Hundraårskalendern lucka #2: Bertil "Bebben" Johansson – dribblern och gamängen
Allsvenskan har firat 100 år och det lackar mot jul. För att fira av jubileumsåret och fira in julen gör vi på SvenskaFans en julkalender. Bakom varje lucka döljer sig en allsvensk profil vi minns, häng med hela vägen fram till julafton.
Att ändra sig i sista stund när man ska sätta en straff brukar sällan vara en god idé. Men just denna dag i oktober 1958 var det precis det som hände. Med elva minuter kvar att spela på säsongen är IFK Norrköping mästare efter att ha vänt 0-1 till 2-1 mot Motala AIF. IFK Göteborg har dock inte givit upp hoppet, utan har fortfarande allt i sina egna fötter, men ligger under med 0-1 mot IFK Malmö, vilket till och med kunde varit 0-2 om inte Blåvitts målvakt räddat en straff.
Men nu ligger bollen återigen på straffpunkten. Denna gång är det IFK Göteborg som får chansen. En straffspark som ger SM-guld, förutsatt att man kan hålla ut de sista minuterna.
Det är då Bertil “Bebben” Johansson kliver fram, och det är då han ändrar sig i sista stund. Han brukade aldrig ändra sig, men denna gång såg han hur IFK Malmös målvakt vaggade åt det håll “Bebben” inte tänkt skjuta. “Bebben” ändrade sig i sista stund och sköt dit målvakten vaggade, då han insåg att målvaktens rörelse endast var bara ett sätt att försöka lura straffskytten. Bollen hamnar i nätmaskorna och “Bebben” sköt därmed sitt älskade Blåvitt till SM-guld i den längsta allsvenska säsong som någonsin spelats.
Gamängen som var fostrad i Sävedalens IF andades och levde Blåvitt samt blev i och med denna straff för alltid inskriven i klubbens stolta historia. Det är nog få - om ens någon - som på så många plan personifierat Göteborg och Blåvitt som just “Bebben”.
I maj 1955, blott 20 år gammal, får den stora bolltalangen Bertil Johansson göra debut i Allsvenskan för IFK Göteborg. I ett derby mot GAIS inför 32 000 åskådare. “Bebben” kom den dagen till Gamla Ullevi med en fribiljett som blivit över, vilken han gav till en herre som kallades för Lelle-Mylla och som brukade hänga utanför arenan i hopp om fribiljetter.
Det blev dock ingen succé i debuten. “Bebben” ville verkligen imponera, men som det ibland blev för honom, funkade det inte. Han ville för mycket. Och från läktaren hörde han efter ett tag en röst som fått nog och skrek: “Skecka hem bonnjäveln till Sävedalen”. Det var Lelle-Myllas tack för fribiljetten.
Efter den olycksaliga debuten 1955 påbörjades vägen mot den blåvita stjärnhimlen. Han slutade som spelare först 1968 och blev definitivt klubbens största stjärna under 1950- och 60-talen. 1969 tog han över som tränare för Blåvitt. En post han hade fram till 1963. Det blev visserligen endast fyra landskamper för Sverige, men som den bollbegåvning han var, hann han även med handboll med Redbergslid under vinterhalvåret.
Just ojämnheten gjorde att han lämnades utanför landslagstruppen till hemma-VM 1958. Men för Blåvitt var han värd sin vikt i guld. Ett bra exempel på hur högt göteborgarna skattade "Bebben" var när de såg en viss 17-åring vid namn Pelé göra stor succé med sitt Brasilien under VM:et, till och med så bra att göteborgana kallade Pelé för “den svarte Bebben”.
"Bebben" är dessutom en av blott fyra spelare som vunnit Allsvenskan som spelare och tränare. Förutom att avgöra som spelare 1958 vann han Allsvenskan som tränare 1969.
Trots de klassiska egenskaperna som dribbler och framspelare präglad av viss ojämnhet, var han också en lysande målgörare. Med sina 162 mål på 267 matcher i Allsvenskan är han Blåvitts näst bäste målskytt genom tiderna efter Svarte Filip Johansson.
"Bebben" räknas definitivt in bland den ädlaste fotbollsadel Göteborg någonsin uppbådat, tillsammans med Torbjörn Nilsson och Gunnar Gren.
