Det absolut jobbigaste en idrottare kan gå igenom
Vad är det absolut jobbigaste en idrottare kan gå igenom? Jo, det är nämligen att genom gå något kallat för en formsvacka. Det var en ursinnigt tung period för mig som elit idrottare och ingenting jag vill genomgå någonsin igen. Den ångest och depression man hade under den perioden går inte ens att beskriva med ord och om man inte genomgått en kan man räkna sig själv som en av de med tur.
Det finns verkligen inget värre än att vara i en formsvacka och det är det sista man vill va i som idrottare, speciellt på elit nivå där det är mycket press på en själv. Detta kan jag säga eftersom det är något som jag själv har genomgått som hockeyspelare. Men låt mig börja från start, alltså hur allting börjar och hur det kommer sig att man hamnat i en formsvacka. Det finns många olika faktorer som kan leda till att man hamnar i en form svacka, men för mig speciellt hade det mycket med psyket och mentaliteten att göra. Jag hade satt en alldeles för hög ribba på mig själv och intalade mig själv att jag inte dög som hockeyspelare på elit nivå. Men det stora hela börjar med små sakerna som man gör mot sig själv, att t.ex hacka på sig själv för minsta lilla misstag. Detta gör till slut att inte bara psyket hamnar efter utan också motivationen att spela som leder till att även den fysiska prestationen sänks enormt. Det sista som händer är att den pressen du satt på dig själv slukar dig som in i ett svart håll och det är som att man bara kan se mörker i allt man utför på isen.
Inget med en form svacka är något positivt eller roligt förutom att man kan ta viktig lärdom av att ha varit i en form svacka. Som sagt påverkas mentaliteten, motivationen, psyket och den fysiska prestationen enormt under perioden i formsvackan, men hur påverkas dessa saker och hur känns det? Mentalitet och motivation hänger lite ihop enligt mig eftersom man inte kan vara motiverad om man inte har mentaliteten att göra det som krävs och tvärtom. Det var för mig just här allt började brista, allt började gå neråt och jag började tappa mig själv helt enkelt. Anledningen var för att jag tyckte att jag prestera för dåligt och ville se resultat direkt redan efter en träning, när jag inte gjorde det försvann all mentalitet och motivation för att jag visste att jag egentligen kan hålla en mycket högre nivå och det höll på att käka upp mig. Mitt psyke fick till sist nog och fick ut det bästa av mig vilket ledde till att jag bröt ihop och kunde inte se något ljus i det mörker jag var i. När mitt psyke gav upp på mig gav lika väl min fysik upp på mig eftersom psyket hänger ihop med den fysiska prestations förmågan.
Det viktigaste man bör veta som idrottare är att en form svacka inte vara för evigt och att det alltid kommer att bli bättre. Det finns visa saker man bör göra under tiden du har självaste form svackan, dels för att underlätta för dig själv och möjligtvis till och med minska formsvacka perioden som gör att du kan flyga upp på topp igen snabbare än någonsin. Det absolut första du bör göra är att reflektera över misstagen du gör och hur du ska göra för att undvika de nästa gång, inte bara intala dig själv att du är dålig och ta lärdom av misstaget istället. Det här gjorde däremot inte jag i början som ledde till att jag tappa mitt fokus och det blev bara ännu sämre än innan. En annan grej som också är bra att tänka på är att se det här som en möjlighet att kunna höja ens lägsta nivå genom att alltid försöka göra sitt bästa. Detta är viktigt för när man har en formsvacka gäller det att kunna se det positiva i det negativa vilket inte alltid kan vara lätt men det kan underlätta rejält om man lyckas med det.
Man kan inte riktigt säga att det bara finns ett korrekt sätt som kan ta sig ur en form svacka för att olika saker fungerar för olika personer eftersom alla är olika. Det fanns några saker som fungerade bättre för mig än andra och en av de sakerna var att alltid försöka kolla framåt och försöka göra bättre nästa gång. Vad det här gjorde var att jag fick upp ögonen och började inse att jag var på rätt spår att snart börja prestera som jag brukade göra innan. Som sagt funkar allting olika bra beroende på vem man är, men det bästa för mig var att prata med någon om hur man känner och vad det är man vill uppnå. Jag själv pratade med min tränare som gav mig en insyn på hur det egentligen låg till och att det inte var lika dåligt som jag trodde. På detta sätt höjdes mitt självförtroende och det dröjde inte länge för än jag var tillbaka i toppskick efter det.
Formsvacka är verkligen något som gnager på en själv och som verkligen är det jobbigaste en idrottare kan genomgå. Med alldeles för höga och långsiktiga mål som man vill uppnå på kort tid kommer det aldrig sluta bra. Vad detta kommer leda till är att det tär på både din motivation, mentalitet, psyke och fysiska prestation. Viktigt att komma ihåg är att det alltid till slut kommer att gå över och du kommer att vara på topp igen. Sedan kan det alltid är bra att prata med någon som faktiskt kan ge den verkliga bilden av hur det egentligen är, ser ut och inte bara från din egen synvinkel.
