Jiglund: Ingen stake i OS-truppen
David Jiglund, som är redaktör på Luleås lagsida på SvenskaFans.com, anser att förbundskaptenen Bengt-Åke Gustafsson begick ett stort misstag då han nobbade Tomas Holmström.
- Har Bengt-Åke råd att tacka nej till en av världens bästa rollspelare, undrar Jiglund.
Ingen stake i OS-truppen
Under torsdagsförmiddagen presenterade förbundskaptenen Bengt-Åke Gustafsson den svenska OS-truppen som ska åka ned och slåss om guldet i Turin i februari. Spetsen är det absolut inget fel på, Mats Sundin, Peter Forsberg, Daniel Alfredsson, Markus Näslund och Niklas Lidström tillhör det absoluta toppskiktet i NHL. Bredden och bristen på stake är den stora svagheten och Mika Hannula är knappast en spelare som Wayne Gretzky kommer att sitta vaken sent på nätterna och oroa sig för. Man ska inte glömma att Mika Hannula floppade i AHL så sent som för ett par säsonger sedan.
Enligt min mening är det ingenting annat än en stor jävla skandal att Bengt-Åke Gustafsson nobbade Tomas Holmström som har inlett NHL-säsongen i Detroit Redwings rekordstarkt och samlat ihop 25 poäng på 36 matcher.
Det finns gott om finlirare i truppen, men vem ska göra grovjobbet? Vem ska stå framför kassen i numerära överlägen och ta emot stryk? Har Bengt-Åke verkligen råd att tacka nej till en av världens bästa rollspelare? När Sverige vek ned sig och åkte på en blytung 1-6-förlust mot Tjeckien i kvartsfinalen i World Cup var Tomas Holmström en av få svenska spelare som var villig att offra sig för laget och kunde lämna Globen med äran i behåll.
Sverige kommer givetvis att ta sig till kvartsfinal utan större problem, men med lite otur stöter vi på fel motståndare i kvartsfinalen och då kan det mycket väl ta stopp redan där. Tre Kronor behöver några elaka spelare som är beredda att offra sina hörntänder och ta kampen. Tre Kronor behöver Tomas Holmström om man ska ta revansch efter de bittra nederlagen mot Vitryssland och Tjeckien. De flesta verkar vara eniga om att Bengt-Åke begick ett misstag då han nobbade Holmström och jag hoppas innerligt att han inser detta själv och lyfter på telefonen och utser forwardstanken från Piteå till reserv. Jag förstår varför Holmström blev förbannad då han fick besked om att han inte hade blivit uttagen och jag tror att en revanschsugen Tomas Holmström kan vara skillnaden mellan en bitter kvartsfinalsorti och en medalj för Sveriges del.
Det är knappast någon tillfällighet att Tomas Holmström har vunnit tre Stanley Cup titlar och varit en viktig kugge i Detroit Redwings under nästan ett helt årtionde. Många svenskar underskattar Holmströms kvaliteter som hockeyspelare och jag tror att Bengt-Åke är en utav dem.
– Rent generellt tycker jag att det är för många hövdingar och för få soldater i truppen. Vem som ska vända en trend om det går dåligt vet jag inte, jag tycker att det finns för få namn som kan göra det. Jag saknar Holmström, en spelare som är skräddarsydd för sin uppgift. Han är en soldat som hade behövts, sa Niklas Wikegård.
Jag rankar Kanada som favorit till OS-guldet och man behöver inte vara något geni för att inse att det är klasskillnad på breddspelarna om man jämför Wayne Gretzkys och Bengt-Åke Gustafssons manskap. Man kan inte ens jämföra Jörgen Jönsson med Kris Draper eller Mika Hannula med Todd Bertuzzi.
Om Sverige ska ta revansch efter alla misslyckanden måste Bengt-Åke lyckas med det som Hardy Nilsson misslyckades med, att få ut maximalt ur stjärnspelarna. Niklas Lidström har varit en av de bästa backarna i NHL under en lång tid och Markus Näslund är en av de absolut vassaste målskyttarna i NHL under 2000-talet, men så fort de har dragit på sig Tre Kronor-tröjan har de gett ett blekt intryck. Det här är troligtvis 70-talisternas sista chans att vinna något riktigt stort i landslagssammanhang och det vore minst sagt sorgligt om den kanske mest talangfulla generationen av svenska hockeyspelare någonsin inte lyckades bättre än i tidigare turneringar.
