Årsmötet 2004
Sören Börjesson, Dick Last och Angelo Vega var huvudattraktioner på ett trevligt och intressant årsmöte, som också resulterade i att denna supporterklubb nu byter namn!
Ett 60-tal supporterklubbsmedlemmar hade sökt sig till Öisgården på tisdagskvällen för att bevittna ÖIS Supporterklubbs 54:e årsmöte. (Den uträkningen förutsätter att det har hållits ett årsmöte varje år sedan grundandet 1951, vilket jag inte vet säkert!) Kvällen inleddes med fika i form av mackor och riktigt smarriga ÖIS-tårtor, varefter de inbjudna gästerna fick ordet. Dessa var spelarna Dick Last och Angelo Vega och tränaren Sören Börjesson. (Jukka Ikäläinen skulle också ha närvarat, men fick förhinder.)
Dick och Angelo talade lite om sina starka känslor efter avgörandet mot Assyriska. (Angelo vågade inte stanna och titta efter att han blivit utbytt utan försvann i Ullevis inre och såg slutet på TV, men rusade ut efter Tryggvis mål. Dick förstod först ingenting efter slutsignalen, gick ut i omklädningsrummet som vanligt och undrade vart resten av laget hade tagit vägen. Men sedan grep det honom som alla andra, och han gick ut igen och grät ikapp med de andra spelarna.) Sören berättade att det efter första kvalmatchen hade varit ett starkt fokus från tränarna på de mentala bitarna, att försöka få spelarna att kunna prestera trots den stora pressen. Han berättade också att det just nu pågår en omfattande utvärdering av säsongen, som bland annat innefattar enskilda samtal med alla spelarna.
Gästerna pratade inte så länge på frihand, utan större delen av tiden svarade de på allehanda frågor från den nyfikna församlingen. Bl a fick vi veta - med hjälp av en synnerligen pedagogisk presentation på vita tavlan från Sören - att ÖIS i år har släppt in överlägset flest av sina baklängesmål under första kvarten av varje halvlek. Vi har däremot gjort solklart flest, hela 10 stycken av de totalt 27, under matchens sista 15 minuter. Sören konstaterade också att 35 insläppta mål är ett godkänt facit, men att bara 27 gjorda förstås är alldeles för klent. Det konstaterades också att ÖIS har varit bättre borta än hemma, vilket kan bero på att spelarna känner ett krav att prestera bra fotboll hemma, medan de på bortaplan med renare samvete kan ägna sig åt att kontra, vilket vi kanske har lättare för. Det omvända gäller förstås motståndarna, som backar hem mer på Gamla Ullevi och därför är svårare att få hål på.
En fråga gällde det i år så omtalade ämnet straffskyttar. Sören berättade att det förstås finns många sätt att utse en sådan, men det som gällt i ÖIS i år var att två spelare, Ailton och Paulinho, var utsedda till straffskyttar och sedan fick dessa båda själva bestämma vem av dem som skulle slå den. En annan fråga handlade om byten, och varför dessa så ofta kommer så sent. Byten tenderar nog rent generellt att göras lite för sent, tyckte Sören. En av anledningarna är att man från bänken tycker sig se en positiv tendens, får en känsla av att "nu är vi på gång", och därför väntar lite med bytena för att ge detta chansen. Tyvärr visar sig uppryckningen ofta bara ha varit just en känsla, inte en realitet. En annan mer praktisk anledning är att det kan finnas spelare som är väldigt tröttkörda eller på väg att få kramp, och man vill avvakta om dessa spelare behöver byta innan man byter ut någon annan istället. På de oundvikliga frågorna om nyförvärv gavs som väntat inga besked. Dick Last skulle gärna se en förstärkning i varje lagdel, sade han, men "det är ju tränarna som bestämmer".
Totalt varade pratstunden med Sören, Dick och Angelo ganska exakt en timme. Därefter följde en kort paus för påtår och förnyat angrepp mot tårtorna, varefter det egentliga årsmötet tog vid. Förutom den sedvanliga formalian med presentation av verksamhetsberättelse och bokslut, beviljad ansvarsfrihet för styrelsen, omval av styrelsemedlemmar (Lukas Lundstedt fick förnyat förtroende som ordförande!) osv, ställdes också än en gång förslag om namnbyte på supporterklubben. Detta förslag godkändes ju av det extra medlemsmötet i våras, men eftersom det innebär en stadgeändring behövde det godkännas en gång till. Så skedde - enhälligt! Vår illustra supporterklubb heter därför numera ÖIS Supporterklubb Balders Hage.
En hel del till sades och gjordes under denna trevliga ÖIS-träff, både under gästtimmen och under mötet, men ovanstående får räcka som sammanfattning. Den som hade velat veta mer utförligt vad som hände ser lämpligen till att närvara själv nästa år! Som ytterligare incitament till att infinna sig upprepade herr ordförande Lundstedt löftet från i fjol: Så länge supporterklubbens medlemsantal fortsätter att öka, så länge vankas det tårta på årsmötet!
