolv år. I den startelvan som Blåvitt ställde upp är fyra spelare från Sverige, varav en vuxit upp i Göteborg. I den grönsvarta elvan är antalet göteborgare sex. Dessutom är huvudtränaren göteborgare ut i fingerspetsarna. Ser man till de respektive derbyinsatserna är det många som skulle ifrågasätta den blåvita inställningen. Förstår man verkligen hur mycket ett derby betyder för supportrarna?
Det går såklart att kritisera frågeställningen, men den är ändå relevant. Finns det tillräckligt många i Blåvitts trupp som vet hur stora rivaler Gais är? I tränarstaben finns det ingen, om man inte möjligtvis får räkna in anfallstränare Marcus Berg. Därefter kan man peka på att de skadade Oscar Wendt och Emil Salomonsson borde kuna tuta i spelarna lite vett, men räcker det verkligen så? Hatar Blåvitt verkligen Gais?
Efter säsongen 2023 kommunicerade Blåvitt att Sebastian Eriksson inte fått förlängt kontrakt. Han är visserligen varken född eller uppvuxen i Göteborg, men det finns få spelare som förkroppsligar IFK Göteborg och den blåvita andan på ett bättre sätt än Sebastian Eriksson gjorde. Den här texten är en hyllning till honom och hans avtryck i Allsvenskan.
Sebban kom till Blåvitt som 17-åring 2006, kort därefter skrev han på sitt första A-lagskontrakt. Den första vändan i IFK Göteborg varade i fem år och han var med och vann cupguldet säsongen 2008. Därefter fick han chansen i Serie A och Cagliari. Äventyret i Italien blev aldrig särskilt lyckat på grund av ett återkommande skadehelvete. Istället vände han hem och vann Svenska Cupen igen 2015.
Efter ytterligare några år hemma i Göteborg bar det av till Grekland, och Panetolikos. Där blev han inte särskilt långvarig, och kom snart överens om att bryta sitt kontrakt med klubben. Hem till Blåvitt igen, för att vara en del av den succéartade våren 2019. Hädanefter blev Serie A intresserade igen och Genoa gav honom en sista chans att lyckas som utlandsproffs. Då satte pandemin stopp, och flyttlasset bar hem till Göteborg igen efter bara ett halvår i norra Italien.
Så många matcher, så många minnen. Totalt 14 säsonger i den blåvita tröjan, 368 matcher, 19 mål och 15 assist gör honom till en av de allra största. Sebban är en blåvitt ikon och hans betydelse för IFK Göteborg går inte att understryka. När Sebastian Eriksson spelade fotboll visste man att han gjorde det med känslorna på utsidan. Det gick att lita på att den där tanige vänsterfotade innermittfältaren alltid smällde på hårdast i duellerna. Att han aldrig vek sig en ynka centimeter.
För det är inte alltid titlarna, målen eller stjärnglansen som blir det minnesvärda. Det är inte heller den mest sprudlande karaktären som blir den älskvärda. Snarare är Sebastian Eriksson en ganska blyg och anonym person. Men han hymlar inte om kärleken för sin klubb, varken på eller utanför fotbollsplanen.
Sebbans sista match för IFK Göteborg blev den ångestfyllda säsongsavslutningen i Varberg ifjol. Där var han starkt bidragande till att laget spelade sig kvar i Allsvenskan. I februari i år meddelade han att han avslutar sin fotbollskarriär, på ett sådant anonymt och mystiskt sätt som bara han kan. Det var via ett Instagraminlägg, där han citerade legendaren Eric Cantona. “When the seagulls follow the trawler, it is because they think sardines will be thrown in to the sea”.
Om Sebastian Eriksson varit med i Blåvitts startelva mot Gais för tre dagar sedan hade det inte varit en till göteborgare. Men det hade smällt i duellerna och det hade inte vikts en ynka centimeter. Den griniga jäveln hade bara sett till att Blåvitt aldrig förlorat den matchen.
Allsvenskan saknar dig, IFK Göteborg saknar dig och framförallt saknar derbyna dig. Blåvitt behöver dig. För att du kan jaga någon jävel så att mjölksyran sputar i benen. Och för att du kan sparka ner någon grönsvart efter 15 sekunder. Tack för allt Sebban!
Text: Arvid Larsson, IFK Göteborg-redaktionen