Det stora frågetecknet på backsidan är Niklas Kronwall som har haft problem med en svår knäskada och det är högst osäkert om den talangfulle backen hinner läka sin skada och komma i form lagom till OS. Kronwall blev förvisso utsedd till VM:s bästa back ifjol, men är det verkligen så illa ställt på backsidan att Bengt-Åke måste chansa och ta med en spelare som fortfarande inte har spelat en enda match den här säsongen?
Jörgen Jönsson är förvisso en lojal lagspelare och en av landets skickligaste spelare i numerära underlägen, men han har inlett elitseriesäsongen svagt och det känns som att han har blivit uttagen enbart på gamla meriter. Trodde att det skulle vara slut på konstiga laguttagningar då Hardy Nilsson försvann, men tydligen inte. HV71 har imponerat så här långt och den som har imponerat mest är 30-årige Andreas Karlsson. Han leder poängligan, skytteligan, ligger tvåa i plus/minus ligan, trea i assistligan och har gjort flest matchavgörande mål. Hur kommer det sig att han inte fick chansen istället? Den med gott minne kommer kanske ihåg att Bengt-Åke "glömde" Andreas Karlsson vid den första OS-gallringen.
Man ska dessutom inte glömma bort puckgeniet Michael Nylander som har övertygat i New York Rangers och är den sjunde bäste svenske poängplockaren i NHL med 29 poäng på 35 matcher. Nylander är utan tvekan en bättre hockeyspelare än vad Jörgen Jönsson är och hans kreativitet hade varit en stor tillgång i Turin.
OS kommer onekligen att bli intressant att följa och Sverige är ett av 6-7 lag som är med och slåss om medaljerna, men om Bengt-Åke hade bytt ut Jörgen Jönsson och Mika Hannula mot Michael Nylander och Tomas Holmström hade guldchanserna varit betydligt större.
Idiotiskt upplägg
Nu står det klart att Hockeyligan skrotar derbygrupperna inför kommande säsong och utökar antalet omgångar från 50 till 55. Äntligen har hockeysverige vaknat - men tyvärr har man bara ersatt ett idiotiskt system med ett annat. Det nya upplägget innebär att elitserieklubbarna kommer att möta varandra fem gånger per säsong och detta medför ett stort problem. Var ska den femte matchen spelas? På neutral plan? Elitserieklubbarnas kassörer gnuggar givetvis händerna åt de ökade publikintäkterna men upplägget är inte sportsligt rättvist och jag anser till och med den nuvarande lösningen med 50 omgångar och derbygrupper är rättvisare - så idiotiskt är det. Som jag ser på saken finns det bara två vettiga alternativ men förslaget med 14 lag och 52 omgångar är det enda rätta. Elitserieklubbarna kommer aldrig att acceptera förslaget med 44 omgångar på grund av de minskade intäkterna.
– 44 omgångar skulle innebära en ekonomisk smäll. En klubb som Luleå Hockey skulle med sitt lilla egna kapital inte kunna få ihop ett slagkraftigt lag på grund av ekonomin, skriver Hans Chrunak i en krönika på Luleås lagsida.
Djurgårdsredaktionen på SvenskaFans.com har startat en namninsamling mot det nya upplägget med 55 elitserieomgångar, men jag tvivlar på att Hockeyligan tar de 644 underskrifterna på allvar. Vi hockeysupportrar får helt enkelt ha tålamod och vänta till september nästa år då bolagsordningen i Hockeyligan kommer att skrivas om. Förhoppningsvis slopar man vetorätten som gör det möjligt för ett fåtal negativt inställda klubbar att bromsa utvecklingen av svensk ishockey.
12 lag och 44 omgångar - Man återgår till det gamla upplägget där lagen möter varandra fyra gånger per säsong. Fördelen med alternativet är att det är sportsligt rättvist och att publikintresset ökar då antalet matcher minskar. Nackdelen är att elitserieklubbarnas intäkter kommer att minska rejält eftersom tre hemmamatcher försvinner.
