ÖIS låter kvasten gå – kvintett lämnar
Det är bara den åttonde januari, men ÖIS börjar vårstädningen redan nu. Robin Jonsson, David Björkeryd, Tommy Lycén, Markus Anderberg och Alexander Jeremejeff vinkar alla farväl till klubben och den tidigare så breda truppen ser plötsligt lite skraltigare ut.
Rykten har cirkulerat, fåglar har kvittrat. Att några i kvintetten var på väg att lämna visste vi, men att alla fem gör det – och att det blir officiellt för alla samma dag – kom som en överraskning. En mittbacksklippa, tre nyttiga spelare som ofta hittades i startelvan och en irrationell påläggskalv. Borta. Hastigt och mycket olustigt.
I Anderbergs fall är det skadeproblemen som framtvingar en paus från fotbollen vilket inte är mycket att säga om. Kodeexpressen är i sina bästa stunder en magnifik spelare. Rycket, tekniken och förmågan att ha bollen klistrad vid fötterna gör honom till ett offensivt hot som håller även i Allsvenskan. Det har vi fått se bevis på. Skadad gör han dock ingen som helst nytta på planen, och det är inte heller försvarbart att en plats i truppen ska tas upp av en sådan spelare. Att gå skilda vägar är således ett korrekt beslut för båda parter. Anderberg ska nu ta en paus från fotbollen och se hur det krånglade benet reagerar, och beroende på utgång kan en comeback vara aktuell. Kanske i ÖIS.
När det gäller Robin Jonsson är minerna desto dystrare. Efter att kontraktet med ÖIS bröts i höstas på grund av en för hög lön kunde vi ana varthän det barkade, men förhandlingar och till synes uteblivet intresse från andra klubben har gjort att optimismen trots allt funnits kvar. Men nej, något avtal har inte kunnat nås – och Jonssons andra sejour i ÖIS är till ända. Jonsson kom som bekant tillbaka till ÖIS inför den gångna säsongen och växte på nytt ut till en gigant i försvaret, precis som 2010 innan han lämnade för Ljungskile. ”Kapten Röd” startade 24 av 26 matcher, presterade i varenda en, och var tänkt som en ledare i detta unga lag inför återkomsten till Superettan.
Men så blir alltså inte fallet. Den i år 26-årige, och med det en av de mer rutinerade spelarna, Jonsson lämnar för en ännu okänd klubb och lämnar oss mitt i en mittbacksjakt. Vid sidan av David Leinar kan Hannes Sahlin vikariera som mittback, och därtill finns Adam Rosén och Carl Hawunger till förfogande – men de är ännu oprövade. En mittback till kommer att behövas, och det är bara till att hoppas att Carlzon och Prytz har ett ess i sina rockärmar.
Som om inte tappet av Jonsson vore nog är inte heller David Björkeryd en ÖIS-spelare längre. Också i hans fall har ett avtal parterna emellan ej kunnat nås. Björkeryd kom till klubben som ett av de första nyförvärven 2011 inför omstarten i division 1, och har under de två åren där varit en stabil pjäs i lagbygget. Såväl som i försvaret som på mittfältet har vänsterspringaren bidragit ett solitt positionsspel, grinta och – inte minst – en vänsterfot av guld. Den officiella statistiken säger sju mål och åtta assist på 34 matcher (27 från start) vilket är ett mycket bra facit. Tyvärr stannar det där, åtminstone för den här gången. Det är ännu oklart vad som blir Björkeryds nästa klubbadress, där han får chansen att smeka in fler drömfrisparkar.
Att Tommy Lycén lämnar kommer inte som ett lika hårt slag. Sedan återkomsten sommaren 2011 har Lycén aldrig lyckats cementera sin plats i startelvan, och de gånger han har fått chansen har den inte tagits tillräckligt bra. Lycén är hur som helst en rutinerad kraft som vet vad Superettan går ut på och som i sina bästa stunder håller en hög nivå, och betydelsen av en sådan förlust ska inte underskattas. Till sist säger vi också tack och hej till Alexander Jeremejeff, vars tid i A-laget aldrig tog riktig fart. Prestationerna under försäsongen lovade gott, och i kombination med hans spel i Tipselit väcktes nyfikenheten kring denna irrationella och tekniska lirare. Jeremejeff fick dock aldrig chansen och tvingades därtill stå vid sidan av planen en hel del. Troligtvis tar Jeremejeff nu ny fart i något Kungsbacka-lag.
Roligare nyheter än dessa kan möta en på en tisdag förmiddag, men samtidigt ska man inte glömma talesättet ”inget ont som inte för något gott med sig”. Fem spelare bort innebär fem mindre löneposter som möjligtvis kan bidra till ett lite mer rutinerat tillskott till en trots allt fortsatt rätt så bred trupp. In Kent Carlzon we trust?