14 lag och 52 omgångar - Hela hockeysverige, förutom bakåtsträvarna i Djurgården, Frölunda och Färjestad, står bakom förslaget som innebär att elitserien utökas med två lag och att lagen möter varandra fyra gånger per säsong. Fördelarna är att elitserieklubbarnas intäkter ökar och att upplägget är sportsligt rättvist. Problemet är att beslutet måste vara enhälligt enligt bolagsordningen i Hockeyligan och att klubbarna inte är eniga. Hockeyligan undersöker dock möjligheterna att ta bort vetorätten och om man lyckas kan 14 lag bli aktuellt inför säsongen 2007/2008.
Luleå har slutspelsplatsen inom räckhåll
Luleå, som hade en del problem i säsongsinledningen, har klättrat från åttonde till en femteplats tabellen sedan man förstärkte truppen med Vladimir Orszagh i slutet av oktober. Luleå har samlat ihop 50 poäng på de första 30 omgångarna och om man jämför med tidigare säsonger så bör det räcka om norrbottningarna tar en poäng i snitt per match under de sista 20 omgångarna för att säkra en plats i föreningens tolfte slutspel i följd.
Luleå tagit 1,66 poäng i snitt per match så här långt och om man fortsätter i samma stil så kommer man att landa på cirka 83 poäng - ett resultat som historiskt sett brukar räcka till en femteplats.
Inför säsongen rankade jag Södertälje på en sjätteplats med följande motivering.
– Jag är visserligen lite tveksam till om Ulf Taavola är rätt man att leda SSK den här vintern - men man lyckades behålla Rastislav Stana, och nyförvärven ser intressanta ut. Om alla bitar faller på plats så tror jag att Södertälje har goda möjligheter att nå en femte eller sjätteplacering.
Med facit i hand kan man konstatera att Ulf Taavola inte var rätt man att leda Södertälje och om tabellelvan ska klättra upp på en slutspelsplats så krävs det cirka 2,3 poäng i snitt per match efter juluppehållet. Ett omöjligt uppdrag? Förmodligen, men det ska sannerligen bli intressant att se vilken effekt Mats Hallins inträde i SSK-båset kommer att få. En sak är dock säker, Södertäljeledningen måste se över sitt hus inför kommande säsong. Ulf Taavola har uppenbarligen inte de kvaliteter som krävs för att få ut maximalt av sina spelare. Taavolas problem är att han har svårt att handskas med stora egon och att han alldeles för sällan vågar lägga sin defensiva strategi åt sidan för att försöka överraska motståndarna. Tendensen den här säsongen är densamma som under hans tid i Luleå, spelsystemet är strikt och spelarna får alldeles för lite utrymme att vara kreativa, och det finns onekligen en del likheter mellan Jari Kauppila och Petr Leska - två talangfulla spelare som aldrig lyckades under Taavolas ledning.
Till skillnad från oss andra har elitseriespelarna legat i hårdträning under juluppehållet och för deras del väntar ett hektiskt spelschema med 16 viktiga matcher innan OS-uppehållet tar vid. Känslan i nuläget är att Leksand och Södertälje är så gott som avsågade i botten och att Brynäs, Djurgården, Mora och Timrå kommer att få slåss om de två sista slutspelsplatserna.
För mig med Luleåsympatier känns det tryggt med en marginal på 17 poäng ned till trion runt slutspelsstrecket och jag skulle bli mycket förvånad om Luleå inte har säkrat slutspelsplatsen innan OS-uppehållet. I slutspelet kan allt hända och om man skonas från skador så tror jag att Luleå kan bli en tuff nöt att knäcka för topplagen. Personligen hoppas jag att Luleå stöter på Färjestad i kvartsfinalen, det känns som att vi har en oplockad gås med dem och efter två bortasegrar i följd har Luleåspelarna ett psykologiskt övertag på Karlstadsgänget.
– Jag tycker definitivt att vi ska vara med och slåss om platserna där vi ligger, fyra, femma eller sexa. Men om vi sen kollar vidare på det kommande slutspelet så tror jag att många lag däruppe är lite osäkra på oss och gärna vill undvika oss, så om vi ligger på samma plats i tabellen när serien är slut så verkar det som att Färjestad kommer att bli tvungna att välja oss, och då tror jag att vi har en bra chans att gå vidare. Det känns som att vi har ett riktigt bra lag, så vi blir farliga, sa Karl Fabricius vid en intervju under juluppehållet.
